894 Det var julfest i kolonistugeföreningen, i den tillfälligt uppvärmda storstugan. På väg bort från festen går vi mellan de kalla mörka stugorna, de frusna trädgårdarna och pratar om ett inbrott som nyligen upptäckts i en av stugorna. Någon har brutit sig in, inte för att stjäla, utan denna någon har uppenbarligen sovit där en tid. En av oss nämner orden ”romerna… kylan” och vi går alla tysta i våra tankar, på den egna stugan, den stundande vintern. Igen undrar jag hur länge min kolonistuga kommer att stå tom i den tilltagande vinterkylan. Visserligen finns där inget vatten och ingen toalett, men där finns väggar, golv och tak. Den är inte vinterbonad, men där finns el och ett värme-element. Jag har tagit bort lakanen, men täcken och filtar är kvar.

Varför står den stugan tom just nu, står där och väntar på mig och nästa vår, när människor ligger ute på gatan och fryser? Varför vänder jag inte om och går raka spåret till min stuga och ställer den i ordning för nån som behöver den bättre än jag i vinter? Så denna nån inte behöver bryta sig in, förstöra dörrkarmarna och sen jagas av polisen. Jag har ju ett annat hem, en annan säng, värme, skydd.

Jo för att ingen ber mig om det, för då skulle också den bli tvungen att se över sina extra tillgångar. För att det är norm, så här gör vi i Finland, det är normalt att ha flera ställen och ändå anse sig mindre bemedlad. Det är normalt att vara egoistisk, att skatteplanera och arbetslöshetsplanera. Om Nalle gör, så varför inte vi andra? Det är ju han som ska öppna en flyktingförläggning på sin stora gård, inte jag i min kolonistuga. Och för att jag hoppas att Thomi Wallgren tar hand om det igen.

Jag får den obehagliga tanken att det är bråttom. Inte bara det att någon kanske just nu sliter upp dörren till kolonistugan. Utan bråttom överallt. Det är inte längre så att vi ”står inför” en befolknings- och flyktingexplosion. Den är nu, och den har pågått länge. Vi vet precis hur de har det i varje avkrok av världen, hur usla omständigheter de lever och dör under. I Europa är det främst Tyskland och Sverige som tar emot flyktingarna, resten svarar inte när telefonen ringer för vi är normala. Så kan man också göra. Bara se på, se hur motståndet mot invandring fäller regeringen i Sverige, men vi ”normala” i Finland gör ingenting, av rädsla för att öka invandrarfientliga partiers popularitet. Flyktingfrågan är utan vidare den stora valfrågan i Sveriges i stundande nyval. Men kommer partierna verkligen våga ha ökad invandring och flyktingmottagning på programmet?

Orkar du möta missären? frågar ”Pia med flera” i radion en söndag förmiddag. Första låten är den gamla fina Pidä huolta (Ta hand om) av Pave Maijanen. ”Sillä jokainen, joka apua saa, sitä joskus tajuu myös antaa” (Den som själv får hjälp, förstår sedan att hjälpa andra). Stämmer det här för Finlands del? Finlandshjälpen, hallå!? Ingen reaktion.

För att vi väljer det. Det blir snart val i Finland också.

Anna Simberg