För Ny Tids aprilnummer 2014 skrev jag en kolumn om lagstiftningsinkompetens. Om hur eländigt dålig kvalitet det är på lagstiftningen numera. Temat har snurrat i mitt huvud sen våren, och jag vill nu ge mig själv upprättning – jag börjar nämligen inse att det inte är kvaliteten i sig, den tekniska utföringen så att säga, som det är fel på. Problemet ligger nog på en djupare nivå och har samband med den lagstiftningskultur som råder. Det vill säga etiken kring lagstifningsarbete, förståelsen av vad som är tillåtet rent politiskt och gränsen mellan det som tål dagsljus och det som det måste talas tyst om.

Låt mig först belysa problemet: min känsla är att de som håller i verktygen för att förnya och förbättra vår lagstiftning ofta ger sig in i projekt med klara budskap om vad som skall förändras och vilken målsättningen är. När projektet sedan ros i land har målsättningarna ändrats, oftast ”förminskats”, och lagstiftningen har satts in i ett komplicerat rävspel av politiska tjänster och gentjänster. Färdig lagstiftning är idag ett sammelsurium av politiska kompromisser, ekonomiskt hänsyn och dålig kvalitet.

Exempel på lagstiftningsprojekt där så skett är många. Låt mig nämna exempelvis ändringarna till lagstiftningen om hjälp till offer för människohandel, lagstiftningsändringarna som skulle förbjuda förvarstagande av minderåriga utlänningar eller för den delen lagstiftningen som skulle ge reglerna om skyddshem ett lyft. I alla dessa projekt var utgångspunkten relativt klar, man visste vilken målsättningen var. Under resans gång har ansvariga ministerier lyckats tappa bort målsättningen och i stället för klar och tydlig lagstiftning får vi tampas med paragrafer som bara når halvvägs. Känslan av att de klara målsättnignarna fått ge vika för ”politiska och ekonomiska realiteter” är stark.

Ekonomiskt och politiskt hänsyn gör att lagstiftningen om skyddshem kan få som effekt att antalet skyddshem minskar. Lagstiftningen som en gång för alla skulle förbjuda förvarstagande i fängelseliknande förhållanden av minderåriga stupade på politiska kompromisser och ser nu ut att minska, men inte helt slopa, möjligheterna till förvarstagande. Lagstiftningen som garanterar offer för människohandel hjälp ser ut att bli så pass ogenomtränglig och svårtolkad att den på intet sätt garanterar offren snabbare eller bättre hjälp än tidigare.

Lagstiftning måste ha en politisk utgångspunkt, och lagstiftningen måste bygga på en politisk vilja och förankring. Startskottet skall ju skjutas av någon, och då blir det politiska hänsyn som bestämmer hur, vem och när.

Om en klar lagstiftningsåtgärd med klart fokus formuleras på en hög politisk nivå, som exempelvis i regeringsprogram eller i ministergrupper, anser jag det odemokratiskt att politisk lobbning och byteshandel på lägre nivå tillåts urvattna de direktiv som getts.

Å ena sidan är det inte ok att urvattna klara politiska direktiv om åtgärder som behövs i samhället på det sätt som görs i rävspelet mellan ministerier och lagstiftningsavdelningar. Om målsättningar formulerats borde ju utgångspunkten vara att alla samlas för att på ett så effektivt och bra sätt som möjligt förverkliga denna målsättning. Ofta verkar det i stället som om ministerier och avdelningar ser varandra som konkurrerande företag, och då gäller det att själv plocka russninen ur kakan och se till att de andra får de svåraste bitarna.

Å andra sidan tycker jag att vi som medborgare har rätt att lita på att de direktiv som ges på hög nivå för lagstiftningsarbetet i vårt samhälle respekteras och håller. Om regeringsprogrammet nämner att ”en ny väg mellan Åbo och Nådendal byggs” så bör vi kunna lita på att så sker.

Är vi på väg att bli en sorts teknokrati där myrorna på marken har makten att urvattna allting? Är samhället nuförtiden så komplicerat att inte ens våra högsta beslutsfattare har tillräcklig kunskap för att kunna formulera enkla målsättningar? Eller ligger det prestige i arbetet att förinta målen?

Ida Sulin

ser fram emot vårens
regeringsprogram 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.