Tre frågor till Domenico Losurdo

av Ny Tid

Är det dags att uppdatera bilden av Josef Stalin? Har liberaler aldrig förstått sig på frihet? Är kampen mot kolonialismen verkligen över? Den italienske filosofiprofessorn Domenico Losurdo har gjort sig känd som en kontroversiell tänkare. Frilansskribenten Pierre Gilly träffade honom i hans hem i Urbino.

1. Du har skrivit många böcker som både hyllats och kritiserats våldsamt genom åren. En är din bok om Josef Stalin. Varför har den väckt så starka reaktioner?

– Min bok är en kritik av föreställningen att Stalin skulle ha varit paranoid. Även nuförtiden kan man i västerländska tidningar läsa att den amerikanska säkerhetstjänsten ofta försökt mörda Fidel Castro. Mord är en viktig komponent i den amerikanska säkerhetstjänstens arbete. I Stalins fall fanns också en rädsla för Nazityskland och senare rädslan under det kalla kriget.

– Jag kritiserar också det totalitära paradigmet. Läser man Hitler ser man att han radikaliserat Europas och USA:s koloniala tradition – så pass mycket att han ansåg den tillämpbar i Östeuropa. Hitler upprepar att befolkning i Östeuropa och framförallt Sovjetunionen är infödingar. De ses som rödskinn som man utplånar för att kunna göra det möjligt att germanisera territoriet. De överlevande är som svarta slavar som är dömda att arbeta åt den så kallade ”härskarrasen”. Det är en radikalisering av den koloniala traditionen. Tredje rikets ledare talar explicit om förslavningen av slaverna. Hitler var den koloniala traditionens förkämpe och Stalin försvarade Sovjetunionen och världen mot detta försök att radikalisera den koloniala traditionen.

– I mina böcker citerar jag till exempel Gandhi som var övertygad om att Hitler hade en tvillingbror. Men denna tvillingbror var inte Stalin, som Gandhi uppskattade. För Gandhi var det Churchill som var Hitlers tvillingbror. Varför? Hitler ville så ”det germanska fröet” i Östeuropa. Det vill säga, för Hitler var det brittiska Indien modellen. Alla vet att slutet på Hitlers koloniseringsförsök innebar slutet för den klassiska kolonialismen som sådan. Första halvan av 1900-talet färgades av denna konfrontation mellan kolonialism och antikolonialism. Hitler företrädde kolonialismens sak, i allt sitt barbari, och Stalin, kan man säga, på ett groteskt sätt antikolonialismen.

 

2. En av dina käpphästar är att man måste skilja på ideologins roll och objektiva förhållanden. Kan du förklara vad det innebär?

– Vad gäller de objektiva förhållandena är det tydligt att Sovjet karaktäriserades av permanent undantagstillstånd, det vill säga krig och revolution. Det ena kriget efter det andra. Strax innan den federala konstitutionen antogs, reflekterade Alexander Hamilton över vad som skulle hända utan ett Förenta staterna. Om federationen splittrades skulle det uppstå en situation som i Europa med konkurrens och konfrontationer mellan staterna. Då skulle den absoluta despotismen få ett fotfäste även i Amerika. Även de viktigaste liberala tänkarna har förstått att ”the rule of law” förutsätter en gynnsam geografisk och geopolitisk situation… Hamilton säger att USA och Storbritannien har de bästa förutsättningarna för att utveckla ”the rule of law” eftersom de är öar eller nästan öar.  I det ryska sovjet ser vi det motsatta: ett land som under hela sin historia hotas av den mest förskräckliga förstörelse och till och med slaveri.

– På andra har vi ideologins roll. Om man till exempel utgår ifrån föreställningen att staten ska vittra bort, som man gjorde i Sovjet, vad blir konsekvenserna? Varför skriva en konstitution om staten ska försvinna? Varför bör vi engagera oss för demokrati när demokrati innebär en stat? Min tes är att messianismen, den vision som säger att staten, religionen, nationen, marknaden och alla motsättningar kommer att försvinna, bidrog till att förlänga undantagstillståndet. Resultatet av utopin blir motsatsen till utopin.

 

3. Vad är förhållandet mellan liberal teori och brott mot mänskligheten?

– Kommunistisk kritik av liberalismen går i regel ut på att liberaler bara talar om frihet men ignorerar den sociala frågan. I den fria marknadens namn har liberalismen accepterat svält och förintelse. Tänk på vad som hände på Irland under första halvan av 1800-talet. Även om vi håller oss till den formella friheten så kan vi framföra en ännu tyngre kritik av liberalismen.

– Alla vet att det liberala Englands första handling efter den ärorika revolution 1688, var att ta över Spaniens monopol på handel med slavar. John Locke, den ärofulla revolutionens stora teoretiker, ägde aktier i The Royal African Society, det vill säga, det bolag som skötte slavhandeln. I det andra landet som hör till den liberala traditionen, USA, gick slaveriet ännu djupare. Alla vet att slaveriet avskaffades först efter inbördeskriget.

– Från slutet av 1700-talet till början 1800-talet inträffade tre revolutioner som fick betydelse för den amerikanska kontinenten. Först kom den amerikanska. Några år senare följde den franska. Och i början av 1800-talet inträffar revolutionen mot Spaniens koloniala välde. Av dessa tre revolutioner är det bara den amerikanska som inte avskaffar slaveriet. Under kriget mellan USA och Mexiko, där USA skär bort Texas från Mexiko, återinförs slaveriet. Liberalismen har aldrig bejakat den negativa friheten i dess universella mening.

Text & foto: Pierre Gilly


Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.