Ulf Stark och Linda Bondestam bjuder in läsaren till en poetisk och fullständigt förtjusande värld i Djur som ingen sett utom vi. För varje uppslag kan läsaren uppleva en ny känsla med färgrikt berättande i bild och nyanserade dikter på rim. Stark och Bondestam har samarbetat tidigare bland annat i bilderboken Diktatorn (2010) och det kan även denna gång konstateras att det är ett väldigt lyckat samarbete.
Hela Djur som ingen sett utom vi kan läsas som en manifestation i skaparglädje, i och med dess välfungerande helhet och titeln som vittnar om att bilderboksskaparna har sett djur som ingen annan har sett. Stark och Bondestam öppnar dörren till en annan verklighet och läsaren får känna sig privilegierad av att kunna dröja bland de behagliga rytmerna i språket och de uttrycksfullt vackra bilderna.
Trots att det är olika sorters påhittade djur som gestaltas, är det bekanta känslor och beteenden som får utrymme i denna bilderbok. Djuret Sssch präglas av blyghet, Enstöringen är tacksam över att slippa allt, Nomadinen tänker ständigt att allt är bättre någon annanstans och Kakakerna lever i kollektiv:
”Om nån försöker säga ’jag’ / blir det ändå vi.”
Det finns ingen intrig, utan varje uppslag berättar en ny historia om ett nytt djur. Det kan bli tungt att läsa hela boken från pärm till pärm, eftersom så många intryck samsas. Istället går det bra att slå upp den på valfritt ställe och ta del av exempelvis Bipolarens eller Celansettens berättelse. Det råder inget tvivel om att det finns ett favorituppslag för var och en. Samtidigt är det också en bok som kan tilltala läsare i alla åldrar.
Medan Starks korta rim och Bondestams skimrande och rentav vilda bildberättande är det som först fångar läsaren, döljer sig ändå ofta djup bakom varje berättelse. Djuret En annan känner exempelvis att det bor en annan under dess fjäderdräkt, vilket öppnar för en tolkning om att befinna sig i fel kropp:
”Jag har hört dess skri: / ’Släpp mej fri’ / Släpp mej fri!’ // Det är otäckt / Jag tror inte ens att vi är släkt”.
Ibland är djuren stora och skrämmande men ensamma, så som Bombomen, som är en typ av Mårranfigur. Den stora och mörka Bombomen med vassa tänder ser skräckinjagande ut, samtidigt som texten berättar att den är ensam och inte kan rå för sitt utseende. Liksom på flera andra uppslag i boken förs tankarna därmed till Tove Janssons karaktärer. Ett fint inslag är också djuret Fågel Fri, som är tillägnat den bortgångna Stella Parland, som Bondestam tidigare skapat bilderböcker med.
Djur som ingen sett utom vi skildrar sammanfattningsvis en härlig fantasivärld där varje uppslag låter och ser ut på ett nytt sätt. Det är bilderboken som en köper åt ett barn men inte vill ge ifrån sig för att den är så vacker och passar så bra in bland diktvolymerna i bokhyllan.
Text: Janina Öberg
Illustration: Linda Bondestam
Ulf Stark (text) och Linda
Bondestam (bild):
Djur som ingen sett utom vi.
Förlaget, 2016.
