Kulturundervisning är ett effektivt sätt att skapa igenkännande och överkomma konstruerade skillnader, menar Georges Agbazahou och Camilla Heidenberg. Foto: Otsp Harju

Georges Agbazahou och Camilla Heidenberg har åtagit sig den dubbla uppgiften att erbjuda kulturundervisning i Benin och bygga upp förståelse i Finland.

– Marionetter gör kommunikationen enkel, säger Georges Agbazahou.

– Med dem behöver man inte språk, fyller Camilla Heidenberg i.

Duon som utgör kärnan av World Music System har en mängd järn i såväl finländska som beninska eldar. Målet är att genom marionetter, musik, dans och utbildning erbjuda ett stimulerande gratis kulturcenter för barn i Grand-
Popo och kämpa mot rasism och för tolerans i Finland.

– Men ”tolerans” är inget bra ord, säger Heidenberg som är pianist och bland annat har undervisat på Sibelius-Akademin.

– Det vi strävar efter är något mer, närmare ”respekt”. ”Antirasism” är heller inget bra ord. Vi jobbar för något positivt!

Georges och Camilla träffades på det finländska kulturcentret Villa Karo i Gran-Popo i Benin, och beslöt sig för att satsa på lokal kultur. Georges – som är en professionell dansare, koreograf, perkussionist, batikdesigner och marionettspelare – kom med idén för ett mångsidigt utbildningscentrum där västafrikanska konstformer skulle undervisas dels för beninska barn men också intresserade utländska gäster.

Två center med kopplingar till Finland i samma småstad kan låta som mycket, men Heidenberg försäkrar att så inte är fallet:

– Vi tävlar på inga villkor med Villa Karo, snarare samarbetar vi. Vi behöver varandra!

För barnen i trakten finns ingen urvalsprocess för att få ta del av vad Centre Académique des Arts Africains et d´Écoutes de Grand-Popo erbjuder, utan de är välkomna att delta när de vill. Förutom dans och spel erbjuds barnen även annan undervisning, bland annat om spridningen av bakterier och virus.

– Barnen får lära sig mera om sin egen kultur, och de har nu aningen mera utbildning. Dessutom hjälper vi dem med råd om hur man undviker sjukdomar, säger Agbazahou.

Det viktiga är tillit

Heidenberg och Agbazahou är uppmärksamma på den inneboende problematiken i ”utvecklingsprojekt”. Tanken om västerländsk ”hjälp” och ”utveckling” innefattar allt som oftast en kolonial maktrelation. Dessutom är organisationerna ofta ineffektiva och fjärmade från vardagen – de kommer in med buller och bång men får inte alltid så mycket gjort. Att centret inte fått något utomstående stöd, utan har bekostats med egna pengar, har enligt Heidenberg och Agbazahou varit en bra sak, trots att det ofta varit tungt och bankkontot tomt.

– Det är bra för omgivningen att börja långsamt. Lokalbefolkningen såg att vi började från noll. Vi åker inte dit med pengar, datorer och bilar, säger Camilla.

– Vi är inte där för att förstärka våra egon. ”Jag kommer från ett västerländskt land: jag har det här och det här”, du vet. Allt vi gör i Benin är faktiskt för de lokala. Därför har vi blivit väl mottagna, fyller Georges i och fortsätter:

– Allt beror på vad du håller på med. Om lokalbefolkningen verkligen upplever att du bidrar till samhället så kommer de att acceptera dig. Men först måste de få avvakta och ta reda på vem du är.

I dagens läge har barnens föräldrar kommit att uppskatta centret eftersom det ger dem en möjlighet att pusta ut lite då barnen får avreagera sig.

Agbazahou säger att han hoppas kunna erbjuda något för de unga generationerna i Benin, försöka diskutera med dem.

Heidenberg menar att det viktiga i ett arbete som detta är tillit och säger att speciellt kvinnorna har tagit emot henne väl. Hon är också snabb att påpeka att vanliga föreställningar om kvinnors ställning på den afrikanska kontinenten blir ifrågasatta i Benin.

– Många tänker sig att kvinnor behandlas väldigt dåligt och alltid är förtryckta. Detta är den vanliga missuppfattningen om ”Afrika”. Kvinnor i Benin är respekterade.

Heidenberg menar att kvinnors bättre ställning i landet beror på det forna Dahomey-kungadömets starka kvinnokrigartraditioner, de så kallade amazonerna. Respekten och stoltheten för kvinnor syns i uppfostran.

– Benin är ett mycket speciellt land. Det är demokratiskt och har på sistone varit stabilt, säger Heidenberg och tillägger att också ursprungsreligionerna lever starkt kvar idag, trots det koloniala inflytandet.

I Benin finns såväl kristna, muslimer som anhängare av voodoo. Den religiösa respekten i landet möjliggör att centret kan utan problem erbjuda undervisning åt människor med olik tro.

Europeisk okunskap

Camilla menar att varje europé borde resa i Afrika. Det enda sättet att bli av med alla förutfattade meningar som baserar sig på absolut okunskap är att uppleva afrikanska vardagssituationer.

– Då man åker till Afrika är det inte alls som man kunde förvänta sig, trots fattigdomen.

Också här kan centret i Grand-Popo bära sitt strå till stacken. Förutom att erbjuda uppbyggande erfarenheter för de lokala barnen erbjuder centret alltså en möjlighet för utomstående att uppleva västafrikansk kultur, säger Agbazahou. Han har jobbat med ett antal olika slags konstnärer som besökt Benin, och hoppas på att kunna göra det lättare att komma tillbaka.

– Förutom Benin kan vi även erbjuda möjligheter att besöka grannländer, t.ex. Burkina Faso och Togo.

I Finland är musiken, dansen och dockorna viktiga medel för att överbygga den skapade skillnaden mellan bekant och främmande. Georges menar att marionetternas charm ligger i att de kan tilltala
alla, oberoende av kultur eller ålder. Camilla ser liknande möjligheter i musiken och rytmen:

– I synnerhet barnen är mycket lika varandra såväl i Finland som i Benin; de reagerar på rytm på exakt samma sätt. För mig har det varit otroligt att se hur barn påminner om varandra överallt.

Till de framtida planerna hör ett omfattande projekt för att lära ut reggae och salsa på keyboard i Grand-Popo – något barnen önskat. För stunden är duon dock stationerad i Finland och kommer här förutom marionetteater och konserter att erbjuda workshops för grupper och intresserade skolelever. I Finland har duon jobbat med barn från sex till sexton år. Nu hoppas de på att flera skolor skulle hitta intresset för kulturutbyte. Och ungdomar är inte de enda som kan beröras:

– Vi besökte också ett ålderdomshem. ”Ja, detta var ju åtminstone något annorlunda” var reaktionen, skrattar Camilla.

Heidenberg och Agbazahou säger sig vara nöjda så länge som de klarar sig någorlunda – pengar är inte drivkraften bakom projekten.

– Det finns så mycket vi vill och kan göra, sammanfattar Camilla.

– Vi hyr huset i Benin och hyran måste betalas varje månad. Men vi förväntar oss inga pengar utifrån. Vi vill göra det här eftersom vi verkligen njuter av det, instämmer Georges.

text&foto Otso Harju

1 kommentar

google ranking report 9 mars, 2013 - 04:05

My sister recommended this website and she is totally right!
keep up the terrific work.

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.