Peter Björkman är bibliotekarie
I dagsläget har de flesta socialdemokratiskt färgade morgontidningar i Sverige lagts ner. Bara i år har Dagbladet Nya Samhället (Sundsvall), Folket (Eskilstuna) och Smålands Folkblad (Jönköping) försvunnit. Någon övrig vänsterpress finns knappt att tala om.
Om de socialdemokratiska tidningarna är döda eller döende är läget det motsatta för de Sverigedemokraterna närstående nättidningarna som växt snabbt i antal de senaste åren. I likhet med den tidiga socialistiska pressen är de explicit politiskt färgade även i nyhetstexter. Till skillnad från den tidiga socialdemokratiska döms dock redaktörerna inte för yttrande- och tryckfrihetsbrott, trots att texterna med få undantag är främlingsfientliga. Här ryms nättidningar som Avpixlat, Fria Tider, Dispatch International och Samtiden. Texterna är uppfyllda av de förmenta hoten från invandrarna men också av förtrycket från en inhemsk ”politiskt korrekt” maktelit. Dessa nättidningar är populära och läses i breda lager. Såväl Fria tider som Avpixlat hör enligt det amerikanska webbrankingföretaget Alexa till de 100 populäraste sajterna i Sverige – ungefär på samma nivå som SJ:s hemsida.
Idag är enligt undersökningar det främlingsfientliga Sverigedemokraterna Sveriges största parti bland arbetarväljare. Den världsbild som de främlingsfientliga nättidningarna beskrivit har uppenbarligen tagit skruv. Magnus E. Marsdal beskriver i boken Högerpopulismen dissekerad (2007) hur de norska arbetare som gått över från Arbeiderpartiet till högerpopulistiska Fremskrittspartiet ser Arbeiderpartiet som ”en ohelig allians för besserwissrar och maktmänniskor”, medan Fremskrittspartiet uppskattas för sitt folkliga underifrånperspektiv. Samma förhållande mellan ”maktparti” och ”folkparti” bör gälla mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna och förklara de senares framgångar.
Det behövs alltså moteld från vänsterhåll. Ett svar från arbetarrörelsens sida är den nu två år gamla nättidningen Politism, som drivs av fackcentralen LO och mediekoncernen Schibsted tillsammans och främst riktar sig till ungdomar och yngre vuxna. Nättidningen är invandringspositiv samt skriver kritiskt om Sverigedemokraterna. Den rubricerar sig som antifascistisk, feministisk och maktkritisk och har devisen ”genom att låta färre komma till tals låter vi fler röster höras”. Risken är att denna slogan upplevs som ”duktigt elitistisk”. Antalet läsare vittnar om detta, Politism ligger inte ens bland de 1000 mest populära sajterna i Sverige. Och de texter jag läst känns ofta alltför snälla och tillrättalagda.
Jag tror att det är dags att vända tillbaka mot Axel Danielssons och August Palms skriverier och att anamma det klassperspektiv som fick folk i stora skaror att läsa arbetarpressen på 1880-talet (ett klassperspektiv som alltför ofta saknas i Politisms texter). Arbetarrörelsens nätsajter får absolut inte leka överhet eller agera ”bror duktig” , tvärtom, underifrånperspektivet måste vara kompromisslöst.
Om klass- och underifrånperspektivet tillämpas fullt ut tror jag att Politism och andra framtida arbetarrörelsesajter väl kan matcha och till och med övertrumfa de nationella och främlingsfientliga sidor som idag röner så stor framgång. För vad kännetecknar fortfarande stora delar av arbetarklassens läge – jo, maktlösheten under maktmänniskorna.
Peter Björkman
Bilden från Ny Tids produktionskedja 1974.
