Ronja Rövardotter – ett visuellt äventyr

av Emma Ekstrand

Fjantiga och klantiga rövare, flygande vildvittror, frågvisa rumpnissar och cirkuskonster på en visuellt mäktig scen. Och mitt bland allt detta den nyfikna och vilda rövardottern Ronja.

Åbo Svenska Teaters uppsättning av Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter är fylld av humor och äventyr. Här får vi möta alla bekanta karaktärer och konstiga väsen som lurar i skogen. Med Ronja i spetsen tar de med publiken på en fängslande resa där fördomar luckras upp och vänskapen vinner.

Julia Koranders härliga Ronja Rövardotter bär en stor del av föreställningen. Hon är precis sådär som Ronja ska vara, fundersam och nyfiken, modig men ändå försiktig samt en gnutta busig och trotsig. Minspelet och kroppsspråket är leveande och man förstår precis vad Ronja känner och hon får publiken på sin sida.

En stor del av föreställningen utspelar sig i skogen där Ronja trivs och skriker sitt kännspaka vårskrik. Träden är vackert utformade och ljussättningen på dem sätter verkligen stämningen. Taneli Pyysalo har lyckats med ljusplaneringen och scenografin. Med de få men stora elementen som han utnyttjar till max förvandlar han scenen till sagoplatser och man glömmer bort scenens fysiska dimensioner. Det är också i skogen Ronja och den försiktiga Birk (Markus Riuttu) möts i och småningom utvecklar en vänskap. Något deras föräldrar inte gillar, två rövarsläkter som stått på dålig fot med varandra så länge som, tja, ingen vet hur länge det kan vara.

Hemma vid Mattisborgen, som delades av åskan natten Ronja föddes, härskar Ronjas pappa Mattis (Jerry Wahlforss). Wahlforss kännspaka komik syns i Mattis, men han känns en gnutta mer sansad. Mattis vet mycket väl vem som är rövarhövdingen, men blir ibland tagen ner på jorden av hustrun Lovis (Daniela Franzell). Det är kvinnorna som är starka och kloka, så även Lovis, och Franzell gör en moderligt trovärdig roll.

I den mansdominerande Mattisborgen hittas även Mattis humoristiska och inte allt för snabbtänkta rövarkvintett. Här bor Lill-Klippen (Peter Ahlqvist) som försöker vara finurlig och Skalle-Per (Bror Österlund) med prutthumor som bygger sig en kista.

I norrborgen bor Birks föräldrar Borka (Pekka Sonck) och Undis (Monica Nyman), tuffare rövare i mörkare kläder. Klänningen Undis bär är enastående med sin fjäderkjol. Marjo Haapasalos dräkter är magnifika, inte enbart rövarnas utan även de lömska grådvärgarnas och de nästan genomskinliga underjordiskas. Något av det mest fascinerande i föreställningen är ändå hästen Lia och dess anatomi. Håll utkik efter den, fast den missar man nog inte. Så välgjord och levande, och väl utförd på scen.

Akt ett löper på bättre med dialog och fler händelser, men i akt två är publiken mer med. Cirkusstuderande från Konstakademin får publiken att applådera med sina konster som jonglering och människopyramid, vilket de yngre säkert uppskattar. Många fina musiknummer, skrivna av Björn Isfält för filmatiseringen av Ronja Rövardotter från 1984, framförs under föreställningen i äkta rövaranda arrangerade av Riddo Ridberg. Ronja Rövardotter, i regi av Fiikka Forsman, är inte enbart en pjäs för barn, utan något hela familjen kan njuta av. Efter föreställningen kan barn dock behöva diskutera med en vuxen om varför Skalle-Per tar farväl av alla, varför alla är så sorgsna och varför han inte kommer tillbaka.

Ronja Rövardotter är en berättelse som inte bleknar i historiens sken. Det är en berättelse som vi än i dag kan lära oss något av. Den tar upp kärlek, vänskap och fiendskap. Den tar upp hur föräldrar behandlar sina barn och hur de kan välja vilka vänner barn får ha. Om hur en förälder kan bryta släktbandet till sitt barn. Berättelsen visar på att barn inte har fördomar på samma sätt som vuxna och att makt inte är allt för barnen. Ronja Rövardotter lär oss att livet är någonting man måste vara rädd om, precis som Ronja säger till Birk.

Emma Ekstrand
Foto: Pette Rissanen

Text: Astrid Lindgren. Musik: Björn Isfält. Regi: Fiikka Forsman. Scenografi och ljusplanering: Taneli Pyysalo. Dräkter: Marjo Haapasalo. Arrangemang och musikalisk ledning: Riddo Ridberg. Frisyr och smink: Sabina Segerström, Petriina Suomela. På scen: Julia Korander, Jerry Wahlforss, Daniela Franzell, Bror Österlund, Peter Ahlqvist, Riddo Ridberg, Axel Ridberg, Alexander Enckell, Markus Riuttu, Pekka Sonck, Monica Nyman, Niklas Grönholm, Svante Olsson samt cirkusstuderande från Konstakademin

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.