Tre frågor till Eva Biaudet

av Lasse Garoff

 riksdagsledamot för Svenska folkpartiet

1. Hur känns det att SFP är i opposition för första gången på 36 år?

– Det är en ambivalent situation. Det skulle inte vara lätt att sitta med i denna regering. På sitt sätt är det naturligt för oss att vara i opposition, trots att det inte är ett naturligt sätt för oss att jobba.

Men regeringsmedverkan är aldrig lätt, eller att jobba för ett tolerantare samhälle. Vi har haft xenofoba inrikesministrar, som Kari Rajamäki, som varit väldigt svåra att arbeta med. Inom Samlingspartiet finns hårda attityder speciellt mot flyktingpolitiken. Fastän de säger att de är för invandring så har de aldrig tagit starkt ställning mot rasism. Men nu är det ändå en värre situation än tidigare. Man kan säga att de andra partierna nu skördar frukterna av att de inte ingripit mot den dåliga utvecklingen.

2. Hurdant blir samarbetet inom oppositionen, där SFP står ganska ensamt som borgerligt parti?

– SFP är inte främmande för att jobba med till exempel De Gröna i miljöfrågor. Jag tror att skiljelinjen kommer att gå vid principiella frågor, hur man skapar utrymme för ekonomin att växa, och hur man ser på jämlikhet som en förutsättning för ekonomin.

I många år har vi lärt andra länder att jobba med hållbar utveckling, och inte se på ekonomin som någonting separat från miljön och sociala frågor. Men hållbar utveckling gäller inte bara för utvecklingsländer. Vi behöver alla människor, och kan inte skapa ett samhälle där somliga exkluderas. Det slutar med katastrof.

3. Vilket tycker du att blir det viktigaste ämnet att lyfta upp?

– Vi är många partier i opposition och det kommer att lyftas upp ett brett spektrum av frågor, men för mig personligen är den viktigaste frågan grundläggande rättigheter och människorättsfrågor. Det viktigaste är att ta hand om dem som har det allra svårast, som Europas romer, och att få slut på flyktingkrisen vid Medelhavet. Den måste lösas gemensamt och vi måste bära vår del av ansvaret.

Det förvånar mig att Sverige och Italien har stått ut så länge medan resten av EU vänt dem ryggen. Samtidigt är jag positivt överraskad över att den italienska sjöbevakningen visar en så beundransvärd medmänsklighet. Att den saknas i vår debatt säger något väldigt dåligt om oss som samhälle. Vi uppfostras till att inte bry oss, eller så försöker vi ställa oss utanför Europa och låtsas att det inte angår oss. Det är fegisens reaktion. Men det berör oss, på ett sätt eller annat.

Text: Lasse Garoff
Foto: Anton Sucksdorff

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.