Ett namn steg över alla andra då Vänsterförbundets kandidater i riksdagsvalet ombads att nämna sina politiska förebilder: Li Andersson. 19 personer av 85 uppgav sin partiordförande som sin politiska förebild då de tillfrågades av partispråkröret Kansan Uutiset. Den andra anderssonska partiordföranden, Claes Andersson, kom trea i utredningen: 6 kandidater nämnde honom som sin politiska förebild. Bara snäppet mer omnämnanden fick tidigare presidenten Tarja Halonen, då sju personer uppgav henne som sin politiska idol.
– [Li Andersson] är otroligt intelligent och bra på att tala. Hon är sakorienterad och verkar inte dra ärter i näsan för någonting. Hon är sporrande och effektiv, säger Uleåborgskandidaten Heidi Haataja enligt Kansan Uutiset.
I flera av svaren beröms Anderssons sakliga framtoning och tydliga språk, samt hennes pålästhet.
– Inför riksdagsvalet 2011 gick jag från att ha stött De gröna till att rösta på Vänsterförbundet efter att jag träffat Li Andersson, säger Emma Lindqvist, som ställer upp i Egentliga Finland.
Claes Andersson är den partiprofil ur Vänsterförbundet för föregångaren DFFF:s långa historia som är näst populärast bland partiets nuvarande riksdagskandidater. Psykiatern, författaren och jazzmusikern Andersson var med och grundade Vänsterförbundet 1990, och valdes till dess första ordförande. I riksdagen satt han mellan 1987 och 1998, och gjorde comeback 2007 efter att tidigare ordförande Suvi-Anne Siimes hade gjort dramatisk sorti efter upprivande gräl inom partiet. Han lämnade ändå riksdagen redan 2008 av hälsoskäl. Andersson fungerade också som kulturminister i Paavo Lipponens första regering.
Tvåan i undersökningen är ingen överraskning: Finlands första kvinnliga president Tarja Halonen har alltid varit populär på vänsterhåll, och många minns henne som en värdeledare som vågade ta del av i den politiska debatten också med åsikter som inte alltid var diplomatiskt tillrättalagda. Under Halonens tid som president steg bland annat jämställdhetsfrågor, miljö och solidaritet upp på agendan — Halonen tjusade också många med sin folkliga framtoning.
Fyra på listan är Ele Alenius, som lotsade DFFF under de stormiga åren 1967-1979. Alenius, som får fem omnämnanden, är inte en alldeles okontroversiell figur i partiets historia, och gjorde sig impopulär bland minoritetskommunisterna i FKP, som ofta beskrev honom som revisionist. Alenius vägrade gå med i Vänsterförbundet 1990, eftersom minoritetskommunisterma, de så kallade “taistoiterna” godkändes som medlemmar. Sitt största fotavtryck i historien gjorde Alenius 1968. Han hamnade i hetluften då DFFF fördömde den sovjetiska invasionen av Prag, och vägrade dra tillbaka fördömandet trots hård press från Moskva.
Den sista platsen i Topp-5 snos av Sydafrikas tidigare president, aktivisten och apartheid-motståndaren Nelson Mandela, med fyra omnämnanden. Andra populära utländska personer är Jane Addams, Mahatma Gandhi, John F. Kennedy, Martin Luther King och Moder Teresa, som alla får två omnämnanden.
Tre röster får Alenius efterträdare som ordförande Kalevi Kivistö, långvariga riksdagsledamoten Outi Ojala och nuvarande ordförande för Vänsterförbundets riksdagsgrupp, Aino-Kaisa Pekonen.
– Outi lärde mig hur man kan stå stark bakom sina egna värderingar, men på samma gång vara kapabel till konstruktivt samarbete med andra över partigränserna, säger Helsingforskandidaten Silvia Modig enligt Kansan Uutiset.
Tre namn som lyser med sin frånvaro på listan är Karl Marx, V.I. Lenin och Josef Stalin. Däremot får både Che Guevara och Fidel Castro ett omnämnande var. Filosofer och vänstertänkare som lyfts fram är Bertrand Russell, Johan Galtung, Paolo Freire och Rosa Luxemburg, med flera. Ett omnämnande var får också framstående feminister som Minna Canth och Emmeline Pankhurst. Bernie Sanders, Jeremy Corbyn och Gianis Varoufakis är förebilder för någon, och till och med den unga politiska kometen i USA, Alexandria Ocasio-Cortez, har hunnit göra ett stort intryck på någon finländsk vänsterpolitiker. Bland de kanske lite uddare svaren finns artisterna Jello Biafra och Joe Strummer, Tysklands förbundskansler Angela Merkel och tidigare centerpresidenten Urho Kekkonen. Många av de svarande lyfter fram sina föräldrar eller far- och morföräldrar som förebilder. Flera säger också att de inte har har några egentliga förebilder. Många poängterar också att politik är en kollektiv process.
– Det fins med vänstern är att den innefattar en tanke om ett kollektiv, snarare än idén om att samhället byggs av enskilda stormän, sammanfattar Nylandskandidaten Jussi Saramo.
Foto: Catariina Salo
Läs Kansan Uutisets ursprungliga artikel här.
