Enahanda redaktionsjargong

av Anna von Bonsdorff

Lilla Teaterns uppsättning av brittiska Lucy Kirkwoods komedi Bara för dej håller inte vad den lovar. I herr- och damtidningarnas dualistiska universum lyser humorn för det mesta med sin frånvaro.

I Arn-Henrik Blomqvists regi får publiken bekanta sig med jargong, marknadsföringsfilosofi och arbetsförhållanden på de två diametralt motsatta tidningsredaktionerna som Lilla Teaterns scen i tur och ordning förvandlas till. Janne Siltavuoris scenografi framställer herrtidningen Alfas redaktion som en stökig lekplats för vuxna där pilkastningstavlan står framme, medan interiören på damtidningen Glams redaktion präglas av en stramare svartvit estetik.

Alfas medarbetare (Peter Kanerva, Kira-Emmi Pohtokari och Jan-Christian Söderholm) styrs av sliskiga Albert (Sampo Sarkola) medan den manipulativa Miranda (Jonna Järnefelt) regerar Glam med järnhand. Även om de här två redaktionsmiljöerna vid en första anblick verkar så fullständigt olika som de alls kan bli, har de faktiskt någonting gemensamt. I båda fallen är det svårt att tala om seriös journalistik. Och i båda fallen är man ute efter att till varje pris sälja en produkt och ett ideal som präglas av yta och verklighetsfjärmad icke-autenticitet, i avklädd eller exklusivt påklädd version. Det där med avkläddhet blir förresten ett problem då en arg herr Bäckström (Sixten Lundberg) upptäcker att Alfa publicerat en toplessbild på hans minderåriga dotter.

Nu är det säkert meningen att blottläggandet av den extrema utseendefixering som dylika tidningar lever på ska säga något kritiskt om den tid vi lever i. Men Bara för dej lyckas aldrig komma upp till en tydligt kritisk dimension. Och även om rollkaraktärerna avsiktligt ska agera som överdrivna stereotyper blir de platta och intetsägande och saknar en ironisk udd.

Det blir liksom inte roligt, hur gärna man än skulle önska det. Handlingen lyckas inte engagera tillräckligt och dialogerna blir utdragna men innehållslösa. I programbladet berättas det att Kirkwood, då hon gjorde researcharbete inför pjässkrivandet, observerade att medierelaterat arbete ”ofta innebär obetalda praktikplatser, och att […] unga, välutbildade personer utnyttjas”. Det här är ju ett allvarligt tema och kunde kanske därtill ha utgjort en kritisk öppning att bygga vidare på. Visst framkommer det att ett par av de yngre redaktionsmedlemmarna har en högskoleexamen i bagaget och att de trots detta inte har lyckats hitta ett bättre arbete inom branschen, men det gör ändå inte pjäsen till ett debattinlägg.

Trots en erfaren regissör och en rutinerad skådespelarensemble blir Bara för dej mest av allt en antiklimax. Jag kan inte låta bli att undra vem som förväntas vara målgrupp för den rikliga mängd under bältet-skämt och klichéer som levereras. Texten fungerar inte, varken kritiskt eller humoristiskt. Kanske, kanske är det här är en text som vinner större gehör i mer konservativa samhällsklimat, medan åtminstone en nordbo befinner sig så pass långt ifrån dess stereotypier att hen förmår sucka uppgivet.

Anna von Bonsdorff
Foto: Tapio Vanhatalo

Bara för dej. Text: Lucy Kirkwood. Översättning: Jan Nåls. Regi: Arn-Henrik Blomqvist. Scenografi: Janne Siltavuori. Dräkter: Elina Kolehmainen. Ljus: Jan-Erik Philström. Ljud: Janne Brelih. Mask och peruk: Milja Mensonen. På scenen: Jonna Järnefelt, Peter Kanerva, Sixten Lundberg, Kira-Emmi Pohtokari, Sampo Sarkola, Jan-Christian Söderholm.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.