907
James Lovelock utmanar på ett övertygande sätt IPCC:s klimatförutsägelser – men har också själv sina blinda punkter, skriver Frank Borg.
Många har stött på begreppet ”klimatskeptiker”, men dess representanter är ofta motsatsen till skeptiker. Tvärtom sätter många tilltro till allehanda knäppgökar och anekdotiska historier medan den bästa vetenskapliga informationen som finns att tillgå avfärdas som konspirationer och penninghungriga forskares skrämselpropaganda. Forskaren och uppfinnaren James Lovelock, som för fyra årtionden sedan lanserade sin ”geofysiologiska” Gaia-teori, misstror även han den internationella klimatpanelens (IPCC) klimatförutsägelser, men detta av vetenskapliga skäl och med helt annorlunda slutsatser. Han anser nämligen att klimatförutsägelserna underskattar förändringarna och deras fart. En del modeller förutser en global linjär temperaturökning på ca 2–4 grader, fram till exempelvis 2100.
Enligt Lovelock finns det starka indicier, att i stället för en ”långsam” och behärskad förändring så kommer det globala klimatet att tippa över i ett nytt varmare globalt klimattillstånd under några få år. Tåget har redan gått, det bästa vi kan göra är att försöka rädda oss själva genom att snabbt förbereda oss på att leva i en annorlunda värld.
Politikerna och de globala klimatkonferenserna bidrar med att invagga oss i en falsk föreställning om att myndigheterna har situationen under kontroll eller att det är en mindre viktig fråga än t.ex. dollarkursen. Emellertid kommer klimatkonsekvenserna sannolikt att bli mer påtagliga inom de närmaste 4–5 åren då de periodiskt nedkylande effekterna av solminimum och El Niño/La Niña avtar – förutsatt att inget större vulkanutbrott kommer emellan.
Ett isfritt ishav
Det främsta tecknet på en snabb klimatförändring är världshavens volymexpansion som de senaste åren varit 60 procent större än IPCC:s förutsägelse. IPCC:s modeller förutser att Ishavet blir isfritt omkring år 2050 medan de senaste årens trender visar att detta kan ske redan kring 2015.
Lovelock anser att modellernas brister beror på att de endast beaktar atmosfärens fysik och förbiser de biogeologiska återkopplingsprocesserna. Det är också ett erkänt faktum att IPCC-rapporterna tenderar att vara konservativa i sina uppskattningar eftersom de använder sig enbart av publicerat material som tenderar vara ”föråldrat” redan då det kommer i tryck. Men det är förstås motiverat att skydda sig mot riskerna att gå ut med spekulativa rapporter.
Lovelock har hur som helst konstruerat en relativt enkel icke-linjär modell som inkluderar algernas och landväxternas inflytande på CO2-nivån och som har den oroande egenskapen att just innan den flippar till ett 6 grader varmare klimattillstånd så fluktuerar temperaturen och det blir tidvis t.o.m. kallare. Dessutom uppvisar den en hysteresis-effekt: när väl det varmare jämviktsläget uppnåtts så kan kanske inte ens en kraftig CO2-reduktion längre återställa läget.
Andra komplicerande faktorer är aerosoler och andra luftföroreningar som möjligen har en avkylande effekt. Således kan en snabb CO2-reduktion och därmed en reduktion i luftförorening resultera i en temperaturförhöjning på kort sikt. Å andra sidan verkar luftföroreningarna från de växande asiatiska ekonomierna vara av en mörkare sort och driver upp temperaturen …
Missvisande om energi
Om det föreligger en betydande risk för klimatkantring, hur borde man förbereda sig? Lovelocks rekommendationer i korthet: satsning på kärnkraftverk för att hålla de kvarvarande megastäderna med energi, slakta de pruttande korna, förstärkning av försvaren eftersom klimatkriserna kommer att leda till politiska kriser. Länderna i de tempererade områdena klarar sig förmodligen lättast undan, medan de inre kontinenterna, Kina, Indien, delar av Afrika, drabbas hårdast.
Lovelock beskriver också en del globala geotekniska metoder för att reducera CO2, som t.ex. att pumpa upp kallt vatten från havsdjupen och på så sätt stimulera algernas CO2-upptagning, men han tror inte mänskligheten har stake att satsa på sådant. Inget garanterar heller att metoderna skulle fungera som avsett.
Vad gäller energi sparkar han vindkraften i röven så långt att han kallar den en religion med vindturbinerna som ersatz för korset. Det är kring energin och de samhälleliga frågorna som Lovelock är minst övertygande. (Kritiken av bioenergiplanerna är dock delvis befogad.)
Hans uppgifter om vindkraften är missvisande och direkt felaktiga exempelvis beträffande behovet av reservkapacitet. Han ojar sig över de väldiga mängder cement som vindkraften behöver men säger inget om enorma mängder som k-kraften kräver (merparten av Finlands cementproduktion gick i ett skede till Olkiluotobygget).
Jag kollar själv upp rapporten Carbon footprint of electricity generation (Parliamentary Office of Science and Technology, Storbritannien 2006). Vindkraftens CO2-utsläpp (där 98 procent kommer från tillverkning och installationen) ligger på 4–5gCO2eq/kWh, på nivå med kärnkraftens beräknade 5gCO2eq/kWh. Dessutom levererar vindkraftverk under sin livstid ca 30 gånger mer energi än vad som gått åt vid tillverkningen, vilket ingen annan energiform torde komma upp till. Beträffande cement, som står för 5 procent av det globala CO2-utsläppet, råkade jag för övrigt just se en notis om att genom att blanda i magnesiumoxid så absorberar cement CO2 i stället.
Jag tog upp vindkraften för att visa att även Lovelock har sina blinda punkter. Men han har rätt i att klimatuppvärmningen är bara ett av symptomen på ett djupare problem, nämligen överbefolkningen. Jorden och dess ekosystem klarar inte på sikt av 7 miljarder människor som lever som lyxkrävande turister och hotellgäster på denna planet. Frågan enligt Lovelock är om befolkningstrycket minskas genom yttre tvång (torka, svält), eller om vi förmår att självmant anpassa oss till en hållbar nivå som i ett extremt fall kan ligga på bara 100 miljoner individer.
Problemet med Lovelocks klimatscenario är slutligen att han inte ger någon sannolikhetsuppskattning för det, därmed kan utsagorna lätt bli avfärdade som irrelevanta spekulationer. Men allt fler forskare intresserar sig för klimatsystemens s.k. ”tipping points” och förmodligen kommer nästa IPCC-rapport, aviserad till 2013, att ta upp frågan mer detaljerat.
Enligt Lovelock finns det starka indicier, att i stället för en ”långsam” och behärskad förändring så kommer det globala klimatet att tippa över i ett nytt varmare globalt klimattillstånd under några få år. Tåget har redan gått, det bästa vi kan göra är att försöka rädda oss själva genom att snabbt förbereda oss på att leva i en annorlunda värld.
Politikerna och de globala klimatkonferenserna bidrar med att invagga oss i en falsk föreställning om att myndigheterna har situationen under kontroll eller att det är en mindre viktig fråga än t.ex. dollarkursen. Emellertid kommer klimatkonsekvenserna sannolikt att bli mer påtagliga inom de närmaste 4–5 åren då de periodiskt nedkylande effekterna av solminimum och El Niño/La Niña avtar – förutsatt att inget större vulkanutbrott kommer emellan.
Ett isfritt ishav
Det främsta tecknet på en snabb klimatförändring är världshavens volymexpansion som de senaste åren varit 60 procent större än IPCC:s förutsägelse. IPCC:s modeller förutser att Ishavet blir isfritt omkring år 2050 medan de senaste årens trender visar att detta kan ske redan kring 2015.
Lovelock anser att modellernas brister beror på att de endast beaktar atmosfärens fysik och förbiser de biogeologiska återkopplingsprocesserna. Det är också ett erkänt faktum att IPCC-rapporterna tenderar att vara konservativa i sina uppskattningar eftersom de använder sig enbart av publicerat material som tenderar vara ”föråldrat” redan då det kommer i tryck. Men det är förstås motiverat att skydda sig mot riskerna att gå ut med spekulativa rapporter.
Lovelock har hur som helst konstruerat en relativt enkel icke-linjär modell som inkluderar algernas och landväxternas inflytande på CO2-nivån och som har den oroande egenskapen att just innan den flippar till ett 6 grader varmare klimattillstånd så fluktuerar temperaturen och det blir tidvis t.o.m. kallare. Dessutom uppvisar den en hysteresis-effekt: när väl det varmare jämviktsläget uppnåtts så kan kanske inte ens en kraftig CO2-reduktion längre återställa läget.
Andra komplicerande faktorer är aerosoler och andra luftföroreningar som möjligen har en avkylande effekt. Således kan en snabb CO2-reduktion och därmed en reduktion i luftförorening resultera i en temperaturförhöjning på kort sikt. Å andra sidan verkar luftföroreningarna från de växande asiatiska ekonomierna vara av en mörkare sort och driver upp temperaturen …
Missvisande om energi
Om det föreligger en betydande risk för klimatkantring, hur borde man förbereda sig? Lovelocks rekommendationer i korthet: satsning på kärnkraftverk för att hålla de kvarvarande megastäderna med energi, slakta de pruttande korna, förstärkning av försvaren eftersom klimatkriserna kommer att leda till politiska kriser. Länderna i de tempererade områdena klarar sig förmodligen lättast undan, medan de inre kontinenterna, Kina, Indien, delar av Afrika, drabbas hårdast.
Lovelock beskriver också en del globala geotekniska metoder för att reducera CO2, som t.ex. att pumpa upp kallt vatten från havsdjupen och på så sätt stimulera algernas CO2-upptagning, men han tror inte mänskligheten har stake att satsa på sådant. Inget garanterar heller att metoderna skulle fungera som avsett.
Vad gäller energi sparkar han vindkraften i röven så långt att han kallar den en religion med vindturbinerna som ersatz för korset. Det är kring energin och de samhälleliga frågorna som Lovelock är minst övertygande. (Kritiken av bioenergiplanerna är dock delvis befogad.)
Hans uppgifter om vindkraften är missvisande och direkt felaktiga exempelvis beträffande behovet av reservkapacitet. Han ojar sig över de väldiga mängder cement som vindkraften behöver men säger inget om enorma mängder som k-kraften kräver (merparten av Finlands cementproduktion gick i ett skede till Olkiluotobygget).
Jag kollar själv upp rapporten Carbon footprint of electricity generation (Parliamentary Office of Science and Technology, Storbritannien 2006). Vindkraftens CO2-utsläpp (där 98 procent kommer från tillverkning och installationen) ligger på 4–5gCO2eq/kWh, på nivå med kärnkraftens beräknade 5gCO2eq/kWh. Dessutom levererar vindkraftverk under sin livstid ca 30 gånger mer energi än vad som gått åt vid tillverkningen, vilket ingen annan energiform torde komma upp till. Beträffande cement, som står för 5 procent av det globala CO2-utsläppet, råkade jag för övrigt just se en notis om att genom att blanda i magnesiumoxid så absorberar cement CO2 i stället.
Jag tog upp vindkraften för att visa att även Lovelock har sina blinda punkter. Men han har rätt i att klimatuppvärmningen är bara ett av symptomen på ett djupare problem, nämligen överbefolkningen. Jorden och dess ekosystem klarar inte på sikt av 7 miljarder människor som lever som lyxkrävande turister och hotellgäster på denna planet. Frågan enligt Lovelock är om befolkningstrycket minskas genom yttre tvång (torka, svält), eller om vi förmår att självmant anpassa oss till en hållbar nivå som i ett extremt fall kan ligga på bara 100 miljoner individer.
Problemet med Lovelocks klimatscenario är slutligen att han inte ger någon sannolikhetsuppskattning för det, därmed kan utsagorna lätt bli avfärdade som irrelevanta spekulationer. Men allt fler forskare intresserar sig för klimatsystemens s.k. ”tipping points” och förmodligen kommer nästa IPCC-rapport, aviserad till 2013, att ta upp frågan mer detaljerat.
James Lovelock: The Vanishing face of Gaia. A Final Varning. Basic Books 2009. 278 s.
Frank Borg
