Narendra Modi är överallt. Från Kashmir till Kanyakumari upprepas den indiske delstatsministerns namn, ofta i brandformatet NaMo. Det välansade skägget, glasögonen utan skalmar och det eviga v-tecknet undgår ingen. Vare sig du gillar honom eller ej är han där, konstant, som pappfigur vid vägrenarna, som ansiktet som fyller varje framsida, som det eviga samtalsämnet på teve. På Twitter har Modi närmare 2,2 miljoner följare och på de elektroniska diskussionsspalterna dominerar hans anhängares åsikter. Mannen själv turnerar flitigt, ackompanjerad av tusentals poliser och tiotusentals anhängare.

Det finns tre orsaker till varför Narendra Modi i dag syns mer än någon annan i Indien, t.o.m. mer än skådespelerskan Kareena Kapoors diamantreklamer. För det första är Modi inblandad i fler suspekta affärer än en valfri centralasiatisk autokrat. För det andra driver han i Gujarat en ekonomisk politik som tilltalar landets elit, den internationella investerarkåren, och en hungrig medelklass som är trött på att vänta på de fattiga. Doktrinen är att satsa på hög tillväxt och snabb profit, och att ställa frågor senare eller helst aldrig. För det tredje ämnar Modi bli Indiens premiärminister. I juni utsågs han till ledare för det hindunationalistiska högerpartiet BJP:s valkampanj, och antas nomineras till partiets officiella premiärministerkandidat inom en nära framtid.

Narendra Modi har agerat delstatsminister av Gujarat sedan 2001. Tack vare sin karisma och Gujarats ekonomiska betydelse, har Modi kommit att bli allt mer inflytelserik inom moderpartiet BJP. Ofta är Modi t.o.m. populärare än partiet. Från Indiens demografiskt viktigaste delstat, Uttar Pradesh, hörs rykten om en nyrenässans för BJP, tack vare Modi.

 

Att Modi i dag är Indiens mest kontroversiella politiker beror till en del på hans förkärlek för tillväxt genom storföretag, men främst på de våldsdåd som Gujarat bevittnat under hans tid.

År 2002 dödades, beroende på källa, mellan 790 och 2000 muslimer av hinduer i det ”okontrollerade” våld som följde på att ett femtiotal hinduer dött i en tågbrand. Branden var enligt Modi anlagd av muslimska terrorister.

Sanningen om vad som hände kommer knappast någonsin att komma fram, men en hel del av bevismaterialet pekar på att våldet mot muslimerna de facto var orkestrerat och tilläts pågå med politikernas välsignelse. Ämnet är fortfarande eldfängt.

Under Modis ledarskap har Gujarat även sett ett antal omtvistade fall av utomrättsliga avrättningar av personer som bedömts vara terrorister. I ett pågående fall står den indiska underrättelsetjänsten IB och Modis före detta vän, IB-chefen Rajinder Kumar, anklagade för att år 2004 ha haft ihjäl en oskyldig nittonårig flicka och tre oskyldiga män och sedan låtit förstå att de var muslimska terrorister som planerat att döda Modi. Trots att han är en ivrig retoriker ger Modi sällan några intervjuer. När han sällsynt nog talade med Reuters tidigare i somras, jämförde han muslimerna i Gujarat med en hundvalp som blir under hjulet på en bil i vars baksäte han sitter. Kommentaren ansågs av de flesta vara oändligt anstötlig.

 

I vänstervridna medier anses Modi, eller personer nära honom, stå bakom våldet i Gujarat – som enligt dessa medier varit planerade mord utförda för att stärka Modis ställning och hans bakgrundstruppers anti-muslimska politik. Men bland högern, mainstreammedier och en stor del av den indiska medelklassen ses händelserna främst som beklagliga missöden och administrativa misslyckanden, men knappast som något som  hotar Modis integritet. Många menar att det hela ju var länge sedan och att det nu är dags att blicka framåt.

 

BJP är det centrala oppositionspartiet i Indien, och det enda parti förutom kongresspartiet som har erfarenhet av att styra landet. Kongresspartiet har varit vid makten under 57 av Indiens 66 år av självständighet och den socioekonomiska situationen i landet är fortfarande usel för majoriteten av människorna.

Den nuvarande av kongresspartiet ledda regeringskoalitionen har drabbats av skandal efter korruptionsskandal, som hängt ihop med allt från telefonnät till stenkol. Som en följd har partiets – och i synnerhet den sedan tidigare bland folket impopulära premiärministern Manmohan Singhs – trovärdighet sjunkit ytterligare.

Många menar att det främst är den indiska väljarkårens svaghet för dynastier som håller UPA vid makten – att Sonia och Rahul Gandhi är de enda orsakerna till varför någon överlag längre röstar på kongresspartiet. Frågar du Modi säger han att den självcentrerade familjen Nehru-Gandhi inte kan göra landet till den supermakt som så många drömmer om, och fördömer den ”burka av sekularism” som kongresspartiet enligt honom gömmer sig bakom.

 

Indien plågas av deprivation och intern polarisering, något som enligt Modi endast kan lösas genom en auktoritär omformulering av administrationen och genom att folket anammar en gemensam hinduistisk agenda.

Modis ekonomiska visioner kristalliseras under toppmötet Vibrant Gujarat. Vartannat år samlas indiska och internationella företagsledare för att skriva under promemorior där investerarna lovar pumpa in hundratals miljoner dollar i delstaten ifall de ges specialtillstånd vad gäller fabriker, beskattning och arbetsvillkor.

När investeringar i andra delstater ofta plågas av utdragna byråkratiska processer kan Modi få pengarna att ge avkastning på nolltid. Reliance-konglomeratets ägare, Indiens rikaste bröder Mukesh och Anil Ambani lovordar Modi, så även Tata-patriarken Ratan Tata. Med hjälp av symboler som dessa i sitt entourage är den tidigare tvivelaktiga Modi på god väg att normaliseras. Detta syns också i att EU nyligen tagit upp kontakten med ledaren som fortfarande är svartlistad i USA på grund av oklarheterna kring våldet mot muslimer år 2002. Även ledarskribenterna i den opinionsbildande dagspressen har till en stor del slutat ifrågasätta Modi.

 

Många indier är trötta på ineffektivitet, usel infrastruktur och korruption: Modis starka hand erbjuder elektricitet, vägar och ekonomisk tillväxt. Vad många ser som effektiv förvaltning väger ofta tyngre än demokrati och minoriteters rättigheter. Men apropå demokrati har Modi trots allt vunnit tre val i rad i Gujarat. Många menar att folket nu har talat, att de som anklagar Modi för att vara odemokratisk har fel. Det enorma PR-maskineriet bakom Modi gör sitt yttersta för att porträttera Modi som ett offer för smutskastning.

Indien måste för stunden förstås som ett land av dikotomier: för många innebär ett opponerande mot Modi det samma som med att bekänna sig som ”muslimälskare” (vilket i Indien betyder anti-hindu, vilket för många betyder anti-Indien) och som anhängare av kongresspartiet. Under månaderna före nästa års val kvarstår det för både kongresspartiet och BJP att försöka pussla ihop koalitioner som skulle kunna garantera dem segern. Vad som sker i delstater som Uttar Pradesh är av största betydelse, då varken Modi eller kongresspartiets sannolika premiärministerkandidat Rahul Gandhi åtnjuter täckande popularitet i hela landet. Vad som helst kan ännu hända, men sannolikheten är väldigt stor att Indien snart leds av Narendra Modi och att hans ansikte blir mer än välkänt för oss alla.

 

Otso Harju

studerar för tillfället i Hyderabad


Lämna en kommentar