Novembermörka visioner

av Ny Tid

De visuella verktyg Tuomas A. Laitinen använder sig av är inte nya, det känns nästan som en genre i sig att måla upp lätt dystopiska, urbana tomheter, men Laitinen vet vad han gör. Utställningen ”Fundamental Matter” är en tät helhet av stort projicerade, vackra, mörka och långsamma berättelser, skriver Emma Rönnholm.

Förra året delades Finska konstakademins pris ut för första gången. Priset, som tillägnas en internationellt intressant finländsk konstnär i sin bästa skaparförmåga, innefattar också en utställning på Esbos moderna konstmuseum. Det är så Tuomas A. Laitinen (f. 1976) kom att landa på EMMA.

Laitinen har arbetat med både video, ljud, ljusboxar och olika slags installationer. I tidigare verk har tekniken ofta spelat en viktig roll, till exempel för att skapa illusion av rörelse i statiska bilder. I hans nyaste helhet är det video som gäller. Utställningen ”Fundamental Matter” består av fem färska verk, varav fyra är videoprojektioner – en tät helhet av stort projicerade, vackra, mörka och långsamma berättelser.

Koppartrådar

Huvudverket är Conductor, ett 26 min långt fyrkanaligt videoverk. Verket projiceras på semi-transparenta dukar uppspända så att de bildar ett utrymme man kan gå in i. Utgångspunkten är koppar, ett av vår tids centrala råmaterial. Laitinen följer kopparns trådar runt världen, från Detroits öde industribyggnader till Inre Mongoliet. Trots att utgångspunkten kan ses som dokumentär – kretsande kring den globala ekonomins mänskliga och rumsliga följder – är resultatet associativt, nästan abstrakt. Bilderna som rinner över de fyra dukarna är poetiska: öde rum, speglingar, tysta fönsterrutor och då och då en ensam siluett som rör sig genom rummet.

Betraktandet för med sig överraskande utmaningar. Verket står mitt i en av museets stora salar och eftersom dukarna är skira, kan alla fyra projektioner ses från många olika håll, både inifrån och från utsidan av ”kuben”. Jag kretsar runt på jakt efter en helhetssyn, men alltid är det någon bild som försvinner in i bakgrunden. Det bidrar till upplevelsen att kärnan i verket inte är ett narrativ. Det känns snarare som ett rörligt bildbygge, en associationsmaskin.

Platser som står stilla

I videoverket Frontier Container tas vi med ut i öknen till en liten folktom, nybygd klunga hus, pinade av ökenvinden. Verket spelar på den absurda verkligheten, att sådana platser verkligen finns.

I utställningen övriga verk möter vi upplysta fönster som seglar över en svart duk, en bergstopp insvept i dimma och, i en ljudinstallation, ett kollage av lösryckta textfragment. Har man möjlighet lönar det sig att komma en lördag, då ljudinstallationens performancedel uppförs kl. 13-14.

De visuella verktyg Laitinen använder sig av är inte nya. Det känns nästan som en genre i sig att måla upp lätt dystopiska, urbana tomheter: små ljus i mörkret, den lilla människan i den stora världen, ruinromantik, skymning. Valet av video som medium understryker detta utanförperspektiv. Det finns inget konkret att grabba tag i, bara projicerade visioner.

Men Laitinen vet vad han gör. Helheten är proffsig, helgjuten och fungerande. Även när materialet är dokumentärt ligger logiken, kärnan, i ett emotionellt igenkännande, som inte kräver narrativ eller förklaringar.

Emma Rönnholm

Tuomas A. Laitinen: Fundamental Matter. Emma – Esbo moderna konstmuseum, till 11.01.2015.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.