Identiteter och livsval

av Mathilda Larsson

”Every nigger is a superstar” spelar i bilradion, på instrumentbrädan vickar en guldig miniatyrkrona, och ut ur den blänkande bilen stiger langaren Juan, Chirons blivande idol och beskyddare.

I Barry Jenkins Oscarsvinnande drama Moonlight – baserad på pjäsen In Moonlight Black Boys Look Blue av Tarell Alvin McCraney – följer vi Chirons uppväxt och hans sökande efter ett jag i Miamis fattigkvarter. Filmen är uppdelad i tre delar, där varje namn står för Chirons olika livsskeden: ”Little” (där Chiron gestaltas av Alex R. Hibbert), ”Chiron” (Ashton Sanders) och ”Black” (Trevante Rhodes). I varje ålder stiger någonting nytt fram i Chirons identitet, medan skådespelarna skickligt lyckas behålla någonting av hans personlighets kärna i varje fas. Vad som formar identiteten, och vilka omständigheter som påverkar de val vi gör, är frågorna som för filmen framåt. Varför slutar Little som Black? Är Chirons livsöde en följd av determinism eller av fri vilja? Vet vi egentligen vem Chiron är då filmen tar slut?

Berättelsen i sig är en ganska klassisk uppväxthistoria i svåra förhållanden. Chiron mobbas i skolan för sin skörhet, hans drogmissbrukande mamma klarar inte av att ta hand om honom. Då mobbarna jagat in Chiron i ett övergivet hus blir han upphittad av Juan (Mahershala Ali), som tillsammans med sin empatiska flickvän Teresa (Janelle Monáe) blir hans beskyddare. Det som ändå gör den här filmen speciell är dess fokus på en svart, homosexuell pojkes uppväxt. Att hela rollistan består av mörkhyade skådespelare gör Moonlight till ett viktigt (och överraskande sent) tillskott i filmkanon.

Regissören Barry Jenkins starkaste verktyg är den värme han behandlar karaktärerna med. Utan att vare sig döma eller karikera lyfter han fram det mänskliga i varje karaktär, deras svagheter och styrkor. Bland annat Naomie Harris i rollen som Chirons mamma gestaltar med gripande övertygelse dragkampen mellan kärleken till sitt barn och drogberoendet. Likaså gör Mahershala Ali en stark skådespelarprestation som Juan (för vilken han vann Oscar för bästa manliga biroll), där han för en moralisk kamp mellan rollen som trygg beskyddare och droglangaren som förser Chirons mamma med hennes kicks.

Moonlight hade lätt kunnat bli en American dream-klyscha där Chiron går från fattiga förhållanden till framgång och ett stabilt liv. Men istället behåller hans idoler och de sociala omständigheterna sitt grepp om honom. Chiron pumpar upp sina muskler, sätter in guldtänder, anammar det avskydda smeknamnet Black och gör karriär som dealer i Atlanta. Den gamla vännen och första kärleken Kevin stannar kvar i Miami och försörjer sig som kock. Mötet mellan de gamla vännerna får en stark emancipatorisk kraft, men förhållandena omkring dem förblir de samma. ”It is what it is” säger Chiron till Kevin, och då han kör hem honom vickar en guldig miniatyrkrona på bilens instrumentbräda.

Mathilda Larsson

Moonlight (2016). Regi: Barry Jenkins. Manus: Barry Jenkins, Tarell Alvin McCraney. I huvudrollerna: Alex R. Hibbert, Ashton Sanders, Trevante Rhodes, Mahershala Ali, Naomie Harris.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.