Verklighetsflykt på Ruisrock 2015

av Niklas Willstedt

En vecka sedan inleddes årets Ruisrockfestival och jag har nu haft några dagar på mig att försöka smälta alla intryck och upplevelser under årets festival. För egen del var det mitt första besök i Runsala folkpark, om man inte räknar med alla de gånger jag bittert stått på passagerarfärjan då den åker förbi. Nåväl, i år fick jag äntligen stå på ”rätt” sida.

Den första chocken, för egen del, kom omgående på fredagen då vi anlände till festivalområdet på eftermiddagen och överraskades av antalet berusade besökare. Kombinationen sommarväder, festival och alkohol verkade vara en utmaning för många. Tror dock att det kanske är något man lättare lägger märke till då man är på plats för att arbeta.

Hursomhelst var det underligt att trots att det, enligt mig, fanns gott om toaletter på området och inte verkade vara några långa köer till dem valde många att urinera offentligt. På något vis lite synd på ett annars så vackert område. Det i kombination med att det inte verkar finnas ett fullt fungerande system vad det gäller sopor och återvinning är de negativa sidorna jag upplevde. Gällande dessa saker finns det vissa saker att lära sig från till exempel Flow Festival samt Sideways-festivalen som jag besökte tidigare i sommar.

Ruisrock var en enda lång folkfest. Foto: Minna Lindberg

Ruisrock var en enda lång folkfest. Foto: Minna Lindqvist

Bortsett från ovanstående kommentarer var festivalen en enda lång folkfest. Två slutsålda dagar av tre och nytt publikrekord med 95 000 besökare (på det nuvarande området. 1971 dök över 100 000 personer upp, men då ordnades evenemanget på en annan plats, red. anm.). Jag var på förhand intresserad av hur hårdsatsande Provinssi-festivalen i Seinäjoki skulle påverka Ruisrocks besökarantal men svaret var att det inte påverkade alls. Ruisrock vann pris som årets festival på Musik & Media-evenemanget förra hösten och promotor Mikko Niemelä vann pris för årets promotor och månne inte en vinst ligger nära till hands i år igen?

Ola Salo. Foto: Minna Lindberg

Ola Salo. Foto: Minna Lindqvist

Festivalen i sig är litet av en verklighetsflykt, något som ter sig välbehövligt med tanke på allt som pågår runt om i världen just nu. Ola Salo (tidigare sångare i The Ark) talade under sin spelning om den nya skrämmande världen som samtidigt är alldeles underbar i vissa avseenden och dedikerade Ark-låten It Takes A Fool To Remain Sane till alla människor där ute som vill men inte vågar vara sig själva. Marina, sångaren i Marina & The Diamonds, frågade i ett mellansnack publiken ifall de tror på jämställdhet och fick ett jubel till svar. Hon följde sedan upp med att fråga ifall den finske mannen är feminist och fick ett lite lugnare svar varpå hon sade att ”But you believe in equality don’t you?” Även Marina verkade tagen av festivalen då hon senare på sitt Twitter-konto skrev att spelningen på Ruisrock var en av de absolut bästa hon haft.

Marina and the Diamonds. Foto: Minna Lindberg

Marina and the Diamonds. Foto: Minna Lindqvist

De kvinnliga artisterna på festivalen förtjänar att lyftas fram. Tidigare nämnda Marina gjorde en fantastisk spelning, den svenska sångerskan Veronica Maggio likaså, de kvinnliga sångarna i Echosmith (US) samt Of Monsters And Men (ISL) var båda fantastiska. Jag var tvungen att äta en bit mat under Kaija Koos spelning men det gick inte att missa att hon uppträdde eftersom ALLA på området runt Strandscenen nynnade på hennes låtar. Och vi ska naturligtvis inte glömma bort Ellie Goulding (UK) som avslutade första dagen inför en stor del av de 35 000 besökare som var på plats.

Ellie Goulding. Foto: Minna Lindberg

Ellie Goulding. Foto: Minna Lindqvist

Sammanfattningsvis var Ruisrock år 2015 en trevlig upplevelse och biljetterna till nästa års festival är, passande nog, redan till försäljning…

Text: Niklas Willstedt
Foto: Minna Lindqvist

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.