Aktiveringsmodellen begravdes i tystnad

av Janne Wass

De finländska medierna har under veckan som gått fyllts av nyheten om att SDP:s Sanna Marin utnämnts till statsminister. Budet om världens yngsta statsminister och en regeringskoalition som leds nästan uteslutande av kvinnor under 35 har också spridits som en löpeld över världen. Till och med Samlingspartiet, som gav den nya regeringen tummen ner i riksdagens omröstning, har ryckts med i euforin och glatt twittrat stolthet över den kvinnodominerade regeringen.

Mindre uppmärksamhet har ägnats regeringens och riksdagens egentliga arbete, trots att två riktigt stora beslut togs i plenisalen på onsdagen, nämligen slopandet av den så kallade aktiveringsmodellen och återinförandet av den subjektiva rätten till dagvård. I praktiken betyder det här att regeringen Rinne/Marin nu är i färd med att nedmontera de sista resterna av Sipiläregeringens reformer. Båda besluten gäller frågor som legat vänsterpartierna nära hjärtat.

Historien upprepar sig i fråga om aktiveringsmodellen. Modellen, som är i kraft fram till slutet av december, innebär att arbetslöshetsersättningen kan sänkas med 4,65 procent om en arbetssökande under en tre månaders period varken fått jobb eller deltagit i sysselsättningsfrämjande aktiviteter, som till exempel fortbildningskurser. Modellen förbereddes i mediaskugga och då den skulle godkännas i riksdagen på höstvintern 2017 överskuggades den totalt av den nya alkohollagen. Då oppositionen ville ställa regeringen till svars för lagförslaget under en riksdagsdebatt 8.12.2017, var ingen av de ansvariga ministrarna på plats, och mycket kritik riktades mot att salen var så gott som tom på ledamöter från regeringspartierna Centern, Blå framtid och Samlingspartiet. Enligt tidningen Demari syntes under diskussionens gång endast tre representanter för regeringspartierna: Samlingspartiets Ben Zyskowicz, Juhana Vartiainen och Wille Rydman. Det som fick bägaren att rinna över för oppositionen var då deltagarna mitt under diskussionen noterade en tweet av den ansvariga social- och hälsovårdsministern Pirkko Mattila (Blå), som önskade alla sina följare trevligt veckoslut och meddelade att hon var på väg att avnjuta rökbastu. Medierna uppmärksammade dock den här diskussionen mycket sparsamt, och den breda offentligheten vaknade till aktiveringsmodellen först efter julhelgen, och senast i samband med FFC:s stora demonstration på järnvägstorget i februari. Likaså har få mainstreammedier ägnat någon större uppmärksamhet åt att aktiveringsmodellen nu begravts i riksdagen.

För Vänsterförbundet var avskaffandet av den så kallade ”saxen”, det vill säga sänkningen av arbetslöshetsbidraget, i aktiveringsmodellen en knäckfråga i regeringsförhandlingarna. I regeringsprogrammet skrevs ändå inte in ett automatiskt slopande av modellen, utan regeringspartierna förband sig till att slopa modellen, men inte förrän man enats om åtgärder som har en motsvarande effekt på sysselsättningen som aktiveringsmodellen haft. I november 2019 presenterades preliminära resultat av aktiveringsmodellens följder, och slutsatsen blev att man inte kunde påvisa att modellen haft någon som helst inverkan på sysselsättningen. Regeringspartierna tolkar detta som att inga nya åtgärder behöver tas för att ”kompensera bortfallet” av aktiveringsmodellens sysselsättningseffekter, eftersom inga sådana kunnat påvisas. Utredningen om modellen visade däremot att den så kallade saxen slog speciellt hårt mot äldre arbetslösa och sådana som redan tidigare var speciellt utsatta.

Regeringspartiernas företrädare (med undantag av Centerns dito) gladdes åt slopandet av aktiveringsmodellen. ”Hej då, du fula arv från Sipiläs regering”, skrev De grönas Ville Niinistö. Niina Malm från SDP fick till och med julstämning av omröstningen: ”Hejs svejs aktiveringsmodellen! Nu börjar det kännas som om julen står för dörren”.

De grönas ordförande, inrikesminister Maria Ohisalo, skriver på Facebook att ”det är dags att avskaffa modellen, som innebär onödig byråkrati och försvårar de arbetssökandes situation”. Enligt Ohisalo förbereds nu en ny modell enligt vilken den arbetssökandes sysselsättningsplan från början ska innefatta en utredning om den sökandes behov av till exempel fortbildning och rehabilitering.

Det andra beslutet gällde alltså återinförandet av den subjektiva rätten till dagvård, det vill säga principen om att alla barn, oberoende av föräldrarnas socioekonomiska ställning, har samma rätt till kommunal dagvård. Juha Sipiläs regering beslöt redan 2016 att ge kommunerna möjlighet inskränka denna rätt till 20 timmar i veckan. Enligt den nu i kraft varande lagen kan kommunerna gå in för att erbjuda heltidsdagvård endast genom behovsprövning. Denna reform drabbade framför allt familjer där någon av föräldrarna var arbetslös, och alltså förväntades vara hemma. Det var dock inte särdeles många kommuner som utnyttjade möjligheten att inskränka rätten till subjektiv dagvård.

”Det är uttryckligen fråga om barnets bästa och barnets rättigheter”, skriver Vänsterförbundets riksdagsledamot Pia Lohikoski på sin blogg: ”Kortsiktiga inbesparingar på barnens bekostnad leder för det mesta till att man får betala en dyr räkning senare. En god dagvård syns däremot långt senare i barnens framtid i hur barnet klarar sig i skolan, studierna och samhället”.

Aktiveringsmodellen slopas från och med den 1.1.2020, med den subjektiva rätten till dagvård återinförs i augusti 2020.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.