Kaptenen styrde sitt skepp mot drömmarnas land. Vid horisonten svepte en storm förbi. Måsarna skrek och vågorna visslade. Och självklart hoppade fiskarna i havet, glada och ovetande. Ovetande som gårdagens saft. Kaptenen blickade mot skyn och suckade ”Ååh, om jag nångång skulle hitta drömmarnas land! Där skulle mina bekymmer försvinna”.

Så seglade kaptenen i flera veckor, månader och år. Ibland ringde han till sin son som bodde i Lahtis och led av autism. Sedan hittade kaptenen drömmarnas land och levde lycklig resten av sina dagar. Tills han fick en allvarlig sjukdom och dog.

Otto Sandqvist

 

Lämna en kommentar