Är Trump postmodern? Nej!

av Tom Karlsson

På pärmen till Nora Hämäläinens nya essäbok finns bilden av den för Trump typiska, röda kepsen med texten utbytt till bokens titel: Är Trump postmodern? Det är en förvirrande fråga. Vad menas med att vara postmodern? Att vara en produkt av ett postmodernt samhälle, eller att vara ett uttryck och en följd av det postmodernistiska tänkandet och den franska filosofiska inriktningen som brukar benämnas postmodernism?

Om bokens titel varit den enda fråga Hämäläinen velat besvara med sin bok, hade det kunnat bli en kort text. Nej, Trump är inte postmodern, eller åtminstone bör man inte söka svaret på fenomenet Trump och högerpopulismen, genom att skylla på postmodernismen. Mera än något annat är Donald Trump kanske sin faders son. Den Trump som redan Woody Guthrie skrev en ilsken sång om;  en sniken, rasistisk kapitalist. Lögner och ”alternativa fakta” är inget som franska filosofer hittat på. De har alltid förekommit och har alltid utnyttjats för att uppnå makt och rikedom.

Varför har Nora Hämäläinen då skrivit den här boken? Därför att det inte är den frågan hon vill besvara, utan hon går snarare till motattack mot liberala och vänstersinnade kultursidesskribenter som allt för lättvindigt använt sig av postmodernismen som en halmdocka för att förklara högerpopulismens framgångar. En förklaringsmodell som enligt Hämäläinen inte enbart är ohållbar utan även skadlig. Med sin bok försöker hon reda ut begreppen och det gör hon på ett förtjänstfullt och pedagogiskt vis. Åtminstone har jag inte själv tidigare fått de postmodernistiska teorierna och den kontext där de hör hemma förklarade så tydligt och begripligt.

Man kan se tre huvudlinjer i Hämäläinens bok; att visa hur postmodernismen blivit en halmdocka i debatten, att visa att de föraktade franska filosoferna Derrida, Foucault och Lyotard inte är de ”sanningsföraktande relativister” som ”förnuftets väktare” påstår, utan en relevant del i kunskapsteorins utveckling. Likaså visar hon att de feministiska och postkoloniala teorierna är en väsentlig del av vår förståelse av vår samtid och helt i kontinuitet med det moderna upplysningsprojektet. Som tredje huvudlinje i boken är hennes tes att dessa påståenden om hur postmodernismen berett vägen för högerpopulismen inte är annat än antiintellektualism förklädd till förnuft. På så vis hindrar dessa påståenden en fungerande analys av högerpopulismen och dess vetenskapsförakt. Då vår egen europarlamentariker Hakkarainen påstår att vetenskapsmännen lever i en annan verklighet än ”vi”, är det inte postmodernist han är, utan endast en reaktionär bondfångare, liksom Trump.

Så, vad Nora Hämäläinen visar med sin bok är att vi inte kan skylla högerpopulismen på postmodernism, feminism och postkoloniala teorier, hur mycket liberala och vänstersinnade kultursidesskribenter än påstår. Snarare är det deras egna ideologiska misslyckanden som givit näring till det missnöje dessa rörelser livnär sig på. Liberalismen och socialdemokratin (till vilken man väl också kan räkna Vänsterpartiet i Sverige och Vänsterförbundet i Finland) har misslyckats med att förnya sig och svara på de problem stora delar av befolkningen möter. De har varit med om att leda kapitalismen i denna riktning. Det är inte filosofiska teorier som fött den högerpopulistiska och –extrema hydran, utan snarare den ekonomiska politiken och ett svagt folkligt, socialt motstånd. I detta läge, då all världens trumpare föraktar vetenskap och kunskap, förnekar klimatförändringarna och ser invandringen som orsaken till alla problem, är det viktigt att hålla fast vid det kritiska tänkandet och inte sprida fördomar om det förnuftets självkritik, som kan kallas postmodernt. Allt som faller under denna rubrik är naturligtvis inte god forskning och vetenskap och bör naturligtvis också granskas kritiskt. Man kan kalla Nora Hämäläinens bok för en kritik av det okritiska förnuftet.

Nora Hämäläinen: Är Trump postmodern? En essä om sanning och populism.
Förlaget, 2019.

1 kommentar

Ernst Mecke 31 oktober, 2019 - 18:11

It is good that this piece is now (finally) also appearing in the web edition of Ny Tid. My comment on it was already appearing in the blog of Tigern (on October 24th under the headline ”A Problem of Philosophy”). I was there agreeing with Nora Hämäläinen, but was also pointing to a more general problem of the whole philosophy and kultur business.

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.