En litterär PT

av Fredrik Österblom

Författaren Karin Erlandssons utgivningstakt är extrem. Sex böcker sedan 2014 då hon romandebuterade med Minkriket (Schildts & Söderströms), med en till på kommande i höst. Dessutom har hon skrivit ytterligare en roman som stannat kvar på hårdskivan, och publicerat essäer om sin Gudstro i boken Hela himlen stormar och andra texter (Fontana Media). Och böckerna hyllas; hon både säljer och vinner priser. Förvisso skriver Erlandsson huvudsakligen i genrer där takten ofta är hög, nämligen spännings- och barnlitteratur. Men ändå. Har hon ingått en faustisk pakt för att bli så här produktiv?

I essäsamlingen Alla orden i mig kommer förklaringen. Första hälften av boken består av 30 korta texter om att skriva, inriktat på det praktiska och privatekonomiska. Andra hälften består av Erlandssons skrivdagbok, från tiden före debuten fram till nutid.

Den som hoppats på hemliga recept blir besviken. Skrivtakten kommer av ambitiöst ställda och kvantifierade mål, ihållande självdisciplin och ständiga uppoffringar. ”Välj texten framom sömn, tv-serier, och bjudningar.” Med i bilden finns också en aktivt stöttande make och vad Erlandsson själv kallar en beroendepersonlighet, som får sitt utlopp i skrivandet.

Som skrivmanual är boken sträng och just därför inspirerande. Att Erlandsson ibland är rastlöst tvärsäker och snabb att fastslå sina slutsatser skulle i andra sammanhang vara irriterande, men blir här en tillgång. Mången aspirerande författare lär vara i behov av en litterär PT, och Erlandsson förser dem med ett överjag som inte accepterar något annat än mätbara resultat på boksidan. Ur skrivdagboken:

”Jag har högt uppställda krav: 2000 ord om dagen, inget internet och tre böcker på ett år. Det går, men det kräver en fokusering som jag är lite spänd inför.”

Erlandsson tar spjärn mot Johanna Holm­ströms formulering i en essä i Ny Tid 14/8 2016, att kvinnliga författares böcker inte kommer till tack vare deras män utan trots dem. Varken Erlandsson eller hennes skrivande väninnor känner tydligen igen sig. Förutom att såklart ta hand om hem och barn engagerar sig hennes man också helhjärtat i författarskapet:

han verkar uppriktigt intresserad då jag för nionde gången tjatar om en intrig som inte lyfter, han är tyst då jag fräser, han frågar när han får läsa och jublar när han har läst, han skriver alla mina stipendieansökningar och uppdaterar min cv, han klagar aldrig över inkomstnivån och finner sig i att jag på kvällarna försvinner in i mina ord.

Båda två framstår nästan som övermänskliga. Förutom skrivandet arbetar Erlandsson själv parallellt som kulturredaktör på Nya Åland, turnerar i skolor landet runt, yogar, bakar ständigt kakor och går i kyrkan varje söndag.

En höjdpunkt i boken är Erlandssons redogörelse för skrivandets ekonomi, med reda siffror och  konkreta råd. När hon avslöjar att hon får en ”kick av budgetar” och tycker att ”det sexigaste som finns” är att kunna hantera ett kalkylblad minskar dock trovärdigheten i hennes intygande om hur lätt det faktiskt är att ha koll på sin företagsekonomi. (För en sån som dig, ja).

Men i Alla orden i mig finns mycket att hämta för alla som är intresserade av det konstnärliga skapandets vardagliga förutsättningar. Utrymme åt passionen måste tas med kraft, och det tas från andra saker som är minst lika värdefulla.

Karin Erlandsson:
Alla orden i mig
Schildts & Söderströms, 2019

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.