Anna Simberg är författare

A: Hej, jag tänkte flytta utomlands, har tröttnat på det här.

B: Jag förstår, pröva på nånting nytt. Vart tänkte du flytta?

A: Till Berlin (Marseille/Stockholm/Neapel/Lissabon).

B: Spännande. På nätet står det bra saker om att flytta inom EU, som att det lönar sig att skriva sig i det nya landet genast, så får man socialskydd och sånt.

A: Jamen, nej, jag flyttar inte inom EU, jag kommer från Aleppo (Kinshasa/Donetsk/Mosul/Juba).

B: Jaha, det var…

Det samtalet har inte ägt rum, men jag har fått en ny släkting från Senegal och frågan blev konkretare. Hur ser det ut för den som vill ”fly(tta) utomlands”, men inte är EU-medlem? Allt man läst om flyktingströmmar och trafficking har gjort det helt klart att det inte bara är att ”skriva sig i det nya landet för att få socialskydd”. Jag läser på Europeiska migrationsnätverkets hemsida att ca 94 000 officiellt har sökt asyl i EU under första kvartalet 2014 och att 45 000 har avvisats. På en konferens om migrationsfrågor i Aten i juni verkar de mest ha talat om hur man samarbetar kring att skicka tillbaka folk, ordet ”detention” förekommer ofta. Jag slår upp Detention =  1) uppehållande 2) kvarhållande (i häkte); internering; arrest; ~ camp mil. fångläger, interneringsläger…

Tänk om alla i hela världen i stället fick flytta dit de vill, och skriva sig där för att få rätt till hälsovård och skolgång till barnen. Bara välla in i våra nuvarande halvtomma välfärdsstater, Europa, Kanada, Australien, Nya Zeeland och vissa oljeparadis. Inte ”flytta” i trånga kontainrar eller livsfarliga båtar utan resa tryggt, billigt och snabbt och gå genom tullen som bara vissa kan nu. Hur skulle det vara? Jag ondgör mig inte, jag fantiserar, undrar helt enkelt.

I stället för att sättas i ”interneringsläger” skulle de som vill ”pröva på nånting nytt” – annat än fattigdom, trängsel och krig – fylla våra parker, rivningstomter, vägrenar och bakgårdar med tältläger och kåkar, eller med husvagnar som  i Fiskehamnens romkoloni. Vi skulle få låsa upp alla tomma bostäder och portarna till våra bakgårdar, ta bort hänglåsen från de matstinna soptunnorna, omorganisera språkpolitiken och våra sociala tjänster, inklusive begravningsplatserna så att alla sorters kors och stenar kan samsas. Gatukök och basarer skulle dyka upp i våra hemknutar, nya dofter och ljud, mera cyklar, vagnar och djur i gatubilden, kläder i granna färger på tork mellan husen. Vi skulle få börja hushålla annorlunda med vatten, el, mat, utrymme, sopor, helt enkelt maka på oss, hitta nya sätt att fungera i trafiken, bete oss mindre egocentriskt i mångfalden och trängseln. Säkert skulle många ligga sjuka eller frysa i den nya halvslummen, men kanske skulle färre svälta ihjäl.

Hur många till kan Finland rymma? Kanske en miljon, två, tre, fem? Det skulle väl inte vara så dumt!? Jämfört med hur det nu står till i världen. Och fortfarande har vi kommit billigt undan.

Anna Simberg

1 kommentar

namu 21 oktober, 2014 - 19:43

Voi ei. Etpä taida paljon ymmärtää maailman menosta ja ihmisistä.

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.