Gravarna i Sandarmokh

av Jonas Sjöstedt

Det var höst i Sandarmokh. Vi gick i tystnad mellan furorna, vinden susade stilla, löv singlade mot marken. I de små groparna ligger en död människa, avrättad med nackskott. De stora groparna med stenar runt är massgravar.

Drömmen om en demokratisk socialism krossades tidigt när bolsjevikerna grep makten i Ryssland 1917. Terrorn med fängslanden och mord var omedelbar. Bland de första som fängslades fanns mensjeviker, socialistrevolutionärer och anarkister som var bolsjevikernas konkurrenter till vänster. Många av dem fördes till fångläger på Solovkiöarna i Vita havet, där lades grunden till Gulag. Lenins diktatur och förföljelser möjliggjorde och övergick i Stalins massterror. 1 111 fångar från Solovki som överlevt lägren fördes på pråmar till Sandarmokh 1937, här ligger de, avrättade, i massgravar. Drömmen om en anständig socialism i Sovjetunionen ligger begravd här.

Stalin var särskilt misstänksam mot minoriteter. Här i skogen ligger balter, polacker, georgier och ukrainare. Men även arbetare från Norge och Sverige som sökt sig till Sovjetstaten i hopp om ett bättre liv, mördade utan anledning. Finländarna är många, tusentals, deras ansikten tittar mot oss från minnesmärken och bilder. Ofta unga, flyktingar från de vitas avrättningar och koncentrationsläger efter det finska inbördeskriget. Arbetare som trott på och sökt sig till ett bättre liv i den unga Sovjetstaten. Dubbelt svikna. Vad var deras sista tankar när de tvingads ned på knä i mossan med pistolen mot nacken?

En av dem som ligger här är Yasmines morfars bror, Matti Posio. Yasmine är riksdagsledamot för vänstern, från Biskopsgården i Göteborg, barn till finska invandare som arbetade på Sveriges industrier.

Matti lämnade hemmet i finska Lappland på 20-talet, undan fattigdomen, för att söka sig ett bättre liv i sovjetiska Karelen. Här väntade skogsarbete. Han träffade en kvinna från Karelen, de fick två barn. Han avrättades i den stora terrorn när de finska flyktingarnas dröm om en karelsk rådsrepublik krossades, han var bara 26 år gammal.

Yasmine fick reda på hans öde bara dagar innan vi reste till Ryssland. Nu vandrar vi runt bland groparna och furorna i skogen, som förstummade. Var det här de sköt Matti? Hur många finländska familjer har en liknande historia?

Forskningen om dem som dödades i Sandarmokh stoppas nu av ryska myndigheter. Lögnerna återkommer, forskare som gräver fram sanningen fängslas. Det går en linje av lögner från 30-talets terror till Putins styre idag, Putin som formades av sin tid i den sovjetiska säkerhetstjänsten.

Mattis fru och barn överlevde mer än femton hårda år i Gulag, i kylan i Komi. Efter Stalins död rehabiliterades Matti, alla anklagelser var uppdiktade, som det brukade vara. Familjen kunde återvända till Karelen 1953.

Vi får reda på detta samma dag, vår tolk Sasja har gjort ett snabbt detektivarbete. På kvällen möter Yasmine ett av Mattis barnbarn, hans fru och dotter, i Petrozavodsk.

– Han är så lik mina finska släktingar, sa Yasmine efter mötet.

1 kommentar

Profilbild
Tapani Rossi 14 april, 2020 - 12:55

För mig ett mycket intressant inlägg. Jag har min rötter på fars sida i Laukaa församling, nordlig granne med Jyväskylä. Från Laukaa kom också Otto Vilhelm Kuusinen. Släktskapsband finns bekräftat. För ett par månader sedan kontaktades jag av den dam i Petrozavodsk, vars mamma gjort ett DNA-test, som visat jag är en något avlägsen “5th cousin”. Jag använder här endast” fake name´s”. Modern, Jekena har ingen aning om vilka hennes biologiska föräldrar är. Hon blev adopterad som mycket späd. DNA-testet visar att hon är 100% finländare. Men hon har vaga minnen av att någon nämnt en dotter till Otto V Kuusinen kunde vara tänkbar moder.
Denna långa bakgrund har satt fart på denna sida av släktforskningen, framför allt om Ottos ättlingar. Och till min stora förvåning får jag fram att flera av Otto hamnade i den stora Rensninge som Stalin drev särskilt 1937-1938. Ottos äldste son Esa och dennes hustru Tyyne, som båda var journalister i Petroskoi, blev misstänkta för spioneri och anti sovjetisk verksamhet. Båda fängslades den 31.12 1937 och hamnade i olika läger. Barra ett par dagar in på nya året kom domen. Tyyne skickades till ett läger i Karhumäki och avrättades där i början av februari med skott. Jag har nyligen av annan forskare fått en lista på nästan 1000 finska namn som avrättades i Karhumäki under mycket kort tid runt årskiftet 1937-38. Alla skjutna.
Esa fick inte dödsdom men satt i fångläger till den 29.12 1939. Det var dagen då den s.k. Terijoki-regeringen bildades och Otto Vilhelm blev dess president. Dagen därpå utbröt Vinterkriget. I min forskning har jag träffat på många av Otto Vilhelms studiekamrater, politiska kompisar och andra nära vänner som försvann på liknande sätt. Namnet Sandarmoch har jag sett omnämnas,
Stalins utrensningar ger mig ett nytt perspektiv på bakgrunden till Fortsättningskriget och Finlands ockupation av Öst-Karelen/Itä-Karjala.

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.