Inspirerande textfest

av Lasse Garoff

Textfest på Teater Viirus var ett angeläget arrangemang som med sin mångfald av texter, ensembler och regigrepp presenterade en inspirerande bredd av teaterstilar och -uttryck.

Vision av Linnea Tillema förbereder sig Jonas (Marc Svanström) och Frida (Maria Ahlroth) för en trekant, men stämningen är spänd redan innan den purunga servitrisen Mona (Minni Gråhn) anländer. Regissören Johanna Freundlich manar fram en outhärdlig (cringy, som man skulle säga på engelska) stämning som springer ur den genus- och maktmedvetna Fridas äckel inför hela situationen – ett äckel som får drag av förmyndarskap då hon är den enda som har invändningar. Den sötsliskiga Jonas uppmanar Frida att bejaka sina begär i en sofistikerad härskarteknik som får ledsamma följder då Frida når den isande insikten att hon faktiskt hatar Jonas och att det hon vill är att göra honom illa …

Kycklingrättegången av Johanna Koljonen närmar sig dokumentärteater då den baserar sig på rättegången mot konststuderanden Makode Linde (Klara Wenner Tångring), som åtalades för djurplågeri för att ha hållit levande kycklingar på en nattklubb. Försvarsadvokatens (Martin Bahne) och åklagarens (Alexander Wendelin) fäktande med juridiska teknikaliteter tar snabbt en bisarr ton trots domarens (Edith Holmström) tappra försök att hålla ordning. Tyngre frågeställningar om konstens väsen och djurens rättigheter drunknar i kaoset när rättegången urartar, och regissören Fredrik Lundqvists inspirerande iscensättning ger föreställningen en karnevalistisk upplösning.

Johanna Holmström har skrivit den becksvarta historien Stephen Hawking är inte rädd för mörkret om en ensamstående mamma (Malou Zilliacus) som i depressionens djup helt enkelt inte orkar fortsätta, medan sonen (Alexander Holmlund) kastas mellan förtvivlan och övertygelse om att hans mamma aldrig skulle göra så här mot honom. Regissören Maria Lundström och scenografen Janne Vasama gör en fin iscensättning av manuset där de två skådespelarna sitter instängda och isolerade i var sin genomskinliga låda, och på var sitt håll förgås av ensamhet och kyla.

Det du minns av Tobias Zilliacus är ett tajt thrilleraktigt köksdrama om mobbning i barndomen. Barndomens svek och ondska kan man bära med sig långt in i vuxen ålder, men som vuxna tenderar vi genom en tyst överenskommelse att skjuta undan det obehagliga med en trygg vatten-under-bron-kliché. Glömt och förlåtet, eller hur? Men Anders (Peter Kanerva) har beslutat sig för att konfrontera sin barndomsvän och plågoande Dennis (Viktor Idman) med sin frus (Kira-Emmi Pohtokari) hjälp. Men minnet är, som vi vet, opålitligt.

Festivalens komprimerade format, med två skilda föreställningar per kväll och begränsad tid för repetition och en kort speltid, skapade en energisk stämning som jag hoppas att smittar av sig på resten av teaterfältet. Som åskådare var den största behållningen av Textfest att få uppleva mötet med flera teaterensembler och att få se en så stor bredd i sceniska lösningar och spelstilar. Nivån på föreställningarna var genomgående imponerande, speciellt med tanke på den korta repetitionstiden på två veckor.

Textfest ingår i teater Viirus treåriga satsning på nyskriven dramatik som understöds av Svenska Kulturfonden. I festivalens programblad beskriver Viirus konstnärliga ledare Maria Lundström projektet som ”vanvettigt, överdrivet och svulstigt”, och personligen hoppas jag att detta vanvett och denna korsbefruktning får fortsätta. Festivalen känns, efter det första året, som början på en process snarare än ett färdigt format, och det vore fint att se festivalen växa till sig och finna sin funktion på teaterfältet.

Lasse Garoff
Foto: Ingemar Raukola

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.