En obehaglig stämning behärskar Uppsala: lärdomsstaden vid Fyrisån är under belägring av en osynlig fiende, coronavirus. Jag behöver bara kasta en blick från balkongen för att notera undantagstillståndet. En vanlig morgon skulle gång- och cykelvägen över Artillerigärdet till Biomedicinskt centrum och vidare till Ångströmlaboratoriet vara full av cyklande studenter på väg till föreläsningar, seminarier och laborationer. Nu ligger det mesta av undervisningen vid Uppsala Universitet nere. Gång- och cykelvägen är öde, bortsett från en ensam kvinna som rastar sin hund.
Hur länge detta tillstånd kommer att vara vet ingen.
Men man kan nog säkert säga att allt inte blir som förr när det här är över.
Själv tror jag att Covid-19-pandemin är slutsignal för den nyliberala ordning som behärskat världen de senaste 30+ åren. Redan innan viruset dök upp på en djurmarknad i den kinesiska staden Wuhan stod det tämligen klart att John Galt – huvudpersonen i Ayn Rands förfärliga hyllning till neoliberalismen, romanen Och världen skälvde – har sin framtid bakom sig. Marknaden klarar inte av att lösa den rådande krisen, och nu ropar marknadsekonomins nyss så kaxiga företrädare i kör på statliga ingripanden. Det där med en avlövad nattväktarstat som bara sköter försvar och rättsskipning är nys: kapitalismen kräver en stark stat i ryggen.
Bortom Covid-19 väntar en större utmaning: världen måste bort från fossilekonomin, som drivit kapitalismen i snart 250 år. De senaste åren har vi sett en formlig energirevolution – förnybart ersätter i allt snabbare takt fossilt i energiproduktionen. Men frågan är om avvecklingen av kol, olja och fossilgas sker fort nog. Under de närmaste tio åren måste utsläppen av klimatgaser globalt minska med uppåt 70 procent om det ska vara möjligt att hålla temperaturökningen kring 1,5°C. Det innebär att de måste minska 8–10 procent årligen. Dit har vi långt kvar.
Covid-19-pandemin kommer att resultera i ett märkbart hack i utsläppskurvan för 2020 – hur djupt detta hack blir beror på hur länge pandemin varar och hur djup den förmodligen oundvikliga efterföljande ekonomiska recessionen blir. Oavsett vilken riktning utvecklingen tar gäller det för politikerna att släppa illusionen om en återgång till business as usual. Nu har mänskligheten en lysande chans att ta itu med också klimatkrisen. Våra ledare har visat att de är kapabla till tuffa åtgärder för att begränsa smittspridning och sjukdomsfall i Covid-19. Vi måste kräva av dem att de hanterar klimatkrisen på samma resoluta sätt. Pandemin kan ses som ett slags genrep inför en långt större och mer förödande klimatkris.
Vi måste använda erfarenheterna av Covid-19 väl.
2 kommentarer
I pretty much agree with this piece, but think that concerning matters of ”avvecklingen av kol, olja och fossilgas” Lars Sund (or somebody in Ny Tid’s redaktion) could have been more specific. It was after all already during the summer of last year (i.e. BEFORE the corona crisis) that Jan Vapaavuori, mayor of Helsinki, was announcing that there would be a competition of ideas how to make Helsinki carbon neutral before 2035. The initially announced start of the competition was postponed for some half a year, but meanwhile it IS open (google ”Helsinki Energy Challenge”). And in fact there ARE ideas how (e.g.) Helsinki could be kept warm without having to burn the up-to-now shiploads of coal or biomass. In fact even I have an idea which I intend to hand in. BUT: The organizers of the competition were specifying that only teams of at least two members are allowed to participate. I do have an idea ready in my head, and I am a biologist, i.e. a person with training in the natural sciences – which means that I have a clear idea how the different elements of my imagined suggestion will function together (no doubt about the scientific feasibility!). But on top of this it would be VERY useful if there could be an engineer (i.e. a person who could also provide clearer estimates about the QUANTITATIVE sides of the idea, e.g. concerning the efficiency of the various mechanisms involved) who would be willing to team up with me. And up to now it has turned out to be difficult to find such a person. Thus, if Lars Sund (or even the team of Ny Tid ) should be really interested about actually DOING something for the environment and the climate it could be helpful if they could go in their minds through their contacts and perhaps recommend to somebody (or even a number of reasonably fitting persons) to contact me. My email address should appear under this my comment (or be available from Ny Tid), and a good headline of a mail to me could be ”Helsinki Energy Challenge” (because I get on a usual day several hundred mails, so that there is a danger that a mail without a fitting headline could easily get lost).
Ernst, have you considered posting your ideas on social media, such as Facebook or Reddit, to try and get in touch with the right people? I’m sure there are numerous groups on them where the kind of people you are looking for are active.
/Janne