Underbarn, kitsch, slow motion, romantik. Fyra väsentliga begrepp när vi pratar Xavier Dolan. Hans första film Jag dödade min mamma var en vilt sprakande och penetrerande allvarlig film om att växa upp, hitta sig själv och vara sig själv gentemot omvärlden. En förbluffande mogen film av en kille som just fyllt 20. Den andra, förälskelsekaramellen Hjärtslag var mer konventionell och kommersiell.
Hans tredje film, Laurence Anyways, är en nästan tre timmar lång episk story om en kvinna som lever i en mans kropp – och gör något åt det. Och den är kitschig (på gott och ont), romantisk (på gott och ont) och den innehåller en mängd stiliga scener i slow motion (mest på gott). Underbarnet Xavier Dolan är nu 23.
Laurence (Melvil Poupaud) är en ung lärare med skrivambitioner. Han lever lyckligt i ett sexuellt eruptivt förhållande med sin flickvän Frédérique, kallad Fred (Suzanne Clément). Lyckligt tills han släpper bomben som heter könsbyte. Efter ett första utbrott stillnar dock Fred och det mesta återgår till det normala. Fast inte riktigt. De lämnar varann. År går och åtrån består. De träffas igen.
Och så har vi Laurences föräldrar, särskilt mamman, som han har det lika brokigt med. Och de gamla vännerna och de nya vännerna. Och det omgivande samhällets dammiga rättesnören. Laurence når så småningom framgång och berömmelse och reser bort under några år, men i sinnet lämnar han aldrig Fred.
Laurence Anyways är svängig och färgsprakande och serverar lika delar Truffaut och Almodovar. Xavier Dolan har stil, framförallt stilmedvetenhet, som han bär nära sitt självförtroende. Men till debutens vibrerande och hudnära nivå når han inte här. Det finns egentligen inte så mycket mer att säga om filmen. Den är ”bra”. Den är ”skickligt berättad”. Ämnet ligger rätt i tiden, det smeker snällt medhårs.
Dolans hantverksskicklighet är obestridbar. Han kan sitt allvar och han kan sin yta, och Laurence Anyways svävar däremellan i ett limbo. Filmen är lättglömd. Kanske kan Xavier Dolan göra något fenomenalt en dag. Det har i alla fall Suzanne Clément redan gjort, hon målar ett vackert helkroppsporträtt av Frédérique, intensivt och blodfullt. Och att inleda filmen med Fever Rays (Karin Dreijer Andersson) If I Had a Heart, det visar på god smak.
K.A.Andreas Holmström
Laurence Anyways. Regi, manus: Xavier Dolan. I rollerna: Melvil Poupaud, Suzanne Clément, Nathalie Baye m fl. Filmen har inte fått finländsk premiär.
