Roligt med tragisk underton

av Linn Karlsson

Ett dyrt tavelköp får vänskapen mellan tre män att krackelera i Svenska Teaterns nya komedi, som är en träffande skildring av ihålig individualism.

Föreställningen ART, skriven av franska Yasmina Reza, har spelats på otaliga scener runtom i världen sedan början av 90-talet. Inte heller för Svenskfinland är den ny. Den här gången står Paul Garrington för regin.

Populariteten är lätt att förstå – en enkel och universell handling berör många. Här skildras vänskapen mellan Serge, Marc och Yvan. Serge har köpt en helvit tavla för 50 000 euro, vilket Marc tycker är helt befängt. Yvan blir något av en medlare i det massiva grälet om Serges val som uppstår mellan de två vännerna.

I början känns upplägget ändå mer än lovligt gammaldags. Texten får ändå mer djup och mer intensitet ju längre föreställningen framskrider. Marcs uppdämda raseri och Serges tillgjordhet tolkas övertygande av Simon Häger (till vänster i bild) respektive Mikael Andersson.

Det är ändå bortkomna Yvan (Max Forsman, mitten på bilden), som till varje pris vill behaga alla i sin närhet, som står för de komiska poängerna. Stundvis verkar det ändå som att den texttunga dialogen hindrar skådespelarna från att ta ut svängarna helt.

Erik Salvesen har skapat en fungerande inramning för det tragikomiska händelseförloppet som utspelar sig hos en av vännerna. Fönstret som vetter mot Mannerheimvägens trafik skapar en intressant kontrast till den i övrigt minimalistiska scenografin.

ART handlar i grund och botten om vänskap, om hur lätt vi glider ifrån varandra. Skildringen av hur ungdomens intensiva gemenskap byts ut mot individualism och ihåligt statussökande är berörande.

”Tidigare fick jag dig att skratta” säger Marc bittert till Serge – en replik som på ett träffande sätt beskriver det bekräftelsebehov som så ofta är inbyggt i våra vänskapsrelationer.

I en värld där vi värderas utifrån våra prestationer och publicerar förskönade bilder med rätt statusmarkörer på sociala medier i stället för att umgås med dem vi verkligen bryr oss om, känns Rezas pjäs överraskande nog mer aktuell än någonsin.

Text: Linn Karlsson
Foto: Cata Portin

ART på Svenska Teatern
Manus: Yasmina Reza. Regi: Paul Garrington. Kostym, scenografi och målningar: Erik Salvesen. Ljusdesign: Tom Laurmaa. Ljuddesign: Andreas Lönnquist. Spelas fram till den 1.12.2018.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.