Nordcypern är en statsbildning som endast erkänns av Turkiet. FN införde sanktioner när statsbildningen bildades 1983. Man kommer hit med flyg endast via Istanbul. All postgång går via Turkiet. Försök från resebyråföretag att etablera sig på norra delen av ön möttes av starkt negativa känslor från grekcyprioterna så idag får man ta sig hit på egen hand eller via ett litet privat reseföretag. Det finns fler turkcyprioter i USA, England och Australien än på Cypern. Sedan den turkiska truppinvasionen och ockupationen 1974 har mellan 60 000 och 120 000 s.k. bosättare från turkiska fastlandet bosatt sig i de av grekerna övergivna byarna i den norra delen. Turkcyprioterna röstade emellertid ja till återförening enligt den så kallade Annanplanen, medan grekcyprioterna sade nej. Problemen kvarstår och ingen lösning är i sikte. Den nordliga delen är fattigare, hit kommer ingen massturism, och man är helt beroende av stöd från Turkiet.

Jag besökte nyligen bland annat Famagusta och den sedan 1974 övergivna hotellstadsdelen med 33 övergivna hotell bakom taggtrådshinder. Utgrävningarna i Salamis är vackert belägna i mimosaskogen och här skulle finnas hur mycket som helst att utforska. Inga arkeologer vågar dock medverka i officiella utgrävningsprojekt på grund av FN-bojkotten.

De få turister som kommer till Norra Cypern hamnar mestadels i Kyrenia, en hamnstad på nordkusten inklämd mellan havet och de taggiga femfingerbergen med sina medeltida korsfararborgar. Här finns muséer som bland annat innehåller ett skepp som är daterat till år 389 före Kristus, vilket lär göra det till världens äldsta bevarade seglande skepp. Ovanför Kyrenia ligger den vackra bergsbyn Bellapais där vi bl.a. beundrade ”lättjans träd”. I Bellapais skrev Lawrence Durell klassikern Bittra citroner en roman om Cypern som också speglar motsättningarna mellan grek- och turkcyprioter.

FN-bojkotten och grekcyprioternas fiendskap har till en del lamslagit näringslivet och  gjort att ingen massturism har nått området. För att bryta isoleringen av norra Cypern har fem universitet grundats här med studenter från hela Mellanöstern. Nu finns här 25 000 studenter.

”Ön är visserligen militariserad men i betydligt mindre utsträckning än för ett antal år sedan”, menar den f.d. FN-soldaten Anders Arvidsson som under de senaste 18 åren guidat resenärsgrupper i Norra Cypern.

Jag har vid besök på den södra delen av ön hört grekcyprioternas version av konflikten. Över tid verkar det emellertid som grekcyprioterna som tidigare var ”good guys” nu förvandlats till ”bad guys”. Det var grekcyprioterna som motsatte sig en återförening i folkomröstningen för några år sedan. Ett resultat som förvånade omvärlden. Nu verkar konflikten ha gått i stå. Grekland har stora ekonomiska problem. Turkiet är nu en regional stormakt. Den äldre generationen på båda sidor ”vårdar” dock sina krigsminnen och den andra sidans övergrepp betonas. I alla turkiska byar på nordsidan står Kemal Atatürk, ”Turkiets fader”, staty. Kyreniabergens gigantiska turkcypriotiska flagga som syns över stora delar av södra delen är också en mycket negativ symbol för många grekcyprioter och håller konflikten vid liv. Hoppfulla tecken är dock de gränsövergångar som öppnats och att turkcyprioter arbetar på den grekiska sidan i huvudstaden Nicosia. Den yngre generationen i både syd och nord uppges också vara mycket trötta på konflikten och de sägs definitivt vara för en återförening.

 

Rolf Karlman


2 kommentarer

rolf Karlman 31 mars, 2013 - 19:21

Hälsningar

Reply
Norra Cypern efter kriget och ny statsbildning - Författare Lena Holfve 8 februari, 2019 - 09:55

[…] Landet ”som inte finns” – Nordcyperns turkiska republik […]

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.