demokrati i eurokrisen av Anna-Karin Friis (Ny Tid 14-15/2012) är både omfattande och välskriven. Dock vill jag protestera mot uttrycket “egennyttig elit”. Jag arbetar som administrativ sekreterare vid EU-domstolens avdelning för översättning till det svenska språket. Unionens domstol ligger, vilket de allra flesta inte vet, i Luxemburg. Levnadskostnaderna i allmänhet och boendekostnaderna i synnerhet är mycket höga i Luxemburg. Som EU-tjänsteman i Luxemburg betalar jag i princip ingen skatt alls, men jag befinner mig allra längst ner i lönetrappan och kan definitivt inte leva mer vidlyftigt än jag gjort som förvärvsarbetande i Sverige.
Samtidigt som jag verkligen inte vill förneka att jag lever ett privilegierat liv, där arbetsgivaren bland annat subventionerar en stor del av mina hälso- och sjukvårdskostnader, vill jag poängtera att unionens löntagare inte alla är feta pampar. Löneskillnaderna bland olika personalgrupper och anställningsformer varierar kraftigt och att dessutom flytta från ett land till ett annat kan kosta väldigt mycket.
Vänliga hälsningar,
Johanna Karlsson
