Kuopio RockCock – en snabbt växande 15-åring

av Fredrik Palmén

Många fantastiska spelningar, perfekt väder och 22 000 festivalgäster. En aspackad festivalgäst ligger slocknad halvvägs in i tältet medan kompisarna lite småbråkar med honom. Nästa morgon vaknar festivalgästerna torra i munnen och ack så sugna på kall lonkero. Ungefär så här firades Kuopio RockCocks 15-årsjubileum.

Till en början var jag lite orolig över om festivalens standard skulle hålla från i fjol men det visade sig att jag oroade mig helt i onödan. Om festivalen i Kuopio fortsätter växa i lika snabb takt är jag övertygad om att den efter några år kommer att vara en av de största festivalerna i Finland.

Redan förra året när Whitesnake besökte festivalen undrade jag hur ett så legendariskt band hade tappat bort sig till Kuopio. I år visade arrangörerna att de siktar mot stjärnorna när Megadeth avslutade festivalens första dag med en explosionsartad spelning. Tyvärr var publikkontakten inte den bästa om man jämför med andra spelningar under veckoslutet, men det verkade inte störa publiken det minsta.

Starkt inhemskt utbud

Till skillnad från tidigare år satsade festivalen i år nästan helt på inhemska namn. Megadeth var det enda utländska namnet på listan med drygt 30 andra artister och band. Det beror antagligen på just det att Megadeth har kostat festivalen en hel del. Det var ändå inget problem eftersom de inhemska artister man fick se under veckoslutet höll en hög standard, och framför allt fanns det något för alla.

Megadeth.

Dingos var en av konserterna jag hade väntat på mest eftersom jag länge har lyssnat på deras musik och ibland på småtimmarna hittat mig vid en karaokemikrofon till takterna av Nahkatakkinen tyttö eller Autiotalo. Herremännen hade bra stämning på scenen från början till slut, för att inte tala om publiken som sjöng med i så gott som varenda sång.

Apulanta har jag sett på diverse festivaler närmare tio gånger, och det är inte utan orsak jag varje gång vill se dem på nytt. En kombination av bra musik, bra stämning (både på scenen och i publiken) och dessutom påkostad pyroteknik utgör en fungerande helhet. Också i år lyckades de hålla standarden i alla kategorier. Det märktes också tydligt hur tv-serien Vain elämää har gett bandet ett uppsving eftersom hela huvudscenens plan var proppat med publik redan en god stund innan spelningen. Det har också förr varit fullt under deras spelningar, men i år var publikmängden betydligt större.

Haloo Helsinki fick äran att avsluta festivalen på lördagen och det gjorde de med stil. Efter deras drygt ett år långa paus från turnerande var bandet starkare än jag någonsin sett dem. Det märktes också tydligt att deras musik aktivt har spelats på de finska radiokanalerna under det gångna året. Publiken älskade dem. Publikmängden under spelningen var imponerande och stämningen var definitivt den bästa under hela veckoslutet. Spelningen avslutades med ett påkostat jubileumsfyrverkeri som knappast lämnade någon kall.

Dingo.

Växer i snabb takt

I år var tredje året på Kuopio RockCock för min del. Första året var jag där 2012 då festivalen firade 10-årsjubileum. Då skulle jag aldrig ha trott att festivalen skulle växa till vad den är i dag på bara fem år. I samma takt som andra rockfestivaler satsar på att profilera sig till annan publik är jag övertygad om att man i Kuopio också i fortsättningen får njuta av inhemsk rock med inkast av internationella stora namn.

Jag är ändå inte helt säker på att det är en bra sak att festivalen växer sig så stor. Just nu är den optimal storlek för att allt ska fungera men så att man ändå får festivalstämningen som åtminstone jag är ute efter när jag går på festival. Man får bara hoppas att inte festivalen lider i samband med att den växer till sig.

En eloge till arrangörerna för bra logistik på festivalområdet, något som lätt kan gå snett. Trots det stora antalet gäster behövde man inte köa det minsta. Säkerhetskontrollerna vid porten löpte på bra och köerna i öltälten var inte långa de heller. Också efter båda dagarnas sista spelningar kom man snabbt ut från området. Inga ”flaskhalsar”, som åtminstone jag har blivit van vid under festivaler.
Festivalen lade ribban högt för kommande år och är en stark konkurrent för andra festivaler i landet. För er som inte längre tänds av till exempel Ruisrocks artistutbud rekommenderar jag varmt att besöka Kuopio nästa sommar. Till min glädje kan jag dessutom konstatera att festivalen nästa år kommer att bli en dag längre, tre dagar!

Text & foto: Fredrik Palmén

 

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.