Abdu Rahman Bashir och Ismail Mohammed kommer från Darfur i Sudan. Inga barn leker längre i lekparken som blivit hem för hemlösa afrikaner. Ismail Mohammed säger att han bott här i två år. Foto: Anders Paulsson.

De förbjuds att arbeta, bor i lekparker och beskrivs som en cancer. I Israel lever tiotusentals afrikanska flyktingar under miserabla förhållanden. Allt tyder på att ännu hårdare tider väntar.

Ett stenkast från centralbusstationen i Tel Aviv ligger Lewinsky-parken, en stor gräsplätt med några gungor, rutschkanor och andra barnattraktioner. Det var dock länge sedan några barn lekte där. På senare år har parken blivit hem åt hundratals afrikanska flyktingar. En av dessa är 27-årige Ismail Mohammed från det krigsdrabbade Darfur i Sudan. I två år har han bott på mindre än en kvadratmeter i ett lekslott i parken.

– Det är åtminstone tryggare än i Darfur, säger han.

– Men livet här är hemskt. Vi får inga jobb, har inga pengar och ingenstans att bo, inflikar den 27-årige ”grannen” och landsmannen Abdu Rahman Bashir.

De är några av cirka 60 000 afrikanska flyktingar, framförallt från Sudan och Eritrea, i Israel.

Liksom majoriteten av de afrikanska flyktingarna betalade Ismail och Abdu flyktingsmugglare som tog dem till Israel via egyptiska Sinaiöknen. På israelisk mark greps de och fängslades.

– Efter 16 dagar släpptes jag och fick en bussbiljett till Tel Aviv, berättar Ismail.

Bussbiljetten till Tel Aviv är obligatorisk vid frigivandet och det enda den israeliska staten bistår med. Väl i Tel Aviv får afrikanerna klara sig på egen hand. Fram tills för två år sedan kunde de tjäna en slant på småjobb.

– Men nu förbjuds vi att arbeta. Arbetsgivare som anställer oss riskerar att bötfällas, säger Abdu.

Männen överlever tack vare en frivilligorganisation som delar ut mat i parken varje eftermiddag. Deras plan är att ta sig till väst, men gränserna till Libanon, Syrien och Jordanien hör till världens hårdast bevakade och är omöjliga att passera. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR sökte 4 603 personer asyl i Israel under 2011. Endast en person fick sin ansökan beviljad.

– Jag har bara en önskan – att få flyktingstatus. Då får jag rättigheter och större chans att lämna Israel, säger Ismael Mohammed.

 

”Jag flyter runt”

En bit från parken ligger organisationen Assaf:s center för afrikanska flyktingar. Där träffar vi Assaf:s koordinator Orit Marom och Ghebrel Nsae Beshane, en 32-årig politisk flykting från Eritrea.

– Israel är som ett stort fängelse för afrikaner. Det är omöjligt att ta sig härifrån och situationen blir allt värre, säger Ghebrel Nsae Beshane.

Samtidigt är han mer lyckligt lottad än de flesta andra flyktingar. I två år har han arbetat som städare och hyr även en lägenhet.

– Jag trivs med jobbet och är nöjd med lönen, men jag vet inte hur mitt liv ser ut imorgon. Det känns som om jag flyter runt i ett stort hav där jag inte kan kontrollera vart strömmarna för mig, säger han.

De flyktingar som släpps in i Israel får villkorliga visum.

– Det skyddar dem från deportation, men ger dem ingen status, ingen rätt till hälsovård eller några sociala rättigheter. I praktiken sitter de fortfarande i fängelse. Om villkoren i visumen ändras blir de ogiltiga, säger Orit Marom.

Hittills har polisen ignorerat en två år gammal lag som förbjuder flyktingar att arbeta, men många arbetsgivare vågar ändå inte anställa dem av rädsla för att bötfällas. Konkurrensen om daglönarjobb är hård. Varje morgon står klungor av flyktingar på olika platser i Tel Aviv och hoppas att arbetsgivare ska plocka upp dem. De som godtar de lägsta lönerna får jobben.

– Det är ren slavmarknad. Eftersom de inte har några rättigheter måste de acceptera farliga arbeten och risken att inte få lön, säger Orit Marom.

 

Ökande rasism

Samtidigt har politiker skärpt tonen mot afrikanska flyktingar. Inrikesministern har bokstavligen sagt att han vill göra deras liv miserabelt. Knesset-ledamoten Miri Regev har liknat dem vid cancer.

– Israel är bundet till internationella konventioner och kan inte skicka tillbaka folk till länder som Eritrea och Sudan. Istället gör man deras liv till ett helvete för att de ska återvända självmant. Situationen är så dålig att många flyktingar funderar på att återvända hem trots riskerna, säger Orit Marom.

De hätska politiska uttalandena har knappast minskat den ökande rasismen i Israel. Försommaren 2012 demonstrerade till exempel tusentals Tel Aviv-bor för att ”de svarta ska kastas ut”.

– Politiker fiskar röster genom att lova hårdare tag samtidigt som de vänder folk emot oss. Afrikaner har fått sina hus nedbrända, fönster sönderslagna och misshandlats, säger Ghebrel Nsae Beshane.

 

Brutala smugglare

Premiärminister Benjamin Netanyahu har sagt att han lagt till de afrikanska ”infiltratörerna” på listan över hot mot det judiska hemlandet. Som åtgärder mot ”hotet” byggs fängelserna ut. De ska hysa cirka 20 000 flyktingar som Netanyahu lovar att deportera snarast. Redan i juni 2012 började sydsudaneser att skickas hem. Samtidigt är en över 200 kilometer lång barriär vid gränsen till Sinaiöknen nästan färdig. Enligt regeringen har den minskat flyktingströmmen.

En bieffekt av barriären är att priserna för att smugglas till Israel har stigit lavinartat. Ghebrel betalade 2 500 dollar att för att bli smugglad via Sudan och Egypten till Israel i maj 2010. Idag hävdar han att det kan kosta upp till 45 000 dollar för en eritreansk flykting att ta sig till Israel – levande. Flyktingsmugglarna i Sinai tar nämligen till allt brutalare metoder för att tjäna maximalt på verksamheten. Rapporterna duggar tätt om flyktingar som kidnappas, hålls inlåsta, gruppvåldtas och torteras i Sinaiöknen. Ofta tvingas de att ringa sina släktingar medan de torteras.

– Smugglarna hotar att döda dem om deras familjer inte betalar en lösensumma. Smugglarna vet att familjerna gör allt för att samla ihop pengar, säger Ghebrel.

 

Ingen flyktingpolitik

För den som lyckas ta sig in i Israel väntar numera en lång fängelsevistelse. I slutet av juni, 2012, implementerades en ny ”anti-infiltratörslag” som stipulerar att asylsökande kan fängslas i tre år om de kommer från en ”vänligt sinnad stat” och på obestämd tid om de kommer från ett fiendeland. Sedan dess är mycket lite känt om förhållandena i fängelserna eftersom frivilligorganisationer inte tillåts besöka dem.

Assaf och andra frivilligorganisationer driver ett intensivt lobbyarbete för en ändrad flyktingpolitik. Hittills har kampen varit fruktlös. Orit Marom menar att det inte finns någon flyktingpolitik överhuvudtaget, såvida det inte rör sig om personer med judisk börd.

– I Israel får endast judar medborgarskap. Regeringen vill inte ha icke-judar här. Det finns inte ens någon definition på vem som är flykting.

 

Bengt Sigvardsson

 

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.