Foto: Frank A. Unger

Foto: Frank A. Unger

Jag har aldrig tidigare sett de triviala sysslor och konflikter som fyller vår vardag framställas som uttrycksprecis, och samtidigt humoristisk mimisk balett. Det lyckas Teater Povre med i sin föreställning Varför måste alltid jag diska?. Den har underrubriken En tragikomisk och poetisk resa. Jag vet inte vilket av attributen som kommer närmast. Pjäsen är både-och – med besked. Vi bjuds in i ett samliv, där vardagssysslor som att läsa tidningen, titta på TV, skära lök, krydda mat, duka fram eller diska upp, åskådliggörs med poetisk precision. Det sceniska uttrycket är mimiskt, dansant och ibland halsbrytande akrobatiskt.

Genom att pjäsens två parter spelas av kvinnor: Julia Johansson och Karoliina Surma-Aho blir konflikterna könsneutrala. Föreställningen blir med ett aktuellt och laddat ord: hen-teater. Parrelationen kan bestå av personer av samma kön eller av båda könen. De växlande styrkeförhållandena utpekar ingendera parten som bov i dramat. Vi ser samliv i mycket generell mening. Det får mig att minnas det gamla talesättet: det är inte ens fel då två träta. Johansson gör en striktare, mera tillknäppt karaktär, medan Surma-Aho är mer extrovert och översvallande.

Med avväpnande humor och stor elegans förkroppsligas turerna i parets samliv – växlande mellan lyckostunder och konflikter, mellan letargi och eufori, drömmande och utagerande. Utan ett enda ord – ändå fattar vi blixtsnabbt vad det rör sig om. Jag frestas travestera: en rörelse säger mer än tusen ord. Åskådaren får en viss vägledning av de projektioner som lyser fram på köksbordet, som är centralt i den sparsmakade, effektivt använda rekvisitan. 

Min enda invändning gäller föreställningens sista avsnitt, där mimen övergår i tal och markerar en ny fas i förhållandet. Det känns onödigt påklistrat och stör faktiskt det i övrigt helgjutna intrycket.

Av presentationstexten framgår att det mesta av arbetet utförts som grupparbete inom fysisk teater. Detta slag av sammansvetsning är verkligen Teater Povres styrka. Den fria gruppen startades år 2007 av Agneta Lindroos, som står för pjäsens regi. Pjäsupplägg och scenografi har gjorts som ett samarbete mellan Lindroos, Johansson och Surma-Aho.

Allt som allt fungerar Varför måste alltid jag diska? som en skrattspegel för vårt vardagslivs himmel och helvete. Välgörande och uppfriskande.

Carita Nyström

Varför måste alltid jag diska? En tragikomisk och poetisk resa. av Agneta Lindroos, Julia Johansson, Karoliina Surma-Aho. Regi: Agneta Lindroos. På scenen: Julia Johansson, Karoliina Surma-Aho. Dräktdesign: Nina Silfverberg, Agneta Lindroos, Julia Johansson. Hår/mask: Anna Vesterback. Ljud: Agneta Lindroos. Ljus: Jonas Axberg, Agneta Lindroos. Poster/foto: Frank A. Unger. Sömmerska: Ann Philp. Föreställningstekniker: Joel Forsbacka.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.