Diskussionen om boende laborerar med många olika storheter och kategorier: priser, ytor, hyror, boendeformer, hushållstyper… Sett till statistiken har finländarens genomsnittliga boendeyta vuxit, samtidigt som boendet blivit betydligt dyrare.
Den typiska finländaren lever ensam. Hon äger en ungefär 40 kvadratmeter stor lägenhet i ett flervåningshus och har upplevt att bostaden stigit i värde sedan den införskaffades. Det är ingen dålig gissning att hon är änka och att ägarboendet i stort sett varit en god affär ekonomiskt sett, även om detta kanske är att dra lite för långtgående slutsatser av Statistikcentralens information (som sträcker sig fram till 2012 och hittas på www.stat.fi).
På ett allmänt plan finns det ändå god statistik över hur finländaren bor, och som bakgrundsinformation är den utan vidare åskådliggörande. Ny Tid bjuder på en kort översikt:
• Det finns i dagsläget över 1 258 000 bostadsbyggnader i Finland. De allra flesta är fristående småhus, där det bor förhållandevis få människor. Flervåningshusen uppgår bara till cirka 58 000 men i dem ryms naturligtvis betydligt fler människor, relativt sett.
• Ofta bebos en lägenhet eller ett egnahemshus av en familj, men statistiken talar hellre om bostadshushåll, vilket är en term som också inkluderar ensamboende och kollektiva boendeformer som inte nödvändigtvis identifierar sig som familjer.
• I dagsläget utgörs över 40 procent av bostadshushållen av singelhushåll och en tredjedel av dem består av exakt två personer. Ungefär en fjärdedel av bostadshushållen består av tre personer eller fler.
• År 2012 återfanns 40,3 procent av bostadshushållen i ett fristående småhus, 43,9 procent i ett flervåningshus och 13,8 procent i någon form av sammanbyggda småhus.
• Statistikcentralen definierar trångboddhet som att det bor fler än en person per rum i en bostad (köket räknas inte med). 2012 räknades 17,5 procent av befolkningen som trångbodd, vilket är en sjunkande andel. Vid millennieskiftet var siffran 23,7 procent och 1990 hela 30,5 procent.
• I genomsnitt är en bostadslägenhet 80 kvadratmeter stor och dess invånare förfogar i medeltal över en golvyta på 39,6 kvadratmeter. Statistiken visar på en växande golvyta under de senaste decennierna.
• Det som också har ökat är bostadspriserna, i synnerhet i huvudstadsregionen där realprisindex fördubblats sedan mitten av 1990-talet. Finanskrisen 2008 gav upphov till en liten nedgång 2008 och 2009, men sedan fortsatte priserna igen att stiga. Också i övriga Finland stiger realpriserna, men inte lika dramatiskt.
• Detta är tydligt om man tar en titt på det genomsnittliga kvadratmeterpriset. För gamla flervåningshus ligger det på 3 541 euro i huvudstadsregionen, men bara på 1 647 euro i övriga Finland. Ökningen sedan 2005 är hela 47 procent i huvudstadsregionen och 32 procent i resten av landet. Förändringen gällande nybyggda flervåningshus är liknande.
• När det kommer till hyresbostäder är prisutvecklingen också tydlig: Sedan 2005 har hyrorna stigit med 35 procent.
• Prisskillnaden mellan hyreslägenheter på den fria marknaden och så kallade ARA-lägenheter (som byggs med offentlig finansiering för att erbjuda mindre bemedlade hushåll ett billigare boende) är ungefär 17 procent. Det innebär att genomsnittspriset för en medelstor lägenhet på 80 kvadratmeter är 820 euro i månaden för en ARA-bostad och 958 euro för en lägenhet på den fria marknaden. Siffrorna gäller för hela landet – i huvudstadsregionen är hyrorna betydligt dyrare.
• Knappt 30 procent av bostadslägenheterna utgörs i dagsläget av hyresbostäder, knappt 60 procent är ägarbostäder och drygt 10 procent utgörs av bostadsrättsbostäder eller någon annan upplåtelseform.
Fredrik Sonck
