18_kunskapensfrukt_strömquistLiv Strömquists senaste verk Kunskapens frukt är en informationsspäckad historisk essä snarare än ett seriealbum. Strömquist utreder komplicerade samband med självdistans och humor, och levererar en hisnande och suggestiv läsupplevelse, menar Anna Friman.

Det gick helt enkelt inte att skriva om Liv Strömquists nya seriebok, som handlar om det kvinnliga könsorganet.

Till slut började jag drömma om att jag såg en man dra ut något ur vaginan på en kvinna som låg på rygg. Jag tror jag såg en skymt av mamelucker på kvinnan och mannen hade krås på ärmarna som täckte armarna som drog ut något ur kvinnan: torra, magra kvistar eller hennes livmoder. Jag fattade aldrig vilketdera det var. Jag stod en bit bort och såg inte så bra.

Jag hade förhalat att skriva den här texten och nu ville mitt undermedvetna påminna mig. Först hade jag förhalat läsakten, sedan skrivakten.

Att läsa gick sist och slutligen i ett huj. Anteckningsboken fylldes av citat och detaljer skrivna med snabb och ivrig handstil.

Tvåkönssystemet, John Money 1921-2006.

Vetenskaplig rasism, Baron Georges Curier 1769-1832. Case Saartje Baartman, ”hottentott-venus”.

Gravöppningen i Rom 1965: Drottning Kristina och gubbgänget LOL!

Kellogg och klitoris.

KLITORIS STORLEK UPPTÄCKTES FÖRST 1998! (Den är jättestor.)

Varför hade jag förhalat läsakten? Här fanns någon fasa, men den var obefogad. Med skrivandet var det värre. Jag skrev och skrev men varje gång jag försökte säga något ”intressant” och ”reflekterande” om boken kändes det som om jag pratade bredvid mun och blev för privat, för det här är ett ämne det finns mycket att säga om och mycket baserar sig på högst privata men sannolikt också mycket vanliga känningar i det egna köttet. Det finns pornografi och det finns gynekologi, det finns en intimsfär. Men det finns också angelägenheter som kunde vara av allmänt intresse helt enkelt för att många delar dem, men som få orkar prata offentligt om i rädsla för att … Ja, för vad? Kanske för att bli fast för att ha ett underliv.

Okunskap och
besatthet

Kunskapens frukt är serieboken som sålts i långt fler exemplar än förlaget Galago hade väntat sig, och de hade väntat sig att sälja många. Intresset för det kvinnliga könsorganet (hos Strömquist av genushygieniska skäl satt inom citationstecken; ”det kvinnliga könsorganet”) är enormt. Ändå visste vi alltså inte hur klitoris ser ut förrän år 1998. En grupp män grävde upp kvarlevorna av drottning Kristina på sextiotalet för att undersöka kvarlevorna av hennes könsorgan men vi hade inte koll på det kvinnliga könsorganets anatomi förrän vid millennieskiftet. Förresten använde vi fel benämning. Vi visste inte ens vad det skulle kallas.

Nå, de yttre könsdelarna heter vulva. Kroppsöppningen som förbinder den inre och den yttre delen heter vagina. Delarna som finns helt inuti kroppen och som inte syns heter livmoderhals, livmoder och äggstockar. Vagina, livmoder och äggstockar kan nämnas i språket när det behövs, men de yttre delarna är osynliggjorda både i språk och bild i vår kultur.

Liv Strömquist driver en tes om att osynliggörandet och skambeläggandet av det kvinnliga könsorganet inte alls är ett resultat av patriarkatets ointresse, vilket man kanske skulle kunna tro. Tvärtom är det vissa mäns överdrivet stora intresse för det kvinnliga könsorganet som lett till stora problem. Vi har till exempel John Harvey Kellogg, som var besatt av att förhindra kvinnor att onanera. Till slut lanserade han en metod som gick ut på att applicera frätande syra på klitoris, vilket effektiv förhindrade sexuell upphetsning hos kvinnor. Också Dr Isaac Baker-Brown var inne på samma linje, men hans knep var att helt enkelt operera bort klitoris. Och så har vi baron Georges Cuvier som var alldeles för intresserad av Saartjie Baartman, en sydafrikansk khoisan-kvinna som i början av 1800-talet blev såld som slav och tagen till London, där folk fick komma och kolla på hennes nakna kropp, speciellt då hennes ”stora rumpa” och ”stora inre blygdläppar”. Baartman dog bara tjugosex år gammal, varpå Cuvier skyndade sig att lägga beslag på kvarlevorna och konserverade Baartmans vulva och hjärna i sprit. I obduktionsrapporten skrev han nio sidor om vulvan och en sida om hjärnan och med hjälp av rapporten bedrevs sedan vetenskaplig rasism.

Också tvåkönssystemet är en viktig linje i Strömquists argumentation. Tvåkönssystemet, det att vi har de motsatta könen kvinna och man, är nämligen inget obestridligt faktum, utan satt i omhuldat system av till exempel professorn i medicinsk psykologi John Money. Han var den som började tala för att bebisar som hade könsdelar som inte kunde identifieras som direkt manliga eller kvinnliga skulle opereras (1-2% föds med avvikelser). Problemet med det här förfarandet är att känslig vävnad tas bort, och att personen kan komma att sakna den senare i livet.

Icke-könet

Pendlingen mellan sätten att sedan höja det manliga könets status har tvångsmässiga drag. Ibland har man tvärt bestämt att kvinnan är en sämre sorts man (lika, men inte lika bra), andra tider har man varit noga med att framhäva skillnaderna mellan de två, obs två, könen. Människa i egen rätt har kvinnan hittills inte fått lov att vara. Dem som inte passar in i någondera kategorin ska vi inte ens tala om.

Strömquist granskar historiska och vetenskapliga fakta, och hon gör följderna, som syns hela tiden i vardagen, tydliga. Har ni till exempel tänkt på att det kvinnliga könsorganet ofta uttrycks som frånvaro av penis? Redan små barn säger: ”flickor har ingen snopp”, och högre upp i åldrarna, när folk har blivit konstnärer och hugger till skulpturer föreställande nakna flickor och kvinnor, finns det i skrevet på skulpturerna inte en vulvas yttre delar utan ett slätt ingenting. I Kajsaniemiparken i Helsingfors står en skulptur gjord av Viktor Jansson, jag tror den föreställer Tove Jansson som flicka – utan yttre könsdelar. I Kunskapens frukt berättas om att rymdsonden Pioneer år 1972 blev utsänd av NASA och då innehöll information om människorna i form av en bild på en naken man och en naken kvinna, mannen med penis och kvinnan utan könsorgan. I det här ljuset blir det extra anmärkningsvärt att det faktiskt funnits tider då vulvan representerat makt och kraft, man har till exempel kunnat ”skrämma bort djävulen” genom att dra upp kjolarna och visa vulvan. Visst är det ganska effektivt bortglömt?

Välformulerat,
humoristiskt

Kunskapens frukt reder ut komplicerade samband så att man hela tiden hänger med i argumentationen, förbluffas över sin egen okunskap samtidigt som man inte känner sig dum eftersom Strömquist hela tiden delar ens position. Man gläds åt den nya kunskapen och får skratta mycket. Liv Strömquist är en intellektuell humorgigant, en självironisk smart hårding, en klok, vetgirig, välformulerad och -visualiserad röst bland allt strukturbekräftande lösflabb.

Jag trodde att jag skulle skriva om ett seriealbum, men det visade sig vara en avancerad essä som verkar både på ett intellektuellt och ett undermedvetet plan. Det mannen drog ut ur kvinnans vagina i min dröm var kanske den här texten, ett kvistigt ris av stor och sublimerad betydelse.

Anna Friman

Liv Strömquist: Kunskapens frukt. Galago 2014.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.