En röst för dem som är utan

av Ny Tid

Små kvartersradiostationer med en räckvidd på några tiotals kvarter åt vardera håll blomstrar i Argentina. El radio barrial har blivit ett alternativ till en mediemarknad som i övrigt styrs av staten eller vinstdrivande företag.

Klockan är strax efter åtta en torsdagskväll i en liten fönsterlös studio ovanför Avenida Boedo i Buenos Aires. Här gör ett kompisgäng varje vecka radioprogrammet Hermosos Perdedores – vackra förlorare, med inbjudna gäster från stadens kulturliv. Resurserna är obefintliga men glädjen och viljan att sända ett högkvalitativt radioprogram finns där.

– Allt vi gör är med väldigt knappa resurser, det kan vara bra för den konstnärliga friheten – man har större frihet, men också väldigt mycket mindre pengar, säger Valeria Snitcofsky, en av programledarna.

Adriano Di leo Lira förenar sport och kultur i sin krönika; den här veckan pratar han om en colombiansk fotbollsfilm som nyligen haft premiär. De tre andra programledarna turas om med kulturinslag, sketcher och krönikor i rapp takt. Martin Valdivia signalerar till teknikern som smuttar på en kopp mate i det trånga kontrollrummet utanför att det är dags att bryta for musik. Han berättar om bakgrunden till programmet, ett av drygt femton program som sänds på kvartersradion FM Boedo:

– Det främsta målet med programmet är att ge en plats och en röst till dem som inte har det och visa all den konst som finns i Buenos Aires, som kanske inte kommer fram i andra medier.

Kvartersradiostationer i Argentina är inget nytt fenomen. Redan på 1980-talet startades flera stationer runtom i landet, men det var först 2009 som de uppmärksammades och fick stor spridning tack vare den nya medielagen LSCA. Lagen innebar bland annat att radiofrekvenserna delades upp i tre delar, där en tredjedel blev kvar hos de privata företagen, en tredjedel tilldelades staten och en tredjedel gick till de små non-profit kanalerna, däribland kvartersradiostationerna.

– Jag tycker att det är en bra utveckling, lagen har gett små stationer runtom i landet en möjlighet att nå ut och bli ett alternativ till de stora medieföretagen, säger Martin Valdivia.

Carlos Lauría är Sydamerikas ordförande för den globala organisationen för journalisters rättigheter, CPJ. Han menar att även om tanken med lagen var god så skapade den i praktiken en splittring mellan journalister.

– Lagen hamnade mitt i en hård kamp mellan presidenten Christina Fernandez de Kirchner och regimkritiska medier. Bråket har överskuggat det ursprungliga målet – att skapa mångfald bland medierna.

En del av kritiken mot lagen har varit att staten egentligen inte ville demokratisera medielandskapet, utan i själva verket tvinga privatägda företag att ge upp sina marknadsandelar, och på det sättet få mer makt.

Claríngruppen, det största privatägda mediebolaget i Argentina, är enligt medieforskare det företag som regeringen har velat komma åt. Hur många sändningstillstånd Claríngruppen tillåtits avgjordes slutligen i domstol.

– I Latinamerika finns inte konceptet public service. Det finns statliga medier som propagerar för regeringen och ett fåtal undantag, säger Lauría.

Målet med lagen var att luckra upp mediemonopolet och den lag som stifitades under militärdiktaturen. Martín Valdivia menar att det fortfarande inte räcker.

– Det är klart att vi inte konkurrerar på lika villkor när vi inte har några resurser. Det är en positiv utveckling men det behövs mer.

Valeria Snitcofsky läser varje vecka in en krönika om Buenos Aires slumområden i programmet, ett ämne som hon även skriver sin doktorsavhandling om. Hon tycker att det är tydligt att de lokala radiostationerna blivit fler sedan den nya medielagen 2009:

– Det fanns en tradition av lokalradio redan innan, men lagen gav ny styrka till små stationer och alternativa medier. Förut fanns det kanske två stycken alternativa stationer i Buenos Aires och nu är det fullt av dem. Det har att göra med lagen men också med att tekniken blivit billigare.

Grundarna till Hermosos Perdedores tycker att det fortfarande finns mycket kvar att göra för att demokratisera det argentinska medielandskapet.

– Det är klart att det är ett problem att non-profit radio är det enda mediet som lyfter den här typen av kultur – begåvade människor som gör musik och teater men som förblir underground för att de inte har de ekonomiska och mediala resurserna att växa, säger Valdivia.

Fem år senare menar många att lagen fortfarande inte fungerar i praktiken, eftersom det är svårt att rent konkret dela upp radiofrekvenserna. Det säger Mariela Pugliese som är ordförande för kvartersradioförbundet FARCO.

Lagen fastslog också att 10 procent av skatten från all reklam i medierna ska distribueras till non-profit-stationerna. Men det har inte heller fungerat som det skulle.

– De första tre åren delade de inte ut några pengar alls. Det här året betalade de ut en stor summa. Även om det är mindre än vi blev lovade så startades ändå en dialog med regeringen, vilket gör att jag tror på en förbättring, säger Pugliese till The Argentinian Independent.

Josefin Silverberg & Natalija Sako

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.