Milde tid, vem hade kunnat tänka sig att Hangös historia är så hiskeligt händelserik, ja spännande till och med! Men visst, ingredienserna är ju utsökta – med ryska tsarer och svenska kungar, krig och kommers – så det kan väl inte bli annat än en saligt saftig soppa. Lägg till en marskalk och en chevalier, några arbetare, en Sven Dufva och diverse annat löst pack – et voilá.
Den nästan löjligt vackra och varma torsdagskvällen strömmar publiken till Parkdammen i sådana horder att varenda kubikcentimeter på läktarna och gräsmattan måste utnyttjas. Sen brakar det loss, Storslaget. Och med regissören Erik Pöystis ord: det är vansinne.
Storslaget vid Parkdammen har skrivits ihop i olika etapper av Lasse Garoff, Jesper Karlsson, Hanna Åkerfelt och Janne Wass, och berättelsen böljar framåt i rasande fart från stadens grundande via slaget vid Bengtskär till 2000-talets bilimportsfiasko. För att knyta ihop det hela har vi Julias (Elin Smedlund) och Raimos/ Romeos (Matti Raita) romans som röd tråd genom seklen. Den tvåspråkiga dialogen mellan dessa ungdomar av olika klasser fungerar, och det är nästan synd att Raimo senare lär sig svenska.
Som sig bör när det gäller spex och spektakel, är det överdrift, burlesk humor, insideskämt och show som gäller. Det smäller och har sig, och det är fantastiskt roligt – även för en som inte är så bevandrad i alla de västnyländska långdanssvängarna. Aha-upplevelserna, när man plösligt drar de rätta parallellerna, ger nödvändigt mervärde. Texten är fullspäckad med finurligheter, historiska fakta och fel i en salig röra (”tusen kärleksfulla lögner om Hangö”) men förvånansvärt nog lyckas man undvika alltför mycket spret; texten är så genomarbetad att övergångarna blir naturliga, och kavalkaden av karaktärer håller sannerligen åskådaren intresserad. Och ohämmad anakronism är alltid uppfriskande.
Förutom den trotsiga Julia har vi två kvinnor som är varandras motsatser: Julias moder Martha (Miranda Peijari) – som av någon anledning drabbas av akut svindel i stiliga och mäktiga herrars närvaro – och den barska skulptören Aino (Riitta Ketelimäki). Oskar Pöysti som Hjalmar ”Hjallis” von Tratt stjäl mer än en gång showen när han om vartannat dör och återuppstår – hur kan man lyckas falla så komiskt? Pöysti är helt enkelt sjukt rolig mest hela tiden. Carl Alm är den utomordentligt självmedvetne C G (Mannerheim), med Viktor Idman som sidekick. Kungen (Robin Sundberg) kommer nu som då med bifall eller invändningar, där han iakttar alltsammans från sin vattenskoter i dammen, och den ryska björnen (Niklas Häggblom) har också vägarna förbi. En grävmaskin, en bil, Hangö blåsorkester, två dansgrupper och en rad andra personligheter bidrar till det storslagna vansinnet.
Storslaget vid Parkdammen. Text: Lasse Garoff, Jesper Karlsson, Hanna Åkerfelt. Regi: Erik Pöysti. Musikarrangemang: Roger Wanamo. Scenografi/ kostym: Antonia Ringbom, Sanna Pietilä.
Sonja Mäkelä
