Foto: Tuomo Manninen

Foto: Tuomo Manninen

Khemiris Invasion! på Nationalteatern är en uppfriskande teaterupplevelse som både underhåller och utmanar.

Jonas Hassen Khemiris pjäs Invasion! är något extraordinärt. Det är en absurd, komisk, logisk-kaotisk, hemsk och innerligt sann pjäs. En satirisk fullträff som är både pusseldeckare och slapstick. Galet välkomponerad och underhållande. Den är ett perfekt val att genomföra som sitt teaterkonstnärliga mognadsprov, vilket Teaterhögskolestuderandena Eljas Liinamaa (regissör) och Asko Vaarala, Karoliina Niskanen och Markus Virtanen (skådespelare) gjort. Invasion! spelas just nu på Nationalteaterns Omapohja-scen.

Pjäsen, uruppförd på Stockholms stadsteater år 2006 och nu för första gången på finska, är en berättelse om fördomar och disinformation om invandrade svenskar och deras – solklara? – koppling till terrorism och allmän samhällsdegeneration. Själva handlingen är omöjlig att återge – den är skruvad och vindlande. I centrum står i vilket fall som helst en viss Abulkasem, en riktig master of disguise, en paradoxernas man – eller kvinna (eller är det ett fenomen?) Vem sjutton är Abulkasem undrar expertpanelen som är honom på spåren. Spåren leder till Stockholm.

Innan vi kommer dit möter vi en rad karaktärer, alla spelade av Vaarala, Niskanen och Virtanen samt Janne Reinikainen. Först några unga förortsblattar som talar riktig blattesvenska – eller alltså finska, någonslags juntig semilappländska kryddad med härligt deskriptiva nyord och slang. Man inte bara fnissar, utan skrattar högt åt Vaaralas och Virtanens nidbilder. Sedan har vi den unga teaterstuderanden (Niskanen) som med sitt svagt bruna anlete alltid får frågan ”Men var kommer du i från?” Svaret är så klart Sverige. Likväl följer utan undantag, då hon nämner sin ena förälderns hemland och flykt därifrån, ojande och medlidanden, suckar och kramar. Innerligt trött på offerrollen drar hon igång en fantastisk historia som fängslar alla – för en gångs skull lyssnar alla till henne. Det slutar dessvärre med magplask, men myten om Abulkasem har eldats upp ett par grader till.

Den enaktade föreställningen byggs upp av en rad mer eller mindre sammanlänkade scener som alla behandlar stereotypier och fruktan/fascinationen för Den andre. Det humoristiska och överdrivna uttrycket kan när som helst växla till gravallvar, och som åskådare går man inte  känslomässigt säker. De hängivna unga skådespelarna som alla får varsin lång monolog, som sig bör i ett slutarbete, berör med sitt engagemang och starka skaparglädje. Reinikainen, den enda lite äldre i ensemblen, gör flera ypperliga roller. Virtanen avslutande monolog är perfekt, och Invasion! är på det hela taget en uppfriskande teaterupplevelse som både underhåller och utmanar. Khemiris karakteristiska språk har däremot gått förlorat i översättningen, med undantag för nämnda lappländska adaptation.

 

Sonja Mäkelä

Invaasio! Manus: Jonas Hassen Khemiri. Översättning: Jukka-Pekka Pajunen. Regi: Eljas Liinamaa. Scenografi: Kaisu Koponen. Dräkter: Siru Kosonen. Ljus: Kare Markkola. Ljud: Esko Mattila. Projiceringar: Pyry Hyttinen. På scenen: Karoliina Niskanen, Janne Reinikainen, Asko Vaarala, Markus Virtanen.  

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.