Biografen i kulturkvarteret Möllevången vimlar av ungdomar som fungerar som volontärer under feministiska festivalen i Malmö mellan den 9–11 juni. Det hängs upp vimplar, bärs bord och spelas musik. Jag träffar festivalens samordnare, Elisavet Johansson Tziampazis, för ett kort samtal innan festivalen invigs med poetry slam, live podd, stand-up och brandtal.
Johansson Tziampazis är festivalens enda anställda, resten av festivalfamiljen arbetar ideellt. Hennes telefon ringer oavbrutet, men trots stressen verkar Elle väldigt peppad för festivalhelgen.
– Det är mycket arbete, svett och kärlek. Inte så mycket tårar!
Det är fjärde året Feministisk festival Malmö ordnas och festivalgruppen eller festivalfamiljen är väldigt rörlig och skiftande, berättar Johansson Tziampazis.
– Vår princip är att det är efter vilja och förmåga att engagera sig, vilket betyder att gruppen förändras konstant. Det i sin tur innebär att tematiken för varje år beror på vem som varit med och utformat festivalen. Varje festival blir då egen i sitt slag. Förra året hade vi ett nästan automatiskt fokus på mottagande och rätten till asyl.
Årets festival går under parollen ”Mod, makt och motkraft”.
– Vi tänkte i festivalgruppen att vi behöver ta makten över språket och framtiden. Före det måste vi vara modiga och det modet skapas i gemenskapen. Under årets festival vill vi lyfta fram människor som kämpat för lika rättigheter och göra en djupdykning i feminismens historia och framtid. Vad har vi kämpat för historiskt sett, i vilken kontext vi lever i nu och vilka hot om inskränkning av rättigheter som finns just nu och vad vi ska göra för att motarbeta dem. Hur ska vi, olika feministiska grupper, individer och partier, mobilisera oss? Hur skapar vi någon typ av enighet för att de hoten inte ska realiseras?
Rättighetsinskränkningarna Johansson Tziampazis syftar på är till exempel rätten till abort. Polen har idag Europas hårdaste abortlagar. I fjol kom ett förslag om ett totalförbud, med risk till fem års fängelse för den kvinna som genomgår abort och den läkare som utför den. Efter dagar av massprotester avvisade Polens regering förslaget. Internationella aktivister och EU-parlamentariker har bjudits in till festivalen.
Johansson Tziampazis ser gemenskapen som festivalens främsta syfte och att den ska vara lätt att ta till sig oberoende av ens förkunskaper. Festivalens dagsprogram är gratis och öppet för alla.
– Festivalens syfte är att vara i en miljö med mycket kunskap men där det inte krävs att ens förkunskaper är jättedjupa, utan att det ska finnas olika nivåer. Festivalen ska vara ett rum där en kan komma och vara förbannad. Förbannad på patriarkatet och få utlopp för det på ett konstruktivt sätt, men också finna kärleken i kampen genom att se hur många andra som faktiskt bryr sig om samma saker.
Johansson Tziampazis menar att det är lätt att hamna i ”kampdepression”, att känna att en är ensam, att det är omöjligt och att världen blir bara värre. Och att det därför behövs den här sortens forum.
Ett annat viktigt syfte med festivalen enligt Johansson Tziampazis är att lyfta kulturskapare som annars har det väldigt svårt att få plats på kulturfältet.
Vilka frågor ser du som de viktigaste just nu inom den feministiska rörelsen?
– Det är svårt att säga en fråga som inte är kopplad till andra frågor, men jag tycker risken för rättighetsinskränkningar, så som begränsad rätt till abort, införande av samvetsfrihet och så vidare, är väldigt stor. Vi har ett krympande demokratisk utrymme och fascismen är på framfart. Det innebär ett stort hot mot feminismen.
Vad ser du mest fram emot på festivalen?
– En programpunkt som jag gärna skulle slinka in på är ”I samhällets utkant – kvinna och funkis” som handlar om det normativa samhällets syn på kvinnor med funktionsnedsättning. Dels för att jag har ett stort engagemang för funkis-frågor, men också för att jag tycker det är en fråga som lätt försvinner i mängden och för att feminismen är viktig är alla. Men sen vill jag jättegärna ha tid att strosa omkring på marknaden och ta del av alla konst som inte finns i alla vanliga forum och dansa!
Text och foto: Vilhelmina Öhman
