Personer som inte följer den sexuella normen kan ha det tufft i Indonesien, men universitetsstaden Yogyakarta är lite av en frizon. Här har till och med en koranskola för transpersoner öppnats utan problem, och den får regelbundet besök av intresserade studenter.
Jag vek in på en liten sidogata och så var jag framme, vid koranskolan i Notoyduan i Yogyakarta, Indonesien. Min chaufför fick stanna några gånger och fråga efter vägen men ingen höjde ens på ögonbrynen utan visade oss vänligt vägen. Och så stod jag framför dörren till en anspråkslös bostad där ”waria” Maryani bodde och där hon drev en koranskola för transpersoner, lokalt kallad för ”Pesantren Waria”.
Waria är en indonesisk term som används av landets transpersoner och som kommer av de indonesiska orden wanita (kvinna) och pria (man).
Progressiva Yogyakarta
Maryani hade gått i livets hårda skola. Hon jobbade inom olika kyrkor under många år men fick inte till sitt liv och hamnade på gatan där hon levde som prostituerad i 10 år. Men för 15 år sedan bestämde hon sig för att börja leva ett bättre liv och tack vare en vän lärde hon sig skönhetsvård och började jobba på en salong. Samtidigt övergick hon till islam vilket blev en vändpunkt i hennes liv. År 2008 startade hon en koranskola i sitt hem tillsammans med två vänner och efter det har den lilla gruppen människor från olika platser som regelbundet träffas och studerar koranen tillsammans vuxit.
– Alla människor har rättigheter enligt islam och Koranen. Ingen religion fördömer några människor, dessutom är religion en privatsak. Alla har rätt att be, sade Maryani.
I Maryanis hem bad man så klart tillsammans men bostaden var även en social mötesplats där man åt ihop och vilade.
– Det finns dom som är utstötta från sina familjer och jag gör vad jag kan för att ta hand om dem. Jag och mina vänner sköter även om gravar till de warias som har dött och som inte accepterades av sina familjer, berättade Maryani.
Maryani sade att det just i Yogyakarta finns en stor tolerans för människor som inte följer den heterosexuella normen. Här kan warias använda huvudslöja i alla sammanhang utan att någon protesterar, det går inte på andra platser.
– Yogyakarta är speciellt, warias kan till och med studera på universitet, berättade Maryani.
Att det finns en stor acceptans fick jag uppleva rent konkret när det kom en grupp studenter på besök från en multikulturell linje vid Sanata Dharma-universitetet. De hade många frågor och de fotograferade och videofilmade och visade såväl stor respekt som stort intresse.
Överhuvudtaget upplevde Maryani inga direkta problem i Yogyakarta. Både det lokala administrativa distriktet och polisen stödjer koranskolan.
– Men inte den nationella regeringen, fast vi jobbar på det. Sakta blir det bättre och bättre.
Transpersoner får inte gifta sig, men nog adoptera. Maryanis adoptivdotter heter Ariyani och har hunnit bli 13 år.
– Det är en fantastisk glädje för mig att ha Ariyani.
Religionen moraliskt stöd
Något annat som Maryani var stolt över var att hon haft möjlighet att åka på ”umrah”, den mindre vallfärdsresan till Mecka i Saudiarabien (den större kallas ”hajj”). Hon tillbringade hela tio dagar i Mecka och de kvinnor hon delade rum med hade inga problem med att hon var waria. I hennes pass stod det att hon var kvinna – det blev något fel när hon ansökte om ”waria-status” – men för hennes del spelade det inte så stor roll. Ett medicinskt könsbyte är inget som Maryani funderat över.
– Jag accepterar det som Gud har givit mig, och det är inget jag tänker ändra på.
Överhuvudtaget satte Maryani stor tilltro till Gud även om hon menade att man måste jobba rent praktiskt med förändringar i samhället. Det är det moraliska stödet man får från religionen.
– Precis som regeringen vill jag att warias ska jobba med vanliga jobb, inte att de går på gatan, eller spelar och uppträder för pengar. Det handlar inte om något slags kulturutövande utan det är rent tiggeri, och det vill inte jag att warias ska hålla på med, sade Maryani.
Maryanis mål var att jobba för att warias skulle få samma rättigheter som män och kvinnor, att deras status skulle erkännas av regeringen. Tyvärr hann Maryani aldrig få uppleva detta, då hon hastigt dog i salmonella en kort tid efter att jag träffat henne.
Minnet lever
Maryanis arbete lever ändå vidare genom andra människors insatser. Efter hennes bortgång flyttade koranskolan till hbtq-aktivisten Shinta Ratris hem i Kotagede i Yogyakarta. Vid återöppnandet höll ledaren för ”The Brotherhood Forum of the Faithful”, en organisation som uppmuntrar religiös öppenhet, ett tal där han sa att Koranen inte klassificerar människor efter ekonomiska, sociala, politiska, sexuella eller religiösa värderingar.
Från att tidigare enbart ha varit hänvisade till donationer och Maryanis egna privata inkomst får koranskolan nu stöd från universitetet Nahdlatul Ulama i Jepara i centrala Java. Det innebär ett stort erkännande då universitetet representerar en av de två största islamiska socioreligiösa organisationerna i Indonesien. Och även lite förvånande med tanke på att den allmänna opinionen i Indonesien vänder sig starkt emot rättigheter för hbtq-personer. Men härmed lever Maryanis minne vidare precis som hon önskade.
Ann-Britt Sternfeldt
