Statsvetaren Jan Sundberg anser att folket inte alltid har rätt. Foto Christoffer Gröhn
Inför riksdagsvalet är det knappast ett enda parti som inte vill att folkets röst ska bli hörd. Och bäst kommer den fram i en folkomröstning. Frågan är ändå om folket alltid har rätt?
Partiet Muutos 2011 eller Förändring 2011 vill att Finland ska gå in för direktdemokrati av schweizisk modell. Partiets stora teman inför valet är ökad yttrandefrihet, direktdemokrati, skärpt invandring och en ökad bevakning av finländska medborgares intressen.
– Folket kunde få säga sitt om invandrarpolitik, EU och Nato. Folket har aldrig fel, säger Mikael Korkman som ställer upp i riksdagsvalet för Förändring 2011.
Partiet vill införa bindande folkomröstningar enligt schweizisk modell.
Hur hänger det här ihop med att ni ställer upp i riksdagsvalet om ni i själva verket vill att folket ska få bestämma allt?
– Det bästa sättet att påverka är att göra det inifrån, men riksdagen kan bra halveras och i framtiden bara bestå av 100 ledamöter. Behovet av en riksdag kommer ändå inte att försvinna helt utan partierna kunde föra fram olika ståndpunkter och sedan får folket bestämma i slutändan. Dessutom är riksdagen i nuläget svag. Demokratin har ersatts av en tjänstemannadiktatur, säger Korkman.
Men kan man då förutsätta att folket är intresserade av allt?
– Jag tror att folkomröstningar kunde öka intresset men givetvis bör det också finnas en gräns för hur många som ska rösta för att ett valresultat ska vara giltigt.
Mikael Korkman har tidigare varit medlem i SFP men hoppade av och skrev förra hösten in sig i Förändring 2011. Partiet har också samlat andra avhoppare. Bland annat är Förändring 2011:s båda fullmäktigeledamöter, Markku Papinniemi och Jaakko Rewell, före detta samlingspartister. Papinniemi i Villmanstrand och Rewell i Grankulla.
kan folket ha fel?
De mer etablerade partierna köper inte Förändrings teser om en förminskad riksdag och ökad direktdemokrati. Åtminstone inte i sin helhet.
Samlingspartisten Laura Räty, som också ställer upp i riksdagsvalet, anser att det inte får gå inflation i folkomröstningar.
– I vissa stora frågor gällande EU och kommunsammanslagningar kan man ordna folkomröstningar, men inte kan folket börja rösta om avloppslagen eller om postlagen, säger Räty.
Räty ser heller inget motsatsförhållande mellan antalet riksdagsledamöter och en ökad mängd folkomröstningar. Hon har ändå svårt att säga om folket kan ha fel.
De Gröna förespråkar flera folkomröstningar, men Osmo Soininvaara säger att folkomröstningar ändå aldrig kan ersätta riksdagens verksamhet.
– Det är en vrångbild att beslut kan fattas enligt en gallup på gatan. Dessutom ska man inte kunna ordna folkomröstningarar om allting. Vissa grundlagsenliga frågor kan folk inte rösta om. Däremot ökar en folkomröstning legitimiteten för ett beslut.
Soininvaara är också snabb med att framhålla att en lägre tröskel för folkomröstningar skulle ta död på svenskan i Finland.
Kan man då förutsätta att folket ska kunna fördjupa sig i många olika frågor?
– Nej, därför kan det inte ordnas för många folkomröstningar. Kommunsammanslagningar och olika trafikfrågor kunde det däremot vara möjligt att låta folket rösta om.
Vänsterförbundets ordförande Paavo Arhinmäki är först ovillig att kommentera någonting som har med Förändring 2011 att göra. Anledningen är att partiet inte har velat skriva under ett europeiskt avtal om att avhålla sig från rasism.
Arhinmäki ser ingen orsak att minska på antalet riksdagsledamöter.
– Det skulle innebära att de små partierna försvinner och att eliten får mera makt. Fler folkomröstningar behövs det däremot och de ska vara bindande.
Kan folket ha fel?
– Det där är en filosofisk fråga och inom politiken förekommer det olika åsikter, säger Arhinmäki.
folket är konservativt
Inte heller Sannfinländarna vill minska på antalet riksdagsledamöter.
– Jag tycker inte att antalet riksdagsledamöter borde halveras. Situationen är inte så hopplös. Istället för att ändra på systemet borde man ändra på den förda politiken, säger Vesa-Matti Saarakkala, Sannfinländarnas viceordförande.
Saarakkala förespråkar fler folkomröstningar, speciellt på kommunal nivå.
– Dessutom borde det ha ordnats en folkomröstning om Lissabonfördraget.
Är det rimligt att kräva att folket ska kunna sätta sig in i EU-lagstiftningen?
– Nå, i så fall skulle det väl ha blivit ett nej. Folket har aldrig fel.
Jan Sundberg, professor i statslära vid Helsingfors universitet, är av en lite annan åsikt.
– I vissa fall är folket helt enkelt inte tillräckligt upplyst.
Sundberg poängterar att det avgörande vid en folkomröstning är hur frågan formuleras.
– Jag har inget emot fler folkomröstningar, men vissa frågor är helt enkelt väldigt svåra att rösta om. Det finns heller inget motsatsförhållande mellan antalet riksdagsledamöter och fler folkomröstningar. Det går att öka antalet folkomröstningar utan att minska på antalet ledamöter. Och ett billigare sätt att få reda på folkets åsikt är att arrangera en opinionsmätning istället för en folkomröstning, säger Sundberg.
Det största problemet med folkomröstningar är enligt Sundberg att folket är väldigt konservativt.
– Folk kan vara obarmhärtigt hårda och då borde politikerna kunna ställa sig mot dylika attityder. Det är politikens konst. Om folket vill kasta ut alla invandrare ska politikerna kunna säga nej. Folkomröstningar kan köra över minoriteter hursomhelst.
text&foto Christoffer Gröhn
