Terrorledaren Usama bin Ladin är död och rätt få auktoriteter säger offentligt att han borde ha ställts inför rätta. Det visar en genomgång av kommentarer till den amerikanska aktionen i Abbottabad.
Det var naturligtvis aldrig meningen att Usama bin Ladin skulle överleva. Även om Vita huset hävdar att man gärna lagt vantarna på en levande terroristledare finns det all anledning att anta att operationen var en avrättningsexpedition. Vittnesuppgifter och information från amerikanerna själva säger att bin Ladin var obeväpnad då han sköts. Allehanda ”experter” på terrorismbekämpning berättar visserligen gärna hur oerhört farlig den njursjuka 54-åringen var och hur svårt det hade varit att inte sätta en kula i skallen på honom. I det mediala efterspelet blev det också en hel del artiklar om Navy SEAL 6 – det allra tuffaste, mest vältränade och bäst utrustade macho-action-teamet i världen. Grabbarna som kan sätta dit vem som helst, var som helst, när som helst. Villan i Abbottabad intog de med hjälp av militärhelikoptrar av aldrig tidigare skådat slag – osynliga för radar, närmast ljudlösa och extremt snabba. Vanliga simpla elpistoler, tårgas, ljud- och ljusgranater och annan utrustning som sätter skurkar ur stridsdugligt skick, utan att ha ihjäl dem, verkar elitsoldaterna ha saknat.
Den saken kan man förstås raljera om. Man behöver heller inte betvivla att bin Ladin själv var en samvetslös mördare som i någon filosofisk mening förtjänade sitt öde och att det var bra att man lyckades spåra upp honom. Lika lite behöver man betvivla att en levande bin Ladin hade varit svårhanterlig för Obama – vart skulle han föras, var skulle han ställas in för rätta, hur skulle man hantera hans försvar, hur skulle man hindra honom att spela martyr i rättegången, hur skulle man hantera eventuella gisslansituationer där extremister vill kohandla med kidnappade amerikaner? Ur ett amerikanskt realpolitiskt perspektiv var det utan tvekan förnuftigt att låta soldaterna förstå att Osama bin Ladin är en man som gör våldsamt motstånd så fort han blinkar.
Reaktioner
Det intressanta är heller inte Vita husets agerande, utan hur traditionellt liberala institutioner och ledarsidor sätter liberala principer på undantag då aktionen hyllas mer eller mindre utan förbehåll.
Sara Edenheim uppmärksammar detta i en debattartikel på Dagens Arena där hon bland annat polemiserar mot en ledare i Dagens Nyheter: ”… i vilken liberal vokabulär är en avrättning utan rättegång detsamma som att ’rättvisa har skipats’? I vilken liberal värld har bin Ladin (och igen, hans fru!) ’inte kommit undan ostraffad’? I en liberal demokrati är det väl enbart efter en rättegång som ett straff kan utdelas och rättvisa skipas? Därav Nürnbergrättegångarna, därav Haagkonventionen, därav rättegången mot Milosevic, därav allt som FN och andra liberala institutioner säger sig stå för. Eller denna behandling kanske bara gäller vissa förbrytare? Närmare bestämt västerländska sådana? Myten om bin Ladin som exceptionellt ond, som den yttersta andre, har ju trots allt i västvärlden hjälpts på traven av hans religiösa och etniska tillhörighet. En arab kan tydligen skjutas ner utan rättegång – det är till och med det enda rätta – medan tyska och serbiska folkmördare måste hanteras annorlunda för att inte sticka i ögonen på goda liberaler”.
FN med mera
Att bin Ladin varit västerlandets ”yttersta andre” är lätt att hålla med om. Om det fanns en rasistisk underton bakom själva avrättningen är mer osäkert – nog hade väl amerikanerna skjutit i stort sett vilken människa som helst med motsvarande meritlista? Men att liberaler talar tyst om liberala principer har Edenheim rätt i. En representant för en förmodat liberal institution som inte sade ett ord om rättegångar och internationella domstolar var just FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. Det hindrade inte honom från att tala om ”rättvisa”. Han beskrev Usama bin Ladins död som en ”vattendelare i vår gemensamma kamp mot terrorismen”.
– Personligen blev jag mycket lättad av nyheten om att rättvisan hunnit ikapp en sådan anförare inom den internationella terrorismen.
Inte heller Finlands utrikesminister säger något om rättegångar eller avrättningar. Alexander Stubb konstaterar att ”historiens blad har vänt i kampen mot terrorismen”. På Utrikesministeriets webbplats betonar han också ”att Osama bin Ladin var en mycket farlig internationell terroristledare”. Han är i gott sällskap med europeiska ledare som David Cameron och Angela Merkel – den sistnämnda fick till och med kritik av sina partikamrater för att ha varit lite för glad i sin första kommentar till nyheten.
EU är med på noterna
Också inom EU välkomnas bin Ladins död ganska förbehållslöst. Enligt Europaportalen sade en talesperson för kommissionen att det inte var frågan om en avrättning som skulle sätta ”våra demokratiska principer eller de värden vi försvarar på spel. Det här var inte uträttandet av ett dödsstraff, det var något helt annat”. Kommissionens ordförande José Barroso har å sin sida sagt att unionen står ”sida vid sida” med USA:
EU-kommissionär Cecilia Malmström (ansvarig för terroristbekämpning) hör till de få toppolitiker som omedelbart gjorde en principiell markering: ”Jag nåddes mycket tidigt i morse av nyheten att Usama Bin Ladin dödats i en amerikansk militär operation. Det hade förstås varit att föredra om han hade ställts inför rätta och fått svara för sina handlingar inför domstol, men nu fick operationen en annan utgång”, bloggade hon den andra maj.
Malmström skriver att al-Qaida redan var försvagat, att det är svårt att sia om framtiden och att ett terrorhot ändå kvarstår.
”Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas: vi måste bibehålla vår kontinuitet och inte bli för händelsestyrda. Därför är det viktigt att öka samarbetsmöjligheterna mellan medlemsländerna i arbetet för att komma åt terrorister, och vi bistår också medlemsländerna med att förebygga radikalisering i alla dess former – vänster- eller högerextrem såväl som religiös fundamentalism.”
Försiktig kritik
Ideella människorättsorganisationer brukar normalt ha ett mindre behov av att ta realpolitisk hänsyn men också dessa är ganska försiktiga i sina uttalanden. Anledningen är att det inte är fullt klarlagt vad som hände i villan i Abbottabad. Men man beklagar att det inte blev någon rättegång mot bin Ladin.
– Med tanke på att han inte var beväpnad är det oklart hur han motsatte sig ett gripande och om det gjordes ett försök att fånga honom i stället för att döda honom, säger Claudio Cordone vid Amnesty International som anser att de amerikanska trupperna borde ha försökt fånga Usama Bin Ladin levande om han inte utgjorde något omedelbart hot.
Amnesty International påpekar att bin Ladin tagit på sig ansvaret för terroraktioner och brott mot mänskligheten samt att han inspirerat andra att utföra liknade dåd. Man hade gärna sett att han ställts inför rätta i en internationell domstol.
Human Rights Watch uttrycker sig på ett liknade sätt i ett pressmeddelande, men påpekar att man inte – som en del rapporter säger – har fördömt att Usama bin Ladin dödades.
– Bin Ladin tog offentligt på sig ansvaret för flera massmord på civila. Att det inte gick att ställa bin Ladin inför rätta för brott mot mänskligheten betyder att en viktig väg mot rättvisa har gått förlorad, men det är en helt annan sak än att avgöra om dödandet var lagligt, skriver organisationen.
Human Rights Watch uppmanar den amerikanska regeringen att offentliggöra all relevant information om aktionen så att man kan avgöra om den var förenlig med internationell lagstiftning.
Text Fredrik Sonck
Illustration Fredrik Willberg
