En kamp mellan individualism och kollektivism och en värld i kaos – allt detta skildrat av patienter på ett psykiatriskt sjukhus utanför Paris i början av 1800-talet. Det är Marat/Sade i ett nötskal, nu i regi av Juha Hurme på Teater Universum.
En pjäs som kulminerar i mordet på revolutionspolitikern Jean-Paul Marat sätts upp av patienterna på mentalsjukhuset Charenton efter franska revolutionen. Det hela regisseras av sadismens fader, aristokraten och författaren markis de Sade, även han patient på sjukhuset.
Tyskfödda Peter Weiss (1916–1982) verk Marat/Sade från 1964 är i själva verket en pjäs i en pjäs. Det är fiktion, men Weiss har hämtat inspiration från verkliga händelser. Markis de Sade var de facto inlagd på mentalsjukhus under flera omgångar i sitt liv.
Weiss skildrar kampen mellan två väsensskilda tankesätt, den extrema individualisten de Sades och den yttersta vänsterns ledare Marats.
Stark känsla och stort engagemang
Föreställningen är ett samarbete mellan de fria teatrarna Klockriketeatern, Sirius teatern och Teater Mestola. Det här är femte gången som fjolårets Finlandiaprisvinnare Juha Hurme regisserar på svenska. Tidigare har han bland annat regisserat Janne Kubik av Elmer Diktonius för Universum.
Hurme har i intervjuer varit öppen med att han själv varit intagen på psykiatrisk avdelning på grund av psykos. Ensemblen på Universum tolkar mentalsjukhusets patienter, som alla har varierande sjukdomsbilder, med stark känsla och stort engagemang. Att utbildade skådespelare spelar amatörer ger dessutom en kittlande dimension till det hela. I synnerhet Alma Pöysti övertygar i rollen som patienten som spelar Charlotte Corday, girondisten som mördade Marat.
Distansering och avväpnande musik
Peter Weiss inspirerades starkt av Bertolt Brechts teorier om teater och i synnerhet begreppet distansering (Verfremdung). Greppet är påtagligt också i Hurmes version. De arkaiska replikerna ger väldigt lite utrymme för identifiering och igenkänning för åskådaren. Den ordlista som finns med i programbladet kommer väl till hands.
Det svårgreppbara och distanserade lättas upp av musiken, som är en mycket viktigt del av föreställningen. För de skickliga musikaliska inslagen står två professionella musiker utbildade vid Sibeliusakademin, Martin Åkesson och Mirva- Tarvainen. De kabaréaktiga musiknumren, skrivna av Hans-Martin Majewski, skapar välbehövliga andningspauser och en känsla av intimitet.
Scenografin i föreställningen är enkel och består av kristallkronor, en sjukhussäng och ett badkar, som fungerar som händelsernas centrum. Jean-Paul Marat var tvungen att vistas flera timmar per dag i sitt badkar, på grund av smärtsamma eksem orsakade av en hudsjukdom. Även föreställningens Marat, spelad av Carl Alm, sitter i badkaret under hela föreställningen – en lyckad scenisk lösning. Den mäktiga teatersalen med högt i tak bidrar också till den tidlösa stämningen.
Inget entydigt svar
Trots att Juha Hurme är trogen Weiss ursprungliga manus, är parallellerna till dagens värld uppenbara. Motsättningarna mellan olika ytterligheter och kakofonin av röster påminner kusligt mycket om dagens debattklimat. Det är ändå ingen tröstlös bild som målas upp i föreställningen, ett visst hopp går trots allt att skönja.
Weiss ger inget entydigt svar på frågan om vem som har mer rätt, Marat eller Sade, båda hade en extrem världssyn. Det står ändå klart att samarbete i någon form är den enda lösningen för de problem vår värld står inför.
Text Linn Karlsson
Foto Raisa Kilpeläinen
Marat/Sade av Klockriketeatern,
Sirius Teatern & Teater Mestola.
Text: Peter Weiss. Översättning: Britt G. Hallqvist. Originalmusik: Hans-Martin Majewski. Regi: Juha Hurme. Regiassistent: Meimi Taipale. Visuell planering: Raisa Kilpeläinen, Kalle Ropponen. Mask, peruk: Kaija Heijari. Musik: Martin Åkesson, Mirva Tarvainen. På scen: Paul Olin, Carl Alm, Martina Roos, Alma Pöysti, Fabian Silén, Jon Henriksen, Wilhelm Grotenfelt, Paul Holländer. Dan Henriksson. Spelas fram till den 13.12.2018.
