Med konstnärer som förebild och basinkomst som medlet

av Jan Otto Andersson

Widening Horizons av Vivan Storlund är en bildningsresa som presenterar en mångfald av optimistiska perspektiv på framtidens samhälle.

Pärmen på Vivan Storlunds artikelbok Widening Horizons är sällsynt informativ. Undertiteln lyder ”by mining the wealth of creative thinkers”. På svenska låter det inte så bra: ”genom gruvbrytning av kreativa tänkares rikedomar”. Men det är just vad Storlund gör. Hon bygger på referat av olika författare och studier som kännetecknas av idérikedom och skaparförmåga, från Aristoteles­ och Plotinus till Manuel Castells och Tim Jackson.

I kanten på pärmbladet kan man också läsa: ”to seize the empowering potentials of the digital age with artists as precursors and basic income as the means”. På svenska blir inte heller det lika bra: ”för att gripa de kraftgivande möjligheterna hos den digitala eran med konstnärer som föregångare och basinkomst som medlet.”

Optimistisk bild

Storlund formar en optimistisk bild av hur det gamla industrisamhället gradvis ersätts av ett digitalt nätverkssamhälle, i vilket allt fler kommer att arbeta på samma sätt som konstnärer alltid har gjort.

De institutioner och mentaliteter som varit utmärkande för industrisamhället har blivit hinder för en fortsatt progressiv utveckling. Lönearbetets och den ekonomiska tillväxtens mentala dominans måste därför brytas. Den kreativa klassen, som i allt högre grad svarar för värdeskapandet, borde bli medveten om sin faktiska maktposition, och vrida utvecklingen mot ett friare och mänskligare samhälle. En allmän och ovillkorlig basinkomst skulle vara en avgörande reform för att uppnå målet – ett samhälle baserat på humanism.

Storlunds teknik bygger på att skapa en egen berättelse genom att lyfta fram andras studier och tankar. Hon försöker inte förtydliga eller kritisera. Hon har en juridisk utbildning och referaten av de många arbeten hon väljer att åberopa påminner om advokaters sätt att hänvisa till vittnesmål och tidigare rättsfall.

Bildningsresa i 14 kapitel

Att läsa artiklarna blir på det sättet en bildningsresa, eftersom Storlund spänner över mycket vida fält: neurovetenskap, isynnerhet skillnaden och balansen mellan hjärnans två sidor; kritik av nyliberalismen ur ett människorättsperspektiv; arbetets karaktär i informations- och kommunikationssamhället; kritik av (rätts)positivism och utilitarism; konstnärerna som föregångare och mentala förnyare, som anomali i löntagarsamhället och lösningsmodell i nätverkssamhället; det svåröversatta ”personhood”-begreppet och villkoren för demokrati och aktivt medborgarskap; basinkomst, projektarbeten och gröna jobb; ekonomiska, sociala och kulturella mänskliga rättigheter i förhållande till klassisk nationell suveränitet.

Bokens fjorton kapitel utgörs av konferensbidrag och artiklar som författaren skrivit sedan början av 2000-talet. De är inte ordnade kronologiskt, men i stort sett tematiskt, med början i neurovetenskap och semiotik och med avslutning i etik för det nya milenniet. Det här framställningssättet leder till att samma tankar och beskrivningar lyfts fram flera gånger i lite olika sammanhang. Läsaren kan, om hen så vill, följa författarens stegvisa fullföljande av en berättelse, som är ytterst aktuell och viktig.

Mental uppdatering krävs

Det som slår mig är den optimism som utmärker boken. Storlund understryker ständigt betydelsen av en mental omställning. Det gäller att ge den högra hjärnhalvan en större roll i förhållande till den nu dominerande vänstra.

Den vänstra ser endast lösryckta bitar, fragment som den inte lyckas forma till en helhet, den är rationell och mekanisk och strävar efter kontroll. Den högra hjärnhalvan står för förnuft, omdöme och förståelse. Den sätter detaljerna i ett större sammanhang och har känsla för det unika och det sköna. Vad som krävs är en ”uppdatering av vår mentala mjukvara”. På det sättet kan vi avlägsna de teoretiska och juridiska hindren och uppnå de möjligheter som den digitala eran för med sig.

Industrialismen, det patriarkala systemet och kapitalismen håller på att förlora sitt grepp; globaliseringen tvingar fram ett internationellt samarbete för mänskliga rättigheter.

Analys av motkrafterna saknas

Jag gillar Storlunds berättelse och uppskattar alla de författare som hon hänvisar till, även om de ofta, i likhet med Jeremy Rifkin – författaren till bland annat The End of Work och The Zero Marginal Cost Society – drar en aning för revolutionerande slutsatser av sina observationer. Men jag saknar en djupare analys av motkrafterna: kapitalets ackumulationstvång; stormakternas imperialism; rivaliteten mellan nationerna om kapitalplaceringar och högutbildade arbetskraft; konsumismen och den positionella konkurrensen mellan oss vanliga människor.

Är det tillräckligt att räkna med den digitala tekniken och en mental omprogrammering när de strukturella betingelserna är allt annat än tillmötesgående? Visst kan man beskylla de rättspositivistiska och nyliberala paradigmen för att utvecklingen gått åt fel håll, men det är starka krafter som har begagnat sig av och befordrat just de tankesätten. De har fått dominera för att de passat dem som haft pengarna och makten.

Storlunds bok fyller en mycket viktig funktion. Genom sin bredd vidgar den faktiskt våra horisonter. Få känner till alla de intressanta och nyskapande verk och studier som hon presenterar. Vad visste jag om Jonathan­ Rowsons och Iain ­McGilchrists hjärnforskning? Hur känd är Lars D. Erikssons kritik av arbets- och sociallagstiftningen för att den bryter mot principen om legal säkerhet och förutsägbarhet? Har ni hört talas om James Robertsons spännade tankar om framtidens arbete och framtidens pengar? Kunde ni föreställa er att fattiga hushåll i Namibia använder en mycket större andel av inkomsten (23 procent) för att hjälpa andra hushåll, än vad de rika hushållen gör (8 procent)?

Och visst ska vi glädja oss åt alla de kreativa tänkare som, bland annat med Vivan Storlunds hjälp, har ställt in också vårt sikte på en bättre värld.

Vivan Storlund: Widening Horizons. Eget förlag. 2018.

2 kommentarer

Thomas C. Berrian 30 maj, 2019 - 18:24

Kort citat om basinkomst, från boken Sällskapet för Ordningens Upphörande och Värdenas Omvändelse, av Thomas C Berrian:

”Panem et circenes, Bröd och skådespel! Det är vad det hela handlar om. Det var under enväldets tid man införde det i Rom, det var först när friheten krossats, efter decennier av kaos, uppror och konspirationer som gratis utdelning av bröd blev en viktig beståndsdel av politiken, den nya kejsarmakten. Samma sak kommer ske här, medborgarlönens idé är sammanflätad med det totalitära kontrollsamhällets utveckling. […] Med en garanterad inkomst varje månad kan vi dessutom fortsätta att hjärntvättas av reklamen till att konsumera skit vi inte vill ha för att imponera på folk vi inte tycker om vilket kommer hålla hjulen snurrande och göra eliten glada. Medborgarlönen är slutstenen i det totalitära samhällsbygget, stadiet då vi alla förvandlas till passiva får. Vi kommer hävda att vi valt detta själva.”

Reply
Linda 24 juni, 2019 - 10:32

Kära Vivan

Vilken bok du åstadkommit! och vilken recension du fått !
Tyvärr är jag förhindrad att träffa dej idag! Hur länge stannar du?
Jag märker att din Amsterdamkontakt gjort dig gott – du har alltid haft mycket att ge, fint att du samlat allt det goda du åstadkommit1

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.