Cigarröken kring Fidel Castro och revolutionen skingras oväntat lite i den svenska journalisten Björn Kumms minibiografi, men det är inte författarens fel, anser recensenten.

När Ché Guevara tillfångatogs och avrättades i en bergsby i Bolivia, med CIA:s goda minne, var Björn Kumm en av de allra första att kabla ut nyheten. Den garvade svenske utrikesjournalisten kallar händelsen ”sitt livs scoop” i en ingående biografi om Guevara som han gav ut för några år sedan. Nu återvänder Kumm till den latinamerikanska arenan med en kort biografi om den andre av den kubanska revolutionens portalfigurer: dess ledare Fidel Castro.

Den smått romantiska fascination som omger revolutionen på Kuba 1959, har alstrat hyllkilometer av verk om Castro och hans styre. Kumms biografi tillför knappast så mycket nytt, men det är inte heller meningen. Boken är den första i en serie ”kondenserade” minibiografier som förlaget Historiska Media ger ut.

Trots det lilla formatet har boken ett brett grepp. Kumm tar sats i det politiska klimatet i 1880-talets Kuba och följer sedan Castro från studietidens upphetsade revoltplaner till exilen i Mexiko. Vägen går från hans dramatiska maktövertagande via kalla krigets vådliga politiska snårskog ända fram till den tarmsjuka ålderdomen i träningsoverall. Men att klämma in en levnadsbana som Castros, och samtidigt en stor del av 1900-talets politiska historia, på 135 små sidor är en nästan omöjlig uppgift. Trots att Kumm efter långa reportageresor i Latinamerika känner sina pappenheimare blir boken oundvikligen fragmentarisk och ytlig.

Vill man få en blixtskiss av Fidel Castros liv och Kubas moderna historia är boken en bra genväg, den tar inte mer än tre-fyra timmar i anspråk. Stilen är klar och lättfattlig. Men konturerna blir rätt suddiga då teckenkvoten inte räcker till för att behandla en enda episod på djupet. Namnen och händelserna smattrar förbi, rappt som kulorna i Camilo Cienfuegos maskingevär. Så mycket närmare personen Fidel Castro kommer man inte, och cigarröken kring själva revolutionen skingras oväntat lite. Visst, det ligger i tiden att allt ska vara lättsmält och snabbt överstökat, men om frågetecknen blir fler än utropstecknen har man kanske inte vunnit så mycket.

Kumms engagemang och sakkunskap går ändå inte att ta miste på. Författaren skulle alldeles uppenbart ha haft mer att ge, vilket inte minst den tidigare Guevara-biografin är ett bevis på. Kumm glimtar till med personliga anekdoter från sin tid på Kuba, men gärna hade han fått ta ut svängarna ännu mer på det området.

Bokens största behållning bor i de många överraskande och intressanta detaljerna som Kumm skickligt strör omkring sig, liksom i förbifarten. Man får till exempel veta att Castro var på vippen att bli baseballproffs, hur Kuba bidrog till att avskaffa apartheidpolitiken i Sydafrika, vad Ernesto Guevaras smeknamn ”Ché” egentligen betyder och varför ett yvigt skägg kan vara en stor fördel för en gerillasoldat.

Kumm sticker inte under stol med att han hyser både beundran och sympati för Fidel Castro och för Kubas politiska linje. Vad man tycker om bokens tonläge kan därför bero på vad man själv har för åsikt om Castro. Frihetshjälte eller diktator? Både och?

Tobias Pettersson

Björn Kumm: Fidel Castro.
Historiska Media, 2011.

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.