”En klimatröst tystas”

av Lisa Gemmel

I oktber beslutade De grönas partistyrelse att dra in stödet till partitidningen Vihreä Lanka, ett beslut som innebär en de facto nedläggning av tidningen. – Det var överraskande att de inte ansåg sig ha råd med journalistik längre, säger Riikka Suominen, chefredaktör för Vihreä Lanka.

Riikka Suominen är sannolikt Vihreä Lankas sista chefredaktör. Vi träffas på tidningens kontor, den regnigaste dagen i en i övrigt jämngrå november.

Hur ser det ut med partipressen i Finland idag?

– Alla finländska partier har något slags partitidning, De gröna blir nu enda partiet utan en sådan, säger Suominen. Men all partipress har sett en neddragning av sina medel. Nu får de flesta tidningar runt 20 procent av partistödet, till skillnad från tidigare hälften.

Att dra in stödet till partipressen är möjligt sedan 2008, då det fattades beslut om en ändring i det presstöd partierna hade att förfoga över. I stället för att pengarna enbart skulle gå till partipress, kunde det nu användas till annat informationsarbete inom partierna.

– Beslutet gav inte upphov till någon debatt om varför vi har partistöd eller hur folk ska engagera sig i politiken, säger Suominen. Det var mer en teknisk förändring att man bestämde sig för att det skulle kunna användas mer fritt. De gröna använder det lagutrymme som de har, de har inte gjort något olagligt, de vill göra andra saker med det partistödet.

Partipress ökar transparensen

Helsingin Sanomat håller sig med en klimatkorrespondent. Vad tillför då en egen tidning?” Den frågan ställde sig Ny Tids kolumnist, tillika partistyrelsemedlem i De gröna, Markus Drake i förra numret. Drake menar att det inte finns något värde i en rent journalistisk produkt från ett parti när den inte når ut till ännu inte övertygade eller är ett forum för intern debatt. Det är ett resonemang Riikka Suominen inte håller med om.

– Trots att politiker numera kan kommunicera med väljarna på många sätt, och de dessutom kanske tycker att partipressen är en fläkt från 1980-talet, tycker jag att den är viktig av två skäl. Dels transparensen i politiken och dels för att lyfta sakfrågorna i en tid då allt politiseras.

– Partier har svårare och svårare att engagera folk. De är finansierade med skattemedel och partipressen använder de pengarna till att göra politiken mer transparent, säger Suominen. Alla Vihreä Lankas artiklar publiceras på nätet, alla kan läsa dem.

I tider när mediekonsumtionen polariseras – vissa har tillgång till all världens politiska tidskrifter medan andra är utelämnade till det som finns gratis på nätet varav en växande andel är falska nyheter och förvrängningar  – menar Suominen att den transparens partipressen ger är viktig.

– Vi erbjuder politisk analys gratis, för alla. Väljarna kan göra mer välgrundade val när de vet mera om politik.

– När allt polariseras, är det viktigt att lyfta fram sakfrågorna bakom bråken, säger Suominen. Till exempel är en liter havremjölk är inte längre en liter vätska, den är symbol för något större; att mjölkindustrin subventioneras allt för mycket, att klimatförändringarna förstör världen och att ungdomar som bor i storstäderna har förlorat sin känsla för naturen.

– På nätet blir det bråk om precis allt, fortsätter Suominen. Allt politiseras och polariseras. I Vihreä Lanka har vi försökt att lyfta saker som politiserats och behandlat dem som sakfrågor i stället för att bråka om dem. Bråk förändrar ingenting, medan sakfrågor kan ändras. Det är vår uppgift att försöka belysa det.

Äldre än partiet

Vihreä Lanka har funnits längre än partiet De gröna. Tidningen grundades av De grönas riksdagsgrupp 1983, när det fortfarande debatterades om De gröna skulle vara en rörelse eller ett parti. Inom det parti som sedan föddes har Vihreä Lanka varit en stark röst. Sini -Ruohonen, doktorand vid Åbo Universitet som forskar på partipress, skriver i ett inlägg på Politiikasta att Vihreä Lanka varit med och format De gröna.

Vihreä Lanka har varit en elementär del av partiet, säger Riikka Suominen. När den grundades hade den rollen som debattforum för medlemmarna. Nu har den professionaliserats och under lång tid är det professionella journalister, inte medlemmar, som skrivit i tidningen. Jag råkar vara medlem i partiet och sitter i stadsfullmäktige i Helsingfors, men jag identifierar mig mycket mer som journalist än grön medlem.

Suominen menar också att Viherä Lanka spelat en stor roll för att sätta klimatfrågan på dagordningen i Finland.

– Jag har jobbat på Vihreä Lanka i fyra år. Under min tid har vi lyft klimatfrågan i sammanhang där den i vanliga fall inte debatteras. Vi har konsekvent frågat alla makthavare och ministerium hur de ska försöka förhindra klimatförändringen. Journalistiken har som roll att sätta agendan för debatten, och vi har vi har varit med och satt en grön agenda.

– Vi försöker inte att få folk att bli medlemmar i De gröna med Vihreä Lanka, det är inte vår strategi, säger Suominen. Vi försöker att göra politik synligt och visa vad i politiken som förändrar och påverkar ens liv, allt från dagisfrågan till fattigdom, men framförallt klimatfrågan. Det har vi gjort i över 30 års tid.

Vad går förlorat när Vihreä Lanka går i graven?

– Jag tycker att tidningen har varit ett språkrör för den breda gröna rörelsen, vilket är det vi förlorar nu. I det stora hela delar vi värderingar med den gröna rörelsen, det gröna partiet och De grönas partielit. Om De gröna hade velat ha något helt annat eller om de hade tyckt det varit värt att bevara någon helt annan partitidning så hade det inte varit vi, det hade vi inte kunnat göra.

– Jag har läst tidningen i femton år, det har varit ett jätteviktigt medium för mig som bidragit till hur jag tänker om världen, säger Suominen. Redan på anställningsintervjun sa jag att där det finns en konflikt mellan vad som är intressant för läsarna och vad som är intressant för partieliten, så har vi valt att skriva det som är intressant för läsarna.

Vihreä Lankas redaktion består av sex personer, fem journalister och art director, fortsätter Suominen. De knappa resurserna har begränsat vad vi kunnat göra, och då har vi fokuserat på läsarna. Jag är stolt över att vi har gjort högkvalitativ journalistik som varit med och förändrat tonen kring hur man pratar om klimatfrågan  i Finland.

De gröna har gett upp kampen

Med nedläggningen av Vihreä Lanka- blir De gröna det enda partiet utan en journalistisk produkt.  Det är något som kommer att prägla den finländska opinionsjournalistken och debatten.

– Det är en kamp om agendan, det är en kamp om ord, säger Riikka Suominen. Det kan vara ganska tröttsamt, men den pågår ju också via journalistiken och där har De gröna gett upp.

– De röda rösterna har också minskat för jag tycker inte att facket har lyckats sätta agendan heller, de hörs inte, fortsätter Suominen. Högern har vunnit och nu kommer högerpopulismen och driver debatten ännu längre högerut.

Hon är heller inte övertygad om skälen till att lägga ner Vihreä Lanka.

– Ett av argumenten från partistyrelsen för att lägga ner tidningen var att frågor som jämställdhet, minoriteters roll, klimat och mångfald har blivit så mainstream i annan media att det inte längre behövs i en egen tidning. Det där brukar vara högerpopulisternas argument, att hela mainstreampressen är rödgrön. Sen tycker inte jag att det stämmer. Det skrivs mer om klimatet nu till exempel, men det är fortfarande en särfråga, enskilda klimatnyheter. I resten av media är det som om klimatkrisen inte fanns. Så länge det är så hade Vihreä Lanka behövts.

Efter ett sådant här beslut måste jag fråga, hur mår journalistiken i Finland idag?

– Förutsättningarna för journalistiken blir allt sämre i Finland, säger Riikka Suominen. På tio år har nästan var tredje journalist försvunnit och med det har så klart antalet artiklar har minskat. Det pågår många saker samtidigt, de konventionella medieföretagen har problem på grund av vikande annonsintäkter och färre prenumerationer. Partierna har dragit ner på partistödet för tidningar och många andra, till exempel fackförbunden och en del studentkårer har lagt ner sina tidningar.

Suominen ser att informationens och kommunikationens roll i samhället har blivit större, på bekostand av journalistiken. Kommunikationen är en del av politiken idag och därför vill politikerna satsa på det.

– Journalistik är ju inte kommunikation, säger Suominen. Det är mindre kontrollerat och mindre effektivt. Där kommuniktion försöker få ut ett budskap, söker journalistiken sanningen.

Valpengar går till facebook

I tider då fake news och propaganda växer sig starkare, och är en del i strategin hos populistiska rörelser, tycker Riikka Suominen att det är synd att De gröna inte ser ett värde i att finanisera grön journalistik.

– Auktoritära krafter hatar journalistik. Den utvecklingen vet jag inte om det är så lätt att motverka genom att ha fler gröna lokalkontor runt om i landet eller att lägga mer pegnar på Facebook.

En anledning till att journalistiken går dåligt är att annonsintäkter går till Facebook och Google i stället för till tidningar och tidskrifter, vilka är beroende av de pengarna för att överleva. Även partier väljer ofta att annonsera på Facebook och Google. Sedan i mars har De gröna centralt lagt 11 580 € på Facebook-annonser, enligt plattformens egna annonsbibliotek. Ännu mer pengar har lagts på annonser från till exempel ungdoms- och kvinnoförbunden.   

– Det är en debatt vi borde ha, menar Suominen. En stor del av valkampanjpengarna går till Google och Facebook som gång på gång visat att de struntar i demokratiutveckling, de struntar i sanningen och de hanterar persondata ovarsamt. Vi matar jättarna som håller på att äta upp oss.

Finns det förutsättningar för att starta en ny kulturtidskrift med inriktning mot klimat och miljö i Finland?

– Det ser mörkt ut. Det finns olika finska fonder som ger bidrag och stipendier till journalister för att skriva faktaböcker. Det finns fler faktaböcker än någonsin i Finland, men väldigt få läser dem. De här fonderna har nu fått upp ögonen för att finansiera journalistik. Det är bra, men också staten borde ta sitt ansvar.

– Journalistiken är informationens infrastruktur, säger Riikka Suominen. Precis som staten finansierar järnvägar ska de finansiera journalistik. Väljarna behöver det i en värld där auktoritära krafter till exempel vill försvaga EU. Regeringsprogrammet säger att journalistiken ska stödjas, men det finns varken åtgärder eller pengar för att göra det.

Tror du att det kommer att fortsätta finnas en aktiv klimatdebatt även efter Vihreä Lanka?

– Vi har landat i att tidningen läggs ner. Det finns någon slags diskussion om aktiva skulle kunna ha Vihreä Lanka som en medlemsblogg, men det har ingenting med oss att göra, säger Riikka Suominen, och fortsätter:

– Jag vet inte hur det blir med debatten. En klimatröst tystas, just när den skulle behövas som mest.

Två månader efter De grönas partistyrelses beslut att dra tillbaka finansieringen Vihreä Lanka är Riikka Suominen fortfarande märkbart tagen av situationen.

– Jag förstår att det finns många behov inom ett växande parti att använda pengarna. Men när det efter riksdagsvalet blev så mycket mer pengar, mer pengar än någonsin, var det så överraskande att de inte tyckte att sig ha råd med någon journalistik alls längre.

– Min upprördhet och min sorg handlar mindre om våra jobb och mycket mer om journalistiken, säger Suominen. Jag är inte orolig över om jag kommer att få ett nytt jobb, jag oroas över om jag kommer att ha artiklar om klimatet att läsa. N

Foto: Lisa Gemmel

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.