Främjandet av deltagande är en viktig målsättning i Helsingfors stadsstrategi (2017–2021). Enligt den vill staden stärka sin ställning som ”en internationell föregångare inom delaktighet och öppenhet” och som en stad där varje invånare har ”rätt att uppleva sig själv som helsingforsare och göra verkningsfulla gärningar för sin gemenskap”. I strategin noteras vidare att en ”modern delaktighetspraxis förbättrar förståelsen mellan olika befolkningsgrupper, likabehandlingen och tjänsternas kvalitet”.
Delaktighetsmålsättningarna för staden understöds även av stadens delaktighetsmodell som godkändes av stadsstyrelsen i slutet av 2017 och principerna för delaktigheten antecknades i stadens förvaltningsstadga. Det betyder med andra ord att delaktigheten ska genomsyra verksamheten inom hela stadsorganisationen.
Delaktighet är ett viktigt ledord i dag, men vad betyder det i praktiken? Hur kan man stärka delaktighet på alla nivåer, så att stadsborna känner sig hörda och synliggjorda samt kan ta del i planerings- och beslutsprocessen och att samhällets mångfald speglas i verksamheten på alla nivåer? Hur skapar man en delaktighetsmodell som inte sker ur ett uppifrån-ner-perspektiv och som inte är tomt prat – utan där stadsbornas aktivism och aktiva deltagande ges nödvändiga förutsättningar för att verka och växa?
Just nu står en av de viktigaste arenorna för helsingforsbornas delaktighet i vågskålen. På ena sidan står ekonomiska argument, på andra sidan argument gällande delaktighet, jämlikhet, mångfald och mental hälsa. Just nu pågår en idétävling om framtiden för Lappvikens sjukhusområde – inte minst framtiden för delaktigheten – och om i vilken användning området och byggnaderna ska vara och för vem.
30 år av kamp
År 2000 – året då Tarja Halonen blev president – arrangerades två stora och viktiga demonstrationer i Helsingfors. Den första demonstrationen handlade om nedläggningen av den psykiatriska verksamheten på Lappvikens sjukhus, den andra om planerna att riva Statsjärnvägarnas (VR:s) magasin till förmån för Musikhuset. Demonstrationerna påminde till sitt innehåll och sin form om varandra. Båda hade föregåtts av åratal av aktivism och själva demonstrationerna lockade tusentals personer som bildade människomurar runt byggnaderna. Demonstrationerna handlade inte bara om att försvara och skydda fina byggnader, utan i högsta grad om att försvara människonära verksamheter med låg tröskel.
VR:s magasin hade under 1990-talets lopp utvecklats till ett levande, urbant kulturcentrum med allt från konstgalleri och konstnärsateljéer, lopptorg, föreningar, cykelverkstäder och evenemang till verksamheter knutna till en ekologisk livsstil. Kampen för bevarandet av Lappviken som ett psykiatriskt sjukhus inleddes redan i slutet av 1980-talet av tidigare och dåvarande patienter, som tillsammans med anhöriga, sjukhuspersonal och andra intresserade grundade föreningen Pro Lapinlahti – Lappviken år 1988. Föreningens syfte var att föra ett öppet samtal om mental hälsa, minska fördomar mot mental ohälsa och stöda Lappvikens psykiatriska verksamhet. I slutet av 1999 hade Helsingfors universitetsjukhus (HUS) sålt sjukhusfastigheten till staden och 2000 var oron över verksamhetens och byggnadernas öde stor.
Kampen för VR:s magasin förlorade vi, magasinen tömdes i väntan på rivning och staden lät dem förfalla i flera år tills de brann ner 2006. I Lappviken fortsatte kampen och har sedan dess antagit nya former. I dag handlar kampen om att bevara området som ett center för kultur och mental hälsa. Den psykiatriska verksamheten avvecklades under 00-talet och år 2008 flyttade den sista avdelningen ut. Staden hade då planer på att reparera sjukhuset för stadens social- och drogenheter samt verksamheter för personer med kognitiv funktionsnedsättning, men planerna lades ner 2013 på grund av stadens dåliga ekonomi och reparationerna sköts upp. Lappvikens framtid var oviss, stora delar av sjukhuset stod tomma och hotade att förfalla.
En oas för själen
I detta tomrum föddes idén om att sjukhuset skulle förvandlas till en för alla öppen oas för kultur, konst och mental hälsa. Bakom idén stod förutom aktiva inom föreningen Pro Lapinlahti – Lappviken och Föreningen för mental hälsa i Finland även enstaka aktivister och representanter för andra föreningar för mental hälsa. År 2013 blev planerna för den nya verksamheten klara och sedan 2015 har Lappvikens källa (Lapinlahden Lähde) erbjudit stadens invånare på ett rikt utbud av olika slags evenemang – alla gratis och med syftet att stärka samhörighet, aktivt deltagande, välmående och mental hälsa.
Sjukhushusbyggnaden och de andra byggnaderna på området hyrs i dag av Lappvikens källa samt Tilajakamo-kooperativet, och byggnaderna rymmer allt från café och restmatsrestaurang, gallerier, arbetsutrymmen för konstnärer, workshopsutrymmen, mötesrum, bastu, hantverksbutik, mottagningar för olika aktörer inom mental hälsa till en rumsteater, ett museum för mentalvårdens historia och snart även ett museum för romsk kultur. Sjukhusets omgivande parkområde är i dag ett populärt utflyktsmål och på området finns även en koloniträdgård.
Lappvikens källas verksamhet drivs till stor del av frivilliga krafter. Under 2018 arrangerades närmare 200 evenemang som besöktes av cirka 60 000 personer och som frivilliga deltog ungefär 100. Under året arrangerades föreläsningar kring mentalt välbefinnande, historia, natur och kultur, teaterföreställningar, konserter, vernissager, samt olika former av utomhus- och naturevenemang. Utöver de evenemang som Lappvikens källa arrangerade, arrangerade även föreningens hyresgäster samt Tilajakamo-kooperativets medlemmar olika evenemang och kurser.
Men Lappvikens nuvarande verksamhet är mer än summan av dess evenemang. I centrum för verksamheten står visionen om att lindra ensamhet samt främja välmående och delaktighet bland annat genom programutbudet, frivilligverksamheten, arbetslivsinriktad rehabilitering samt olika integrationsprojekt. Under sin korta tid har aktörerna förvandlat sjukhuset till ett allaktivitetshus med låg tröskel – ett hus som sjuder av aktivitet, men som samtidigt erbjuder besökarna en möjlighet till reflektion, lugn, avkoppling och att ladda sina batterier.
Ett kulturhistoriskt arv att förvalta
Bevarandet av Lappvikens sjukhus handlar både om skydda en byggnadshistorisk unik miljö och om att skapa en verksamhet på området som beaktar områdets historia och parkens naturvärden. Lappvikens sjukhus ritades av C. L. Engel och stod klart år 1841. Lappviken är landets äldsta mentalsjukhus och ett av de äldsta i Europa. Parken och trädgården omkring sjukhuset hör intimt ihop med sjukhusets vårdhistoria och är med sina byggnader, sin växlighet, sin närhet till Sandudds begravningsplats och sin kustremsa en av stadens främsta historiska parker.
Sjukhusets över 160 långa historia har bidragit till att byggnaderna bevarats i ursprungligt skick och att området är kulturhistoriskt och vegetationsmässigt unikt. Huvudbyggnaden och en del av de övriga byggnaderna är skyddade genom lagen om skyddandet av byggnadsarvet och det omgivande parkområdet hör till förteckningen över byggda kulturmiljöer av riksintresse.
I detaljplanen för området som godkändes år 2012 står bevarandet av helheten i fokus och i den läggs tyngdpunkten på områdets kulturhistoriskt unika värde. I planen föreslås att parken ska fredas som ”ett område för lugna besök och samvaro” samt att sjukhusbyggnaderna ska hysa verksamheter som motsvarar husets ursprungliga funktioner, som till exempel terapi- samt caféverksamhet och andra verksamheter för allmänheten ”som är lämpliga för byggnadernas historiska karaktär” (min övers.).
I detaljplanen föreslås alltså att parken och byggnaderna bildar tillsammans en odelbar helhet och att verksamheten i dem bör spegla kulturmiljöns ursprungliga historia. De nuvarande hyresgästerna har genom sin verksamhet förvaltat just detta arv ytterst väl.
Hoten mot kulturarvet
I januari var det igen dags för en ny människomur runt Lappviken då staden beslöt chockhöja hyran för Lappvikens hyresgäster och då den i januari utlysta idétävlingen totalt ignorerar områdets särkaraktär. Idétävlingen gäller sjukhusbyggnaderna på området som antingen ska säljas eller hyras ut – parken däremot ska kvarstå i stadens ägo.
Under årens lopp har parken, som till en början omfattade hela Lappviksudden på sammanlagt ca 17,5 hektar och sträckte sig till nuvarande Kabelfabriken, naggats i kanterna och nu hotas denna unika park förstöras av de byggnadsrätter, sydväst om huvudbyggnaden, som föreslås i idétävlingen.
Staden står alltså i beråd att sälja en av våra viktigaste kulturmiljöer och stycka upp en kulturhistorisk helhet bestående av kulturskyddade byggnader och en unik parkmiljö. Dessutom har staden i tävlingen frångått detaljplanens krav på att byggnadernas verksamhet ska vara ”lämpliga för byggnadernas historiska karaktär” utan istället föreslås att byggnaderna ska ”bilda en fungerande helhet”.
I praktiken betyder det att vinnaren kan vara en stor multinationell byggfirma som förvandlar sjukhuset till ett hotell, ett spa eller en privat klubb för en penningstinn elit och som använder den föreslagna byggrätten till att bygga till exempel ”småskaliga” hotellbyggnader som slukar en viktig del av parken. För att inte tala om den följd parkeringsplatser och ökad biltrafik skulle ha på parken, dess lugn och dess unika trädbestånd.
Men det finns också en annan utväg: att staden tar sin egen delaktighetsmodell på allvar. Att staden ser den enorma kreativa potential som de nuvarande hyresgästerna bär på, ger dem ro, redskap och stöd för att utveckla verksamheten. Lappviken har alla möjligheter att utvecklas till ett kulturhistoriskt betydelsefullt besöksmål där mental hälsa, kulturarv, naturvärden, delaktighet och kreativitet står i fokus.
