Förbundsstaten Norden och ”vänsterns kris”

av Arvi Särkelä

Arvi Särkelä

”Splittrade och svaga ha de [nordiska länderna] blivit maktspelets offerlamm”. Så skrev den finländska fredsoppositionens socialistiska enfant terrible Atos Wirtanen 1942 i sin pamflett Ett enat Norden – morgondagens nödvändighet. Där pläderade han för en nordisk federation. Det var inte bara ett brinnande världskrig som fick Wirtanen att argumentera för ett nordiskt förbund, utan också vänsterns kris. Enligt Wirtanen stod fredsälskande, socialistiska nordbor inför två alternativ: antingen låter man yttre stormakter riva Norden isär eller så går man ihop och bildar en federation. Ett par år senare, då som chefredaktör för Folktidningen Ny Tid, kunde Wirtanen se hur USA:s intressen i Island, Danmark och Norge, Sovjets i Finland och Sveriges stränga neutralitetspolitik förverkligade det förra alternativet.

Härom veckan diskuterades ”vänsterns kris” i Slaget efter tolv. Diagnosen lydde att vänstern saknar slagkraftiga och realistiska utopier för att övertyga oppositionella väljare. Arja Alho (sd) och Dan Koivulaakso (v) var eniga om att en förutsättningslös grundinkomst skulle vara ett konkret och realistiskt mål för vänstern att arbeta för. Det är garanterat en bra sak men långt ifrån något som kunde ena hela vänstern. Framför allt facket ställer sig kritiskt till en grundinkomst och kommer att fortsätta göra det så länge som förutsättningarna gör kapitalflykt och försvaret av finländska arbetsplatser till giltiga motargument.

Så vad borde vänstern stå för idag? Samma sak som (en del av) vänstern mer eller mindre kämpat för ända sedan Marx ungdomsskrifter – att demokratisera den samhälleliga samverkan, d.v.s. att göra den reflexiv; att skapa förutsättningar för de samverkande att själva delta i att reglera den sociala kooperationen genom politiska institutioner. Den demokratiska vänstern har, till skillnad från den liberala demokratin, ända sedan Marx verkat inte så mycket för den politiska demokratin som för den sociala demokratin, som man uppfattat som en förutsättning för den förra. Vänstern har här ett livskraftigt uppdrag som inte är slutfört och som ständigt måste omformuleras och revideras i ljuset av historiska förutsättningar.

Det som kunde ena vänstern är Wirtanens gamla idé om en nordisk federation. Idén diskuteras redan i alla nordiska länder. Pådrivande kraft har denna gång varit historikern Gunnar Wetterbergs artiklar i DN och hans bok Förbundsstaten Norden, som lanserades i Reykjavik i början av november i samband med Nordiska Rådets och Nordiska Ministerrådets möten. I boken radar Wetterberg fram en hel arsenal av mer eller mindre goda argument för att bilda en federation. Det intressantaste i diskussionen, som främst präglats av ekonomistiska och maktpolitiska argument, är att de verkligt goda skälen för en nordisk federation inte kommit till uttryck. Och det är precis kring dessa skäl som vänstern såväl i Finland som i likväl högerhalkande Sverige och Danmark kunde ena sig.

En nordisk federation kan medföra framsteg för den sociala demokratiuppfattningen eller åtminstone förbättra förutsättningarna för att utvidga området för reflexivt självreglerande. Flera områden av social samverkan har avdemokratiserats och begränsats under senare år, bl.a. eftersom arbetstagarnas förhandlingskraft försämrats, universiteten blivit heteronoma, arbetslivet osäkrare och många samverkande saknar politiskt medborgarskap. Förbundsstaten Norden kunde utgöra ramen för en vänsterpolitik med slagkraft: En nordisk avtalsreglerad arbetsmarknad kunde bättre försvaras mot europeiskt förrättsligande, ”toppuniversitet” kunde organiseras enligt en nordisk autonom bildningstradition och en radikalare universalistisk socialpolitik kunde inte lika enkelt ställas mot försvaret av inhemska arbetsplatser – kapitalet må kanske strunta i ett Island eller ett Finland, men knappast i ett federalt Norden.

Dessutom verkar ett nordiskt fotbollslandslag vara den enda vägen för oss till EM-slutspel.

Arvi-Antti Särkelä

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.