Bostadslöshet

av Fredrik Sonck

Det finns drygt fyratusen officiellt bostadslösa i Helsingfors, några tusen i olika former av stödboenden, samt ett visst mörkertal. Vad kan samhället göra för att hjälpa de bostadslösa? Och hur kan själva bostadsbristen bekämpas?

De frågorna diskuterade lokalpolitikern Mia Haglund (VF) och läkaren Agnes Stenius-Ayoade på ett välartikulerat sätt i måndags på Arkadia Bookshop i Helsingfors. Haglund har i sitt politiska arbete sysslat en hel del med just boende, medan Stenius-Ayoade via sitt jobb vid Stenuddsgatans servicecenter regelbundet möter utslagna och bostadslösa människor. Båda medverkade i Ny Tids boendenummer den 11 april.

Det är uppenbart att de bostadslösa är en mycket heterogen grupp. De omfattar allt från tjugoåringar som ofrivilligt bor kvar hos sina föräldrar, till utbytesstudenter som sover på en hastigt utslängd madrass i någon anonym lokal, till gästarbetare och personer med svåra missbrukarproblem. Anmärkningsvärt är att inte bara allmänheten utan också forskningen och myndigheterna har ganska lite kunskap om de bostadslösa. Då det gäller utslagna kan Stenius-Ayoade vittna om sjukjournaler som trots hundratals kontakter med välfärdsstaten inte förtäljer ett ord om den personliga livshistoria som ändå måste finnas där i bakgrunden. Skammen verkar ofta vara den utslagnas munkavle.

Stenius-Ayoade säger att de olika typerna av bostadslöshet inte borde betraktas som separata fenomen. Även om det inte finns någon direkt determinism har de flesta utslagna på Sanduddsgatan i något skede varit inneboende hos släkt eller vänner. Haglund har inom ramen för ett välfärdspolitiskt projekt gjort liknande iakttagelser: i vissa fall kan det vara ganska små faktorer som utlöser långvariga boendeproblem – räntorna på ett förhastat snabblån växer och resulterar i en kreditanmärkning, som i sin tur stjälper ett par potentiella hyreskontrakt. Svaga sociala nätverk verkar också vara en förklarande faktor.

Men även om bostadslöshet kan ses som ett sammanhållet fenomen, är Haglund och Stenius-Ayoade överens om att de åtgärder som krävs för att stävja den i hög grad beror på var i spektret den individuella bostadslösa befinner sig. Amerikanska projekt där ett fast boende är första prioritet (”housing first”) har visat bra resultat för grupper där psykiatriska problem är en viktig faktor, medan enheterna för specialboende i Helsingfors tenderar att vara alltför stora och otrevliga för att stimulera sina invånare till livsstilsförändringar – fyra väggar skyddar mot elementen men utan sociala insatser blir de lätt också en bur för fortsatt missbruk. Haglund lyfter för sin del fram pragmatiska möjligheter att bygga om outnyttjade kontorsutrymmen för boende, vilket vore förhållandevis enkelt i synnerhet om flera lägenheter kan dela på till exempel toalett. Unga singelhushåll kan, kanske i utbyte mot ett fördelaktigt läge, tumma på bekvämligheter som är nödvändigheter ur en barnfamiljs perspektiv.

Det stora generella problemet i Helsingfors är ändå de höga boendekostnaderna, och marknadens och det politiska systemets gemensamma oförmåga att åtgärda dem. Den som flugit in över huvudstadsregionen och blickat ut genom fönstret har knappast slagits av att Trängselfinland skulle se speciellt trångt ut – det är i regel strukturer av det osynliga slaget som förhindrar byggandet av billiga hyresbostäder. EU har en konkurrenslagstiftning som försvårar offentligt byggande medan olika standarder – krav på parkeringsplatser, stora badrum etc. – driver upp kostnaderna samtidigt som den privata sektorn är mer intresserad av att bygga dyra ägarbostäder åt välbeställda än hyresbostäder åt människor som arbetar i nödvändiga men dåligt betalda servicejobb. Det gäller att inse att det finns en tydlig intressekonflikt mellan dem som äger och dem som hyr: Så länge man bor på hyra finns det skäl att hoppas på en liten krasch på bostadsmarknaden, eftersom en sådan borde sänka hyrorna. Men i samma stund som man lyfter ett banklån för att köpa en bostad växlar ens tidigare ekonomiska intresse till sin motsats.

 

Fredrik Sonck

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.