Motsättningarnas tid

av Janne Wass

Samma dag som denna tidning går i tryck publiceras Yles senaste opinionsmätning som visar att Sannfinländarna för tillfället är Finlands överlägset populäraste parti. 23 procent av de svarande uppger att de skulle rösta på Sannfinländarna om riksdagsval hölls i dag. Luckan ner till tvåan, Samlingspartiet, är stor, hela sex procentenheter. Sannfinländarnas höga stöd går här inte att bortförklara med felmarginaler eller ens att med opinionsmätningar som bäst är relativt svajiga instrument. Samtidigt sjunker stödet för statsministerpartiet SDP med nästan två procentenheter till 13,9, historiskt partiets näst lägsta stöd.

Någon direkt regeringskris är det ändå inte läge att tala om. Regeringen har fortfarande en relativt bekväm majoritet av stödet från de potentiella väljarna, över 53 procent. Tidigare enkäter har också visat att en klar majoritet av väljarna anser att regeringen lyckats leverera på sina vallöften. Stödet för de övriga regeringspartierna är dessutom mer eller mindre oförändrat sedan Yles senaste partimätning.

Enligt Taloustutkimus, som utfört mätningen, kan man inte direkt säga att rösterna gått från SDP till Sannfinländarna. Sannf har samlat stöd jämnt från alla andra fyra stora partier, utom De gröna, men i lika stor grad från soffliggarna. På samma sätt har också en ansenlig del av SDP:s tidigare väljare nu omvandlats till soffliggare.

Antti Rinnes regering har drivit en rödgrön politik, åtminstone jämfört med den förra regeringen. Det går att diskutera om den varit tillräckligt rödgrön, men Sannf:s höga stöd är knappast ett rop på en starkare vänsterpolitik med strängare klimatåtgärder. Tvärtom. Vi har nu en regering som är betydligt mer invandrarvänlig, tolerant och framför allt mer klimatvänlig än den tidigare borgerliga dito. En ansenlig grupp väljare gillar inte detta. Hur krasst det än låter, är det ett kanske ett faktum vi måste lära oss att leva med.

I detta nummer av Ny Tid granskar vi högerradikalismen. Det som framkommer i flera intervjuer med forskare är att högerradikalismen tilltalar framför allt de folklager som skyr en kulturell förändring. Europeisk forskning visar, som vi tidigare noterat i Ny Tid, att den allra största orsaken för folk att rösta på högerpopulistiska partier inte är rädslan för ekonomisk, utan kulturell förändring. Kampen mot klimatförändringen och solidariteten med nödställda asylsökande är fenomen som utlovar förändringar i status quo, och förändringar kan vara skrämmande. Det finns politiska aktörer som utnyttjar denna rädsla för sin egen konservativa, misantropiska agenda.

Att Sannf:s stöd ökar då Finlands regering driver en politik som går stick i stäv med en högerradikal agenda är i sig inte överraskande. Klimatkrisen, metoo-rörelsen, nyliberalismens kris, arbetets förändrade art och den globala mobiliteten utgör en brytningspunkt i historien, och vid brytningspunkter kommer det alltid att finnas motsättningar. Om inget annat, torde de högerradikala krafternas högljudda motstånd mot den politik som förs i dag bevisa att Finlands regering med ett stöd av en majoritet av finländarna står på rätt sida av historien.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.