Bokhandeln utarmar sig själv

av Janne Wass

Akademiska bokhandeln i Helsingfors slutar sälja små tidskrifter, trots det statsstöd på 15 000 euro som bokhandeln erhållit för ändamålet. Speciellt drabbar detta små kulturtidskrifter, för vilka Akademen varit ett skyltfönster i centrala Helsingfors och en plats där den breda publiken haft möjlighet att bekanta sig med olika typer av mer marginella tidningar.

Akademens motivering är att det kostar för mycket att hålla sig med tidskrifterna, som säljer dåligt. Enligt Akademens beräkningar förlorar bokhandeln årligen 50 000 euro på arrangemanget, trots det statliga distributionsstödet. Det låter som mycket pengar, men det går inte att skaka av sig känslan av att det ingår en del kreativ matematik i den här siffran. För omöjligtvis kan väl Akademen gå 65 000 euro på back av att ta in tidskrifterna till försäljning, även om de alla förblev osålda. Om det verkligen är på det viset, hade lösningen varit tämligen enkel: omförhandla avtalen med tidskrifterna och ta in färre exemplar av dem, Men här har ändå upplevelsen från tidskrifternas håll varit att Akademiska bokhandeln inte haft något intresse av att hitta en kompromiss. Tvärtom har informationen om alla svängar i ärendet kommit till tidskrifterna bakvägen. Både då Akademen gjorde uppehåll i försäljningen i somras i samband med meddeladet om ägarbytet, och nu då det står klart att bokhandeln helt slutar sälja tidskrifterna, har informationen kommit från något annat håll än från Akademiska bokhandeln. Fortfarande har vi inte sett röken av någon officiell information från Akademen. Man får känslan av att Akademen inte är speciellt intresserad.

Det rör sig antagligen snarare om att man räknar med kostnaderna för själva det hyll- och golvutrymme som tidskriftshyllorna ockuperat, och räknar med att affären kunde håva in mer pengar om man ställde bästsäljare där i stället för olönsamma tidskrifterna.

Akademen vill helt enkelt göra något annat med utrymmet. Då inställer sig frågan: vadå? Akademens problem den sista tiden har ju inte varit det att bokhandeln haft ett så brett utbud att man inte fått plats för alla böcker. Snarare har utbudet blivit smalare och smalare för vart år som gått. Ännu smalare blir det nu i och med ägarbytet till Bonnier, då man, som det heter ”ser över sortimentet”. Det är ju inte bara de små kulturtidskrifterna som fått stryka på foten, utan även t.ex. andra tidskrifter, svenska kvällstidningar, finlandssvensk poesi och annan marginallitteratur. Vi vet ännu inte hur Akademens sortiment kommer att se ut efter årsskiftet, men trenden verkar vara den att man tar in böcker som man vet att säljer i stora mängder.

Men frågan är vad man då ska göra med allt det utrymme som blir över efter att man rensat bort all den olönsamma litteraturen. Om Akademen samtidigt blir mindre, förstår jag tanken. Men om man fortsätter på samma utrymme, så kvarstår frågan. Behöver de bästsäljande författarna mer utrymme? Säljer man mer Sofi Oksanen och Dan Brown om man tapetserar alla väggar i affären med deras böcker?

Bokhandeln som institution har för många varit en upptäcktsfärd, ett ställe där man kan tillbringa hela dagar och ströva mellan hyllorna, upptäcka kuriositeter och spännande böcker och tidningar man aldrig tidigare hört talas om. Akademiska bokhandeln har också uppgett att man i och med omstruktureringen vill bevara känslan av ”en gammal anrik bokhandel”. Men det är just det ovanstående som utmärker gamla anrika bokhandlar. Det finns inget behov av att ströva och upptäcka i en bokhandel där varannan bok är Oksanen, Remes eller Brown. Vill vi ha deras böcker kan vi köpa dem på nätet. Men bokhandeln ger oss möjlighet att upptäcka böcker vi inte visste att vi ville ha. Detsamma gäller tidskrifter.

För Ny Tids del är Akademens kalla hand inget stort ekonomiskt dilemma. Men det här handlar för oss inte bara om Ny Tid, utan lika mycket om mångfalden inom tidskriftsfältet och om bokhandelns framtid. Kommer bokhandeln i framtiden att vara en partihandel där de stora bolagen dumpar sina bästsäljare, medan all marginallitteratur måste finna andra försäljningskanaler? Vad betyder detta för konsumenten – läsaren? Det kommer naturligtvis att bli svårare att hitta marginallitteraturen och de små, intressanta tidskrifterna. Då konsumenten inte längre överraskas av bokhandelns utbud eller känner att hen hittar nya, intressanta författare, böcker och tidningar, minskar också entusiasmen för att gå till bokhandeln. Brown och Oksanen kan man köpa på R-kiosken. I dessa tider då den fysiska bokhandeln utmanas av ebben är det knappast lösningen att endast sälja böcker som man får tag på på tusen andra ställen, utan snarare borde man ju göra tvärtom.

Ny Tid-läsaren behöver dock icke misströsta. Ny Tids lösnummer finns till salu i en rad bokhandlar runtom i Svenskfinland, se länken här, eller listan nedan.

Janne Wass
är Ny Tids chefredaktör

Här säljs Ny Tids lösnummer:

  • Tre smeders bokhandel
    Hansapassagen, Brunnsplatsen, Mannerheimvägen 5 C, 00100 Helsingfors
  • Rosebud Korvhuset
    Citycenter, Brunnsgatan 5 A, 00100 Helsingfors
  • Karis Bok & Papper
    Köpmansgatan 24, 10300 Karis
  • Tias Bok
    Berggatan 10, 10900 Hangö
  • Booklet bokhandel
    Strandvägen 16, 21600 Pargas
  • Mariehamns bokhandel
    Torggatan 14, 22101 Mariehamn
  • När-Bok
    Närpesvägen 12, 64200 Närpes
  • Ab Jakobstads Bokhandel
    Storgatan 11, 68600 Jakobstad
  • Herlers bokhandel
    Topeliusesplanaden 12, 66900 Nykarleby

Vill du också sälja Ny Tid? Skicka e-post till [email protected]

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.