Andelen personer som lever långvarigt under fattigdomsgränsen har fördubblats, framgår det ur en forskningsartikel från Statens ekonomiska forskningscentral.
Ojämlikheten bland Finlands fattiga ökar i och med att en allt större grupp av dem som lever under fattigdomsgränsen under långa perioder ökar. Under perioden 1995–2014 fördubblades den långvariga fattigdomen, framgår det ur en artikel gjord för Statens ekonomiska forskningscentral (VATT) av Marja Riihelä, Matti Tuomala och Arttu Kauhanen.
Långvarig fattigdom i undersökningen innebär att en person levt under fattigdomsgränsen under hela undersökningsperioden på tio år. Under tidsperioden 1995–2004 omfattades 1,2 procent av befolkningen av långvarig fattigdom. Antalet mer än fördubblades (2,6 procent) under tidsperioden 2005–2014. Detta innebär alltså att antalet långvarigt fattiga har stigit från 51 000 till cirka 116 000 personer, uppger VATT i ett pressmeddelande. År 2017 levde totalt 13,7 procent av befolkningen under fattigdomsgränsen. Fattigdomsgränsen räknas som 60 procent av medianinkomsten.
Arbetslösa, företagare, pensionärer och andra personer som står utanför arbetslivet är speciellt i riskzonen för att bli fattiga.
Enligt forskarna är det viktigt att skilja åt kort- och långvarig fattigdom, eftersom de kräver olika politiska åtgärder.
– Det blir allt svårare att lindra fattigdomen när den blir bestående, säger Marja Riihelä, som är specialforskare på VATT.
Hela rapporten kan läsas här på finska.
