Sveriges cirka 3000 finska romer utgör en mycket diskriminerad minoritet
– Man ser att många känner avsmak för romer på sättet de tittar på en, berättar Tanja Koivisto i Eskilstuna.
Hundratals blå paljetter glittrar när hon går. Tanja Koivisto är van vid den uppmärksamhet som hon väcker. Avsmaken i blickarna, de förutfattade meningarna som omgivningen inte förmår dölja. Hon tillhör Sveriges mest diskriminerade folkgrupp – romerna.
I ett av Eskilstunaområdet Fröslundas höghus blir en femårig flicka flätad av sin mamma. Rebecka lyckas sitta kvar exakt så länge som det tar för Tanja att göra flätan, sedan lockar upptågen med storebrorsan Terno mer. Stojandet blandas med rösterna från det tecknade programmet på tv:n som står på i bakgrunden. Koivisto-Nyman är en helt vanlig barnfamilj. Men det finns de som inte håller med.
– Jag kan inte förstå. Vi romer har varit så länge i Sverige, varför är det så svårt att acceptera oss? Om en rom gör något dåligt så får vi alla skulden, säger Tanja.
Romerna har funnits i Sverige i 500 år. Det är sekler av förtryck och diskriminering. De har förvisats och tvångssteriliserats. Barn har fosterhemsplacerats för att assimileras och romerna förbjöds länge att vistas mer än tre veckor i samma kommun. Det finns också bäcksvarta datum, som den 28 juli 1637. Då beslutades det att alla romska män skulle hängas och att alla romska kvinnor och barn skulle förvisas ur landet.
– Vi som är under 30 år har det mycket bättre än de äldre generationerna har haft det.
Förföljs på shopping
Men diskrimineringen är inget som tillhör det förgångna. Enligt regeringsinrättade Delegationen för romska frågor råder det en ”extrem och oförsvarbar exkludering av romer från alla delar i samhället”.
Diskrimineringen genomsyrar allt från bostads- till arbetsmarknad. Kanske hänger den ihop med ett svar i en enkätundersökning som delegationen gjorde år 2008: en femtedel ansåg att ”brottslighet, stölder och tjuvaktighet” är ett utmärkande drag för romer. Något som även Tanja har fått erfara.
– Jag brukade till exempel gå och handla i en mataffär och då följde personalen efter mig hela tiden, sådär att de kunde gå vid en annan hylla och låtsas hålla på med varorna. Till slut sa jag till dem att ”ni behöver inte följa efter mig, jag har pengar att handla mat med”. Det tog lång tid innan de förstod det. Det är skämmigt faktiskt, måste de göra så?
Tanja anser ändå att det börjar bli bättre i Eskilstuna. De butiksinnehavare som har lärt känna henne vet att hon inte är en tjuv. Hon berättar ändå att många romer fortfarande till exempel måste gå in på bensinstationerna och betala innan de tillåts att tanka. Och blickarna blir hon inte av med.
– Man ser att många känner avsmak för romer på sättet de tittar på en. De kollar som om vi är odjur.
Men Tanja har aldrig ångrat att hon valde att bära de traditionella kläderna.
– Jag är född som rom, kjolarna finns i våra hjärtan. Men det gör oss inte olika andra människor inuti.
Det är upp till varje enskild finsk rom om man vill klä sig traditionellt eller inte. Men sammetskjolarna får bara bäras av dem som ses som vuxna, för Tanja var det från hennes 18 årsdag. Enligt traditionen får hon sedan dess inte visa sig offentligt utan att ha på sig de finskromska kläderna.
– Jag började tjata om att få ha på mig kjolarna i 15-årsåldern, men fick vänta några år till. Det var ovant i början, det tog några veckor att vänja sig vid kläderna.
Mobbning
Rebecka kommer in i vardagsrummet och berättar att flätan stramar för hårt. Den görs om, lite lösare den här gången. Tanja säger att hon inte skulle ha några problem med om Rebecka vill fortsätta ha på sig byxor som vuxen.
– Hon är min dotter och jag skulle acceptera hennes val vad hon än vill.
När Tanja själv ställdes inför det valet hade familjen bott i Finland i omkring sex år. De där blickarna fyllda med avsmak, de fanns där redan på den finska skolgården. Värst var det när mamman kom och hämtade henne.
– Jag blev själv ledsen av att se hur de andra barnen tittade konstigt på henne.
Terno är åtta år och Tanja vill inte att han ska råka ut för samma sak. Än så länge har inget hänt, så vitt hon vet. Men Tanja vill vara på den säkra sidan.
– Jag vill inte att mina barn ska bli behandlade dåligt för att de är romer. Jag vill inte att de ska bli mobbade, jag har pratat med min pojkes lärare om det.
När Tanja var 18 år lämnade hon den finska skolgården bakom sig och återvände till Sverige för att flytta ihop med barnens pappa. Eventuella oklarheter kring hemland är inget som bekymrar henne.
– Jag är född i Sverige och ville tillbaka hit. Det är här som jag har mitt hjärta.
Ny strategi
Den romska familjen firar alla svenska högtider, även om det på julbordet också finns specialiteter som kållåda. Tanja berättar också att romer är väldigt renliga av sig och att var sak har sin plats, föremål som har varit i badrummet får till exempel aldrig flyttas till köket. Och så är det den starka familjegemenskapen.
– Vi uppskattar och värderar även äldre människor mycket, säger hon.
För tillfället är Tanja sjukskriven på grund av komplikationer som uppstod när hon opererade bort en tumör. Hon är less på tristessen och längtar ut i arbetslivet – förskolelärare är drömyrket. Men det är lättare sagt en gjort, hon har av sina vänner hört hur illa romer diskrimineras på arbetsmarknaden. Informationen har också gått fram till Delegationen för romska frågor, som nu arbetar för att förbättra situationen. Enligt rådets betänkande Romers rätt – en strategi för romer i Sverige ska romska barn som föds i dag ska få full jämlikhet om 20 år. Tanja är inte imponerad.
– Vi har redan varit här i 500 år, varför ska det behöva ta 20 år till?
Emma Sundelin
2 kommentarer
Bästa Tanja, tack för dina kloka och toleranta åsikter! De gav en utmärkt bild av vardagen som romersk flicka, kvinna och mamma i Sverige och Finland. Jag hoppas innerligt att du fort blir frisk och kry och hinner,vill, vågar och kan jobba för mera förståelse och respekt för romersk kultur. Det jobbet tar visserligen aldrig slut, men saker blir bättre. Nu först har ju t.ex samekulturen börjat väcka intresse och stolthet i Finland. Vi finländare anses vara ett litet och homogent folk, men sanningen är att vi- tack och lov- har flera livskraftiga minoriteter med eget språk och rentav exotisk bakgrund. Leve mångfalden!
Jag klär mig i stort sett som en romer. Eller zigenare, peaky blinders. Tycker de är snyggt. Tjejernas kläder vet jag inte om jag gillar så däremot